LitteraturMagazinets recension
av
Sent på dagen, Tessa Hadley
Tät relationsroman där vemodet får ta plats
En Mann för vår tid
Humor och inlevelseförmåga i läsvärd roman
Förändring på gott och ont
LitteraturMagazinets recension
av
Leka vuxen, Marica Källner
Fjorton karameller som ingen är den andra lik
En brännande och ambitiös thriller
Tunt och grunt om svartsjuka
Fall från hög höjd
LitteraturMagazinets recension
av
Nattsida, Hans Gunnarsson
Om det som skrämmer allra mest
Åtta unga kvinnor i kollektivt trettiotalsepos
Påtagligt mörkt och suggestivt
En bok att längta tillbaka till
LitteraturMagazinets recension
av
Kläderna, Inger Edelfeldt
Inkännande med brett register
Bland änglar, demoner och människodjur
Antigone i ny skepnad
Bekännelser och betraktelser
Ulf Malmqvist
Politisk roman
Bokförlaget Anti fortsätter sin utgivning av den danska författaren och poeten Lone Aburas och nu föreligger ”Politisk roman” i översättning. Tidigare har förlaget presenterat ”Det är jag som talar (räkenskapens timme)”. Båda är översatta från danskan av Johanne Lykke Holm. Det är medelklassens våndor och tillkortakommanden som står i centrum av Lone Aburas roman, politisk så till vida att de medverkande gör ställningstaganden som får konsekvenser.
Rebecca är verksam inom vuxenutbildning och det är ur hennes perspektiv som vi får följa en familjs sönderfall. Hon är gift med Robert, tandläkare och de lever ihop för att de inte orkar behöva leta nya partners. De har barn med sig från tidigare äktenskap. Ingen mår egentligen riktigt bra, men de härdar ut i en slags familjeliv. Kanske hade det kunnat fortsätta så om inte Robert beslutar sig för att gå från ord till handling och bestämmer sig för att gömma en flykting i lägenheten.
Roberts engagemang är inte Rebeccas. Hon kan inte känna någonting inför en hemlös utanför Lidl, än mindre känna någonting annat än leda och likgiltighet inför Amir som göms i familjens arbetsrum. Dessutom verkar han utöva något slags påverkan på hennes son. Både Robert och Amir blir mottagare av hennes växande förakt.
Det finns ett stort allvar bakom Lone Aburas lätta anslag som ibland ligger väldigt nära satiren. Robert och Rebecca och kretsen runt omkring dem mejslas fram som medelklassens stereotyper. Amir får i sin tur representera ett utanförskap. Lone Aburas har ett fint gehör för en dialog där samtalet passerar förbi de talande, men som plötsligt obarmhärtigt kan röra sig in mot en smärtpunkt. Det är i dialogen som romanen växer fram och rör sig mot någon form av engagemang även från Rebeccas sida. Det är kanske trots allt hon som får sista ordet ändå. Men då är ändå allt för sent.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Dansk litteratur #politik
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ett författarskap att upptäcka
Den senaste tiden har jag läst de flesta av Delphine de Vigans böcker som är översatta till svenska. För några år sedan läste jag ”No och jag”. Romanen handlar om en blyg tonåring, Lou, som ska hålla ett föredrag i skolan. Efter mycket vånda väljer hon ämnet hemlöshet, eftersom hon lärt känna No, en ung flicka på en järnvägsstation. Tillsammans med en manlig kompis tar Lou på sig att rädda No till ett bättre liv. Det var en berättelse som engagerade mig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #franskt #självbiografiskt
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Nattsida
Denna härliga känsla av förväntan varenda gång man inleder en ny roman av Hans Gunnarsson! Nu var det dags för hans senaste ”Nattsida”, en syskonbok till ”All inclusive”. En roman på drygt 400 sidor vilket är ovanligt från hans penna. Själv ser jag honom som en mästare inom novellkonsten och de gånger han skriver romaner är de oftast ganska komprimerade men då på ett positivt sätt. Kommer författarens strama och koncisa prosa bära över 400 sidor? Läs vidare så skall du i varje fall få veta vad jag tycker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Stockholm läser "För Lydia"
Detta års Stockholm läser-bok, som det samtalas om på biblioteken, är ”För Lydia” (1973) av Gun-Britt Sundström. Innan man läser den bör man ha stiftat bekantskap med Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” (1912). ”För Lydia” är handlingen ur Lydias perspektiv. Hjalmar Söderberg skriver ur Arvids perspektiv.
