LitteraturMagazinets recension
av Livets outgrundliga mysterier, Benjamin Alire Sáenz
Vänskap mellan killar
Aristotle möter Dante i en fin och känslosam historia som aldrig känns påklistrad.
Aristotle är 15 år och en ensamvarg. Folk lämnar honom ifred. Hemma finns föräldrarna, mamman som är lärare och pappan som har varit i Vietnam. Pappan pratar aldrig om kriget. Varken mamma eller pappa pratar heller om Bernardo, Aristotles äldre bror som sitter i fängelse. Aristotle vet inte varför Bernardo sattes i fängelse, eller ens om han lever. Men så träffar Aristotle Dante vid poolen en sommardag. Aristotle kan inte simma och Dante erbjuder sig raskt att lära honom. De båda killarna blir snabbt vänner. De båda killarna är väldigt olika. Dante gråter över döda fåglar, han läser dikter, målar och pratar om känslor. Vissa av Dantes känslor blir svåra att hantera för Aristotle.
Det här är en fin och känslosam historia om vänskap och kärlek mellan pojkar. Personerna är originella och läsarna upptäcker nya sidor av dem allt eftersom de lär känna sig själva. Det är också en bra skildring av familjeliv. Mysteriet med brodern gör det spännande. Och vad gjorde pappa i Vietnam? Däremot blir dialogen mellan Dante och Aristotles ibland onaturlig. Det är befriande att läsa om killar som uttrycker känslor men de båda tonåringarna diskuterar lite väl poetiskt med varandra, som om de vore medelålders författare istället för två tonåringar. Men handlingen känns aldrig påklistrad och boken är absolut läsvärd.
Mottagen: 2 mars 2015
Anmäl textfel
