Visa standardvy
Visa omslagsvy
Järnulven
Norskan Siri Pettersen fick stor framgång med sin trilogi om Korpringarna (”Odinsbarn”, ”Röta” och ”Kraften”) där ”Odinsbarn” tillika var hennes romandebut. Nu startar hon upp en ny trilogi, Vardari, som utspelar sig inom samma världsbygge som Korpringarna. I våras släpptes den första delen ”Järnulven” på svenska. Nu har jag läst den och tänkte redogöra för min upplevelse av den nya serien.
Siri Pettersen är född 1971 i Trondheim men numera bosatt i Oslo. Hon har även arbetat med serier och är mest känd för den prisbelönade serien ”Antiklimax” (Antiklimaks) om ett gäng ungdomar som är emot dagens samhälle. Förutom trilogin Korpringarna har hon även skrivit ungdomsromanen ”Bubblan” (Bobla) innan hon förra året startade upp trilogin om Vardari.
I ”Järnulven” kommer vi till största delen att befinna oss i staden Naklav, den stora staden i norr. I själva verket är staden Naklav en hel ö (egentligen två) med fast förbindelse till Slockna. Där möter vi Juva som lever på att jaga varg och tömma dem på deras blod vilket är en farlig men lönsam verksamhet. Hon är en ung flicka i övre tonåren som har svårt att finna sin plats. Hennes mamma är så kallad blodläsare och kan se in i framtiden. Det är ett yrke med gamla anor vilket medför stor makt och respekt. Hennes mamma vill naturligtvis att hon skall ta över efter henne. Juva själv ser det inte som något alternativ, hon anser inte verksamheten vara något annat än lurendrejeri och jagar hellre varg med männen.
När så Juva kommer tillbaka från en jakt upptäcker hon att Ulvsjukan härjar i staden. Den har gjort så under lång tid men det blir allt värre och utbrotten mer frekventa. Dessutom verkar hennes mamma allt mer angelägen om att hon skall bli en del av blodläsarna och ta över hennes roll i deras sällskap, Sejdalag. Juvas lillasyster Solde, som har stannat kvar hemma hos deras mamma, vill gärna ta över men det är något hennes mamma inte kan acceptera utan det är Juva som är hennes arvtagare. Samtidigt känner Juva att hon förändras. Hon ser syner och har känslan av att känna någon annans närvaro. Desto mer hon tvingas att befinna sig i sitt barndomshem, desto starkare blir dessa känslor. Det finns något ouppklarat i hennes barndom som är av största betydelse att hon minns, det har med hennes pappas död att göra.
Medan Juva kämpar mot sin mammas förväntninger finns det även några andra som är ute efter Sejdalag. Vardari, de eviga, med sin ledare Nafraim är sedan lång tid tillbaka sammankopplade med blodläsarna och nu är de i konflikt med varandra på grund av en gammal hemlighet som avgör alla deras framtid. Där finns orsaken till Ulvsjukan och den makt som både blodläsarna och Vardari besitter. Efterhand som Juva närmar sig sanningen blir Vardari allt hotfullare och när så stenarna i Naklaringen helt plötsligt börjar rotera igen efter att ha stått stilla i flera hundra år inser hon att det är något stort på gång, något mycket större än kampen mellan Sejdalag och Vardari.
Jag ger ”Järnulven” 3 DG! Den första delen känns inte lika engagerande som Korpringarna och den är mer begränsad rumsligt såväl som handlingsmässigt. Det blir lite för mycket intriger och för lite äventyr för att vara en ungdomsbok. Men så brukar det vara med trilogier, första delen blir lite av en startsträcka. Därför har jag inte alls gett upp hoppet om serien Vardari utan ser fram emot nästa del där jag utgår ifrån att drivet i berättelsen kommer att öka och spänningen intensifieras precis som med Korpringarna.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik
Kommentera
Litteraturhistoria
I det absolut sista avsnittet av Game of Thrones står de inför valet av en ny kung. Tyrion Lannister framför då tanken att för att kunna samla och förena landet igen efter alla strider måste de ha en kung som hela folket kan stå bakom. Någon som de känner att de respekterar och som förstår den lilla människan och ger dem deras respekt tillbaka. Så vad är det då som binder alla samman frågar han de övriga husens lorder. Tystnaden blir kompakt innan han själv ger svaret, berättelser!