Det är mer än ett halvsekel mellan dessa kärlekshistorier.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Stockholm läser 2019
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Bokrean 2019 - några tips
På tisdag börjar bokrean. Jag vill ge några tips. Köp Alex Schulman, ”Bränn alla mina brev”! Flera av mina vänner har inte velat läsa något av Alex Schulman för att de har uppfattat hans person som arrogant. Det är synd.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrea
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Honom gick livet förbi
Bengt Ohlssons roman ”Drick värmen ur min hand” från 2016 hämtar sin titel från en dikt av Edith Södergran. Boken handlar om en kärlekstörstande medelålders man som lever i ett äktenskap, där makarna är missnöjda både med sig själva och varandra. De står stilla i sina yrkesliv och avundas en nära vän som det gått bra för. De bevakar varandras steg och tonlägen, men ibland kan en gnutta generositet tränga igenom skalet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #äktenskapsroman
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Folkhemmet, en bärande idé?
Jag sträckläste Lena Anderssons ”Sveas son” i går kväll. Så bra var den.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #idéroman
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Svenska noveller
Jaha, då sitter du där i elfte timmen och funderar. Bara ett par dagar kvar till jul och fortfarande den där svåra julklappen kvar. Kanske är det din svärmor, kanske är det rent av din storebror. Det spelar ingen roll, jag har ett sista julklappstips som förhoppningsvis är det som kommer rädda julen åt dig. Läs bara vidare så kommer det att ordna sig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Grace
För ett par år sedan läste jag en helt underbar bok nämligen ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr. Förra året kom han med en ny roman vilken heter ”Grace”. Faktum är att jag faktisk började läsa den redan i slutet av sommaren men lyckades inte komma in i den. För några veckor sedan tog jag fram den igen och nu var det rätt tillfälle. Så kan det faktiskt vara ibland, att en bok behöver mogna för att sedan plockas fram vid rätt tillfälle.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ömsint om unga på sanatorium
En sådan fin läsupplevelse den är! Rita Simus ”Innan sista löven fallit” är en fristående uppföljare till ”Ängeln vid din sida” som jag skrev om här hösten 2016. Den tyckte jag också mycket om.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Tornedalen #ungdomar
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Hemligheten i släktträdet
Alex Schulman har skrivit en bok om sin far, en annan om sin mor. Nu är romanen om hans mormor och morfar aktuell. ”Bränn alla mina brev” handlar om Karin och Sven Stolpe.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #släkthistoria
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Elin Willows på bokmässan
Jag tyckte om Elin Willows bok ”Inlandet” som jag redan har bloggat om här på Litteraturmagazinet. Nu fick jag tillfälle att lyssna till henne på bokmässan i Göteborg, då hon samtalade med Gunilla Molloy. ”Inlandet” är en bok på tvåhundra sidor som på ytan knappt handlar om någonting.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokmässan2018
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Händelselöst men inte tråkigt i inlandet
Elin Willows kommer att medverka på Bokmässan i höst. Hon har blivit uppmärksammad för hur hon skildrar en plats i romanen ”Inlandet”. Jag blev rekommenderad av en vän att läsa den. Det händer inte mycket, sa han, men den är bra. Och det är verkligen en imponerande debut.
Elin Willows är kulturjournalist och bosatt i Finland. ”Inlandet” kommer ut i Finland på både svenska och finska. I hennes bok är den icke namngivna platsen ett inte alltför litet samhälle i över Norrland ganska nära norska gränsen. Där finns bibliotek och affärer, till och med ett systembolag. Men det är snarare ett ställe man flyttar ifrån än till. Jagpersonen tog beslutet att flytta med pojkvännen till hans hemort. Men redan innan hon hunnit packa upp var förhållandet slut. Då valde hon att ändå stanna kvar. Hon fick arbete i ett snabbköp.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #inre Norrland
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Om det som gömdes undan
Jag har lyssnat på några ljudböcker på sistone. Det kan vara trevligt att koppla av med en sådan ibland. Risken är att jag nickar till, särskilt om det är på kvällen. Då är det inte så bra om det är en deckare.
Nu var det inte en spänningsroman i den meningen, fast det var något som skulle undersökas. Jag har lyssnat på Karin Thunbergs uppläsning av ”En dag ska jag berätta om mamma”, en självbiografisk berättelse. Modern, fadern och hon hade en hemlighet tillsammans, något skamligt och undangömt. Författaren har begärt ut sjukjournaler, reser tillbaka och försöker förstå vad som hände när hon själv lämnat ön i Blekinge skärgård.