I Natur & Kulturs nya läromedel ”Litteraturhistoria” har redaktörerna Carin Franzén och Håkan Möller tillsammans med forskarkollegor från flera svenska lärosäten skapat en översikt över litteraturhistorien fram till dags dato. Ett enormt arbete som krävt prioriteringar och fingertoppskänsla för att kunna bli ett bra pedagogiskt verktyg. Naturligtvis är detta ett arbete jag vare sig vill eller kan redogöra för i detalj. Istället tänker jag se närmare på den metod och det upplägg de valt för detta verk vilket omfattar i det närmaste 1 000 sidor.
Först och främst vill de göra att försök att beskriva världslitteraturen. Fullt ut är det inte möjligt då det skulle bli för omfattande. Då läromedlet är tänk för en svensk publik hamnar tyngdpunkten på västvärlden men där det är lämpligt utvidgas texten till att även omfatta övriga världen om än inte lika utförligt, förutom i fördjupningarna.
Vidare ur ett pedagogiskt perspektiv har de valt att organisera texten kronologiskt. Bredare tidsperioder längre tillbaka och mer finfördelat desto närmare nutid vi kommer. Redaktörerna söker symbios mellan översikt och syntes. Boken har organiserats utifrån tio huvudavsnitt vilka följer kronologin men är för den skull inte är likartade utan har mer av grundläggande riktlinjer där sedan författaren har haft frihet att utforma textens innehåll. Däremellan förekommer fördjupningsartiklar som belyser litteraturhistorien mer utifrån en kontext exempelvis politik, religion, film och bokmarknaden som några exempel. Man framför tanken att litteraturen inte existerar i ett vakuum avskilt från andra ämnen utan är föränderlig i samverkan med sin omgivning. Därför har experter från andra områden involverats i författandet.
Boken är inte utformad som en encyklopedi men ett omfattande personregister bak i boken underlättar möjligheten till mer specifika uppslag. Vill man fördjupa sin läsning finns även en förteckning över använd litteratur, referenser, bak i boken. Det som jag saknar mest är att innehållsförteckningen skulle ha funnits i en mer finfördelad version där även underkapitel fanns förtecknade. Nu är den enligt mitt tycke allt för grovt indelad.
För att återkoppla till min inledning, första kapitlet av boken inleds med texten ”När och var börjar litteraturen? Överallt där vi finnar spår av människans vilja att berätta”. Alltså vi är berättarna och berättelserna handlar om oss. Genom litteraturen finner vi vår existens. Därför är detta läromedel av yttersta vikt för vår bildning och kunskap!
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #litteraturhistoria #läromedel
Kommentera
Stiftelsetrilogin
SF-litteraturen innehåller några författarnamn som oftast lyfts fram när man pratar om klassiker såsom Arthur C. Clark, Frank Herbert, Robert A. Heinlein, Philip K. Dick, H.G. Wells, Isaac Asimov bara för att nämna några. Den siste jag nämnde, Isaac Asimov, kommer jag hålla mig till denna gång då jag precis har läst ”Stiftelsetrilogin” (återigen) vílket kanske är ett av de mest klassiska och lästa SF-verken. Eftersom det var närmare 40 år sedan sist så var jag lite nyfiken på hur jag skulle reagera. Jag minns i varje fall att jag tyckte mycket om boken och att den har stannat i minnet om än i olika fragment. Så frågan är om mitt vuxna jag kommer läsa boken med andra ögon och fastna för nya saker nu när vi skriver 2021 i kalendern.
Isaac Asimov är nog välkänd för de flesta läsare. Han föddes 1920 i Ryssland och dog 1992 i New York (tänk att han levde när jag läste trilogin första gången). Mest känd är han nog för ”Stiftelsetrilogin” vilken består av böckerna ”Stiftelsen”, ”Stiftelsen och imperiet” samt ”Den segrande stiftelsen”. Utöver den är han också uppskattad för sina Robotromaner. Det var för övrigt Isaac Asimov tillsammans med John W. Campbell som formulerade robotikens tre lagar, vilka många andra författare har utgått ifrån även i sina berättelser. Priser och utmärkelser har det blivit många av varav flera Hugo, Locus och Nebula priser inom olika kategorier.