Modern var prästdottern som fick utbildning, som under en period vistades på fastlandet men kom tillbaka till det avgränsade och instängda. Hon gav upp sitt yrkesliv och stannade hemma. Maken var snickare och ägnade sig mycket åt fiske. Själv tillbringade hon dagarna med romaner och på sommaren med att bada och simma. Det senare var inte vanligt för fiskarbefolkningen. Modern var udda i omgivningens ögon.
Karin Thunberg läser lugnt med behaglig röst. Hon närmar sig sitt ämne med respekt och kommer en bit på väg. Men fullt ut lyckas hon inte minnas sin mors ansikte.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Vi hör av oss
De allra flesta av oss har någon gång befunnit sig i den situationen, den där vi är helt utlämnade till någon annans bedömning av oss och där bedömaren i bakfickan har det vi så hett eftersträvar, vårt drömjobb. Situationen jag tänker på är naturligtvis själva anställningsintervjun. Författaren Jacob Sundberg har haft den goda idén att skriva en novellsamling, ”Vi hör av oss”, där var och en av de nio novellerna utspelar sig under en anställningsintervju.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #noveller #anställningsintervjuer
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
När livet saktar ner
En annan lyckträff från bokrean är Simone de Beauvoirs kortroman ”Misstag i Moskva”. Det är en fint bunden bok i det mindre formatet, utgiven på Bucket List Books 2015. Det var första gången berättelsen kom i svensk översättning. I Frankrike publicerades den postumt i tidskriften Roman 20-50 år 1992.
Handlingen utspelar sig alltså i Moskva. Nicole har följt med sin man André som besöker sin vuxna dotter Mascha. Paret är i sextioårsåldern. Nicole delger oss sina tankar kring ålderdom och samlevnad. Hon är själv förtjust i Mascha men är ledsen över att hon inte får någon egen tid med sin man. Bryr han sig kanske inte längre så mycket om henne?
Nicole och André tänker också tillbaka på sitt yrkesliv. De är nu pensionärer. Nicole har insett att man utarmas av alltför mycket fritid. Hon har svårt för leda. Den kan driva henne till ångestens brant.
Det är 1960-tal. Texten innehåller också reflexioner kring situationen i Sovjetunionen. Det är svårt med byråkratin och övervakningen av utlänningar. De får inte åka på de utflykter de vill. Nicole tycker att Mascha kunde göra större ansträngningar i den vägen. André är besviken över socialismens utveckling. Han tror att det är en nedgångsperiod man kan komma ur, men det skulle inte ske medan han levde.
Ålderdom, besvikelse, leda handlar det om. Men det är fint beskrivet med lätt hand. Och det slutar lyckligt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Sovjetunionen #socialism #relation
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
När fantasin segrar
I går var det release på Rönnells antikvariat. ”Gros-Câlin” från 1974, den första romanen som Romain Gary skrev under pseudonymen Emile Ajar, har nu kommit på svenska. Det är en bedrift av Roger Fjellström att ha överfört den egenartade, lekfulla och infallsrika franskan till svensk språkdräkt. Han betonar själv att det har blivit en tolkning. En ord för ord-översättning är inte möjlig.
Riber Hansson, egentligen satirtecknare, står för det kongeniala och uttrycksfulla omslaget. Illustrationen visar en man med ormarmar som slingrar sig flera varv runt honom. Är man uppmärksam hittar man hjärtan på ormskinnet.
Det är vad boken handlar om. En man med ett enahanda arbete på en statistikbyrå lever ensam i en våning i Paris. Men han är hemligt förälskad i Mlle Dreyfus på kontoret. Under en sällskapsresa till Afrika har han blivit förtjust i en pytonorm och tagit den med sig. Storkram väntar på Monsieur Cousin när han kommer hem och slingrar sig kärleksfullt kring honom. Storkram är också ett identifikationsobjekt. När ormen ömsar skinn hoppas Cousin på att det ska leda till något fundamentalt annorlunda, en pånyttfödelse för hela skapelsen, för såväl människan som det lågt stående kräldjuret. Som alltid hos Gary vinner fantasin stora segrar.
”Storkram” är en rolig och innehållsrik roman med inslag av satir. Cousins granne, professeur Tsourès, skriver under hundratals petitioner för den ena goda saken efter den andra. Men han uppmärksammar inte den hjälpsökande Cousin som tåligt väntar utanför hans dörr. Cousins gruppterapi, där deltagarna ska försöka få föremål att tala, är obetalbart humoristisk. Satiren slår på flera ställen mot anonymiteten i storstaden. En scen, där två män möts i en i övrigt tom t-banevagn, är genial.
Jag skrattade högt första gången jag läste ”Gros-Câlin”. Så rolig var den att den blev utgångspunkt för min doktorsavhandling.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #översättning
Kommentera
Anmäl textfel