I början av boken möter vi Hari Seldon. Han befinner sig i Imperiets vars stormaktstid går mot sitt slut även om ingen vill låtsas om det. Hari som är vetenskapsman med fokus på psykohistoria, en vetenskap som med hjälp av sannolikhetsberäkningar kan se in i framtiden och därmed påverka densamma, inser att Imperiet står inför 30 000 år av krig och maktkamper men får inget gehör för sin forskning. Istället arbetar han med encyklopedisterna för att sammanställa allt vetande samtidigt som han utarbetar en plan för att motverka den utveckling som Imperiet står inför. I hemlighet bildar han Stiftelsen en organisation som skall använda sig av hans beräkningar för att motverka och förkorta den tid av lidande och krig som Imperiet står inför. Kommer han att lyckas och framförallt kommer framtida generationer att förlita sig på hans beräkningar och slutsatser eller är undergången oundviklig.
När jag läste ”Stiftelsetrilogin” första gången var det mer som en spännande roman. Jag inser nu att den innehåller så mycket mer. Trilogin berör oss människor på ett djupt plan. Frågor om makt, tilltro, vetenskap, ekonomi och överlevnad är centrala. Vem har rätt att bestämma och på vems bekostnad? Är man beredd att offra sitt liv för det man tror på, för en bättre framtid, även om man själv inte får uppleva den? Dessutom, kan man verkligen lita på att allt är vad det verkar vara eller finns det något helt annat, något totalt okänt, som är det verkliga syftet? Vem kan man då lita på…
Självklart får denna klassiker ett högt betyg, 5 DG! Betydelsen den haft för genren och dess utveckling är påtaglig. Dessutom är den inte bara intressant i sina tankar utan högst välskriven. Den framgång trilogin haft är välförtjänt och uppenbar. Man kan mycket väl jämföra den med ”Sagan om ringen” inom fantasy, de är båda verk som intar en självklar och central plats inom respektive genre och så kallad ”måste” läsning för den intresserade.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #SF
Kommentera
Imperiets arvingar
I konkurrens med andra medier och sysselsättningar(kanske främst dator med sin förmåga till både ljud, bild och filmer) har det blivit svårt att få ungdomar att läsa böcker. De upplever läsning som ansträngande. Visst, så kan vara fallet till en början men med lite träning övervinns detta ganska snabbt. En annan aspekt som jag tror även påverkar i hög grad till att läsning känns ansträngande är en ovana inför att frigöra fantasin och skapa bilder och miljöer i sin hjärna. Det gör sig inte av sig självt utan kräver ansenlig kognitiv kraft och energi. Därför är det så viktigt att de hittar något som snabbt fångar deras intresse och gör att de kommer in i berättelsen och börjar bygga upp ”världen” i sin egen sinnebild. För min del läste jag mycket serietidningar och seriealbum som ung vilket var en väg in i mer avancerad läsning. Idag finns ytterligare en väg och det är den genom mer illustrativt inriktade grafiska romaner (en publikationsform i många olika skepnader). Oskar Källner tillsammans med Karl Johnsson har inlett en ny science-fiction serie ”Imperiets arvingar” i exakt denna publikationsform.
Oskar Källner, numera åter bosatt i Jönköping, har en rad böcker och noveller bakom sig. Främst är han verksam inom just science-fiction och fantastik med framförallt noveller (”Bortom portalen 1" och "Bortom portalen 2") samt förlagsverksamhet (Fafner förlag). Karl Johansson är en illustratör som samarbetat med exempelvis Sara Bergmark Elfgren (”Vei 1” och ”Vei 2”).
”Imperiets arvingar” är en pågående science-fiction serie för barn och ungdomar (10-15 år beroende på läsförmåga). Jag har nu läste de första tre delarna ”Bortförda”, ”Järnrosen” och ”Gravplaneten” och tänkte delge er mina tankar och upplevelser av läsningen.
I första delen ”Bortförda” möter vi Alice och Elias. De är barn i en helt vanlig kärnfamilj bosatt i Uppsala. Det är i varje fall vad de själva tror men så en kväll försvinner deras mamma. När polisen kommer på besök finner de blod från deras mamma i familjens bil. Naturligtvis blir deras pappa misstänkt och förs bort av polisen. I väntan på att socialtjänsten skall komma och ta hand om dem passar de på att rymma. De vet att deras mamma alltid har gillar att vara ute i Lunsenskogen så de bestämmer sig för att ta sig dit för att leta efter sin mamma. Men de hittar inte sin mamma istället möter de en varelse från an annan värld. De tvingas återigen fly, denna gång för sina liv. Men de är inte ensamma utan får oväntad hjälp av Brock, en azkalor och besättningsman på rymdskeppet Stillheten. Innan de vet ordet av befinner de sig ute i rymden ombord på Stillheten. Nu inleds jakten på deras mamma.
Mer tänker jag inte avslöja. Men det blir inledningen på en spännande jakt ute i rymden där Alice och Elias efterhand får de reda på alltmer om sin mamma såväl som om dem själva. Vad jag däremot kan avslöja är att böckerna är fina. Tjock stabil pärm, lite större lättläst text samt fantastiska illustrationer till stöd för läsningen. Dessutom, varje bok blir bara tjockare och tjockare så de kan växa med böckerna allteftersom ”läskonditionen” tränas upp. Mot det bakre omslaget finns det en extra sida att fälla ut, som ett påskägg ungefär, missa inte det.
Jag ger ”Imperiets Arvingar” 4 DG! Det är ett härligt rymdepos för de yngre läsarna med mycket spänning och driv i berättelsen. Ett annat lysande exempel jag har på liknande läsning är bokserien ”Amulett”. ”Amulett” är mer i serieform så detta blir en mycket bra och naturlig övergång mot läsning av rena kapitelböcker. Min egen son som nu är 15 år har varit svår att få att läsa böcker men dessa har han slukat! Fick just den fjärde delen i serien, ”Minnesskrinet”, men den får vänta på läsning då den ligger bredvid hans säng för tillfället. Det glädjer mig mycket och om mitt betyg ovan vill ifrågasättas så är åtminstone det är oerhört gott betyg!
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik #grafisk roman
Kommentera
Konferensen
Att skriva en spänningsroman av typen ”Konferensen” borde vara straffbart! Att få sig en underhållande läsupplevelse är väl okej, men att behöva läsa en bok som tvingar dig att ställa övriga livet på paus kan väl ändå inte vara tillåtet? För så är det, har du börjat läsa ”Konferensen” så lär det inte bli mycket annat gjort innan du läst den färdigt. Spänningen och drivet är som en drog, abstinensen som infinner sig efteråt borde man kunna kräva skadestånd för. Mats Strandberg, min advokat hör snart av sig och det rör sig om stora belopp! Skämt åsido, har du svårt för att sluta läsa och dessutom känner saknad när en bok tar slut så är härmed en varning utfärdad.
Mats Strandberg, född 1976 i Västanfors, fick tillsammans med Sara Bergmark Elfgren ett genombrott i och med Engelforstrilogin (”Cirkeln”, ”Eld” & ”Nyckeln”) men romandebuten skedde redan 2006 med boken ”Jaktsäsong”. Efter samarbetet med Sara har han fortsatt att skriva fast nu mer inriktat mot skräck för vuxna samt några barn- och ungdomsböcker. Där skulle jag främst vilja lyfta fram boken ”Slutet” vilken kom 2018. Den berättelsen är en känslig, berörande och på samma gång spännande ungdomsskildring om hur man som tonåring reagerar när man vet exakt vilken dag som jorden kommer att gå under. Slutet närmar sig allt snabbare och för varje dag blir det ofattbara allt mer realistiskt.
Åter till ”Konferensen”. De flesta av oss känner säkert igen oss i situationen att åka på konferens med kollegorna. Oftast ganska kul och trevligt men det är inte alltid säkert att det blir så bra. Många konflikter och dispyter kan komma i dager då kontakten mellan kollegorna intensifieras. Även en viss förtäring av alkohol brukar ske vilket inte bidrar till att göra situationen bättre. Förväntningar som inte har infriats tillsammans med känslor av svek eller baktalande kan vara orsaker till den explosiva krutdurk en konferens ibland tar skepnaden av. Precis så blir det i detta fall när kommunens exploateringsavdelning åker på konferens för att förbereda och ”fira” den kommande lanseringen av projektet Köpcentrum i Kolarängen. Naturligtvis är detta ett projekt som splittrar inte bara avdelningens anställda, utan även hela kommunen och dess invånare.
Väl framme på den isolerade konferensanläggningen vid Kolarsjöns strand börjar snart konflikterna att blossa upp. Det finns undanröjd information och hemligheter som skaver. Några medarbetare har undersökt saken närmare och sitter på information som kan hota hela projektet såväl som avdelningens ledning. Nu måste alla kort fram på bordet för att lösa situationen men benägenheten att lyssna på varandra är som bortblåst. Efterhand som fientligheterna inom gruppen eskalerar gör sig ett yttre hot synligt. Nu är det inte längre projektet som står på spel utan deras liv!
”Konferensen” av Mats Strandberg får mitt högsta betyg 5 DG! I helgen var författaren med på TV och jag ville så gärna se intervjun. Jag har dock bestämt för att när jag skall skriva om en bok så väljer jag att inte se några intervjuer eller läsa några recensioner i förväg då man lätt blir påverkad av dessa. Jag vill att min egen upplevelse skall stå i fokus. Därmed vet jag ingenting om mottagandet men jag står för min åsikt och den är att ”Konferensen” är en fantastisk spänningsroman. Precis som med ”Färjan” imponeras jag av Mats sätt att förlägga sina berättelser till helt vanliga miljöer som vi alla känner igen. Trovärdigheten och realismen är etablerad. Sedan skruvar han till det och skrämmer upp oss så vi aldrig mer vill befinna oss i dessa situationer igen. Otroligt läckert om jag får uttrycka mig så. Nästa bok jag kan redan nu se framför mig och det är en ungdomsbok igen. Denna gång blir synopsisen en skolattack där en mobbad och förnedrad före detta elev/student går bärsärk och tar ut sin hämnd samtidigt som offren ligger och trycker för att undgå upptäckt. Det skulle kunna bli så bra och infernaliskt gastkramande…
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller
Kommentera
Morgonstjärnan
Karl Ove Knausgård för osökt tankarna till bokserien ”Min kamp”. Den 6 delar långa självbiografiska boksviten har även blivit min kamp. När man har och ser alla delarna framför sig kan det lätt kännas lite övermäktigt att ta sig an. Så lång tid och mycket läsning som kommer att krävas. När man väl dessutom sätter igång vill man nog gärna läsa sviten i en följd, de sista fem då, eftersom jag redan läst den första vilken jag uppskattade. Nu blev det som så att jag istället valde att läsa hans senaste roman ”Morgonstjärnan”.
Knausgård är en flerfaldigt belönad författare från Norge född 1968 i Oslo. ”Min kamp” var inte hans debut roman utan han hade givit ut ett par romaner redan tidigare, däremot blev det hans internationella genombrott och den har numera översatts till fler än 35 språk. Knausgård blev för övrigt den första inhemska författare, 2019, att bidra med en text till det norska konstprojektet Framtidsbiblioteket vilket inleddes 2014. Under en period av hundra år skall man samla in en text från en utvald författare för varje år. Dessa texter kommer sedan inte att offentliggöras förrän 2114. Karl Ove Knausgård är numera bosatt i London.
”Morgonstjärnan” får väl nästan anses vara en preapokalyptisk skildring då helt plötsligt en varm augustidag en stor stjärna uppenbarar sig på himlen. Ingen kan förklara vad det är och inte heller hur den kom dit. I dess kölvatten får vi följa några olika människor och hur deras liv gestaltar sig. I ”Morgonstjärnan” följer vi då Arne, Kathrine, Turid, Egil, Solveig, Jostein, Emil under några varma augustidagar. Dessa personer befinner sig ibland nära varandra och ibland passerar de bara förbi i periferin av någon annans liv. Det smått overkliga skeendet, stjärnan, vilket överskuggar allt annat har i många hänseenden ingen större påverkan på dessa personers vardag. Det är deras liv, vedermödor och framtid som behandlas. Hur hanterar man sin familj och sina barn när ens partner går igenom psykoser, kan man vara lycklig om man är född in i rikedom men ändå väljer att isolera sig, vad händer när man helt plötsligt slits ur sin tristess och sitt missbruk för att helt plötsligt ha sitt livs största scoop framför sig, var går gränsen för en utsliten kvinna som skall sköta karriär samtidigt som man skall ta hand om sin dementa mamma och trasiga dotter och man inser att man inte har något eget liv kvar, hur går man vidare när man en dag kommer tillbaka från en jobbresa och inte förmår att åka hem utan tar in på hotell i sin egen hemstad eftersom man inser att äktenskapet är kört i botten och ingenting finns kvar att rädda. Till syvende och sist, var står vi i förhållande till livet och döden? Aspekter som ingen av oss kan vara oberörda inför, absolut inte när en helt ny och främmande himlakropp låter sitt starka sken flöda över oss.
Jag ger ”Morgonstjärnan” 4 DG! Den får väl nästan anses vara en tegelsten med sina dryga 650 sidor men boken är väl värd att läsas. Vi har nog alla olika beröringspunkter med personerna i boken och det blir många tankar att fundera på och bearbeta under läsningen. Med andra ord, givande läsning som rekommenderas!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #Norge
Kommentera
The Queen's Gambit
Det är nog många av er, precis som jag själv, vilka har njutit av miniserien ”The Queen’s Gambit”. Denna Netflix-serie blev en framgång världen över så också i Sverige. Själv har jag dock svårt för att läsa en bok efter det att jag sett den som film eller tv-serie. Jag bestämde mig därför att läsa boken först innan jag såg serien. Det är ett beslut som jag inte ångrar. Om TV-serien var bra så kan jag redan nu avslöja att boken av Walter Tevis var så mycket bättre.
Walter Tevis född 1928 och död 1984 var en amerikansk författare som fått flera av sina romaner omvandlade till filmer såsom exempelvis ”The Colour of Money” och ”The Man Who Fell to Earth”. Totalt blev det sex romaner och av dessa har fyra, om man inkluderar ”The Queen’s Gambit”, blivit filmatiserade. Walter hade problem med flera olika beroenden såsom spel, rökning och alkohol vilken därför blev teman som återkommer i hans böcker. ”The Queen’s Gambit” gavs ut första gången 1983 och förra året återutgavs den på svenska av förlaget Modernista. Tack för det!
I boken får vi möta Beth Harmon, en liten flicka som efter det att hennes mamma omkommit i en olycka placeras på ett kristet barnhem i Kentucky. Det blir en tillvaro hon har svårt att anpassa sig till. Hennes räddning blir de lugnande piller hon tilldelas samt att spela schack med vaktmästaren, Mr Shaibel ner i källaren. Hon är då mycket ung och han tvingas lära henne hur pjäserna flyttas över brädet. Men det tar inte lång tid innan han tvingas inse att hon är oerhört begåvad, rent av ett underbarn. Han ser till att hon med hjälp av schackklubben får möta de äldre spelarna från schackklubben på läroverket. Det blir en simultanschacksturnering där Beth besegrar alla sin motståndare.
Men allt kommer inte gå bra för Beth. Det beslutas att de piller de får inte längre är lämpliga att dela ut till barnen och Beth har blivit beroende av dessa. Hennes tillvaro på barnhemmet blir allt mer ansträngd. Så en dag kommer Mr och Mrs Wheatley, de beslutar sig för att ta hand om Beth. Men hon förstår att allt inte är bra mellan makarna och snart är Mr Wheatley ute ur bilden. Bett och Mrs Wheatley utvecklar en stark vänskap och till slut hjälper hon Beth att utveckla sitt schackspelande genom att anmäla henne till allt större turneringar. De båda lider dock under sitt missbruk och Beth behöver inte bara piller utan alkoholen blir en allt större del av hennes liv och hotar till slut hennes schackkarriär. Skall hon själv kunna bli stormästare och därmed ta sig an de ryska stormästarna med Borgov i spetsen behöver hon få ordning på sitt liv och det omedelbart.
Betyget till ”The Queen’s Gambit” blir 5 DG! Det är en fantastisk bok som bara måste läsas. Har du sett TV-serien tveka inte att även läsa boken. Den går djupare och du kommer Beth så mycket närmare. Jag kände inte tidigare till Walter Tevis men är så glad att jag upptäckte denna bok. Kan du inte spela schack? Spelar ingen roll du kommer ha stor behållning av boken ändå, själva schackspelet har ingen avgörande roll för berättelsen. Spelar du schack? Då kommer du antagligen kunna få än mer utbyte av boken då spel- och öppningsstrategier blir av intresse om än på en mer övergripande nivå.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #schack #missbruk
Kommentera
