LitteraturMagazinets recension
av
F, Katarina Frostenson
De två mot de andra
Den moderna storstadskvinnan och hennes eskapader
Fragment från äldre bildad herre
Dinas bok - storslagen och enastående
LitteraturMagazinets recension
av
Fjärilsvägen, Patrik Lundberg
Roman med ett ärende
Gammal kärlek rostar aldrig?
Nybliven begravningsentreprenör nystar i det förflutna
Kärlek i den eviga staden
LitteraturMagazinets recension
av
Queenie, Candice Carty-Williams
Stark kombination av humor och elände
Klassresans våndor och möjligheter
Annie Ernaux - en förebild i arbetarlitteraturen
Liten bok om tacksamhet
LitteraturMagazinets recension
av
de, Helle Helle
Krävande minimalist
Liv och död i Lagos
Häxeri mot patriarkat i stark debut
När ett hjärta slutar slå
Anne-Charlotte Östman
Två böcker från topplistan
Jag har läst två romaner som legat på topplistorna ett tag. Det är Karin Smirnoffs “sen for jag hem” och Lena Anderssons “Dottern”.
Jag tycker mycket om Smirnoffs språk. Det är norrländskt men också ett eget uttryck. Hon skriver ihop ord och namn som huvudpersonens “janakippo” och utelämnar skiljetecken. Det blir inte svårläst men starkt.
Språket förför mig, men så undrar jag över vad Smirnoff egentligen skriver om. Janakippo har blivit utnyttjad sexuellt av sin far. Själv accepterar hon som fortfarande mycket ung ett närmande av en äldre man. Hon behöver en famn. Detta leder till en dotter som hon föder 17 år gammal och som tas ifrån henne. Jag förundras över att janakippo fortsätter att dras till äldre män som till och med luktar illa och har någon fysisk defekt. Hon tycker kanske inte att hon är värd bättre. Men Smirnoff vill också skriva fram något gott ur dem. Handlar det om längtan till försoning? Jag vet inte.
Lena Andersson skriver om folkhemmets upp- och nedgång. Elsa är dotter till Ragnar i förra boken. Hon reser till USA för att studera lingvistik. Där möter hon de nya teorierna om språkets förtryckarmakt. De kopplas också till identitetspolitikens framryckning. Elsa försöker hänga med men känner att något skaver. Och folkhems-Ragnar är verkligen inte med på noterna.
Lena Anderssons bok är lättläst, men den blir lite tråkig när den fastnar i diskussionerna på campus. Den är så tydligt en idéroman. I en sådan blir personerna lätt endimensionella. De får liksom inte leva fullt ut.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #topplista
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
En bok full av känslor
Nu har jag läst “Josas bok” av Marie Nilsson Lind. Jag ställde mig i kö på biblioteket, eftersom jag var nyfikenhet på en känd sångerskas dramatiska livsöde. Hon dog en förtidig död i självmord knappt 50 år gammal. Boken utgör storasysterns skildring av Josefin Nilssons svåra tid med en namnkunnig skådespelare på 90-talet men också av de två systrarnas glansdagar i Ainbusk. Josa var familjens smeknamn på henne.
Efter att ha läst boken vill jag se dokumentären “Älska mig för den jag är” som visades på SVT och som jag missat. Men den finns inte kvar. Jag kan inte hitta den någonstans. Troligen beror det på att den blev fälld av Granskningsnämnden för intrång i privatlivet. En vid krets av människor visste vem den för misshandel dömde mannen var.
“Josas bok” har undertiteln “Min berättelse”. Det ska väl förstås som Maries perspektiv på lillasysterns erfarenheter. Men dessa två titlar konkurrerar med varandra. Josas bok blir det bara delvis genom utdrag ur hennes dagbok. Syster Maries synvinkel vidgas till att handla om henne själv som en del av Ainbusk. Den kommer också att innefatta hennes egen psykiska ohälsa. Det blir inte fullt ut “Josas bok”.
Tyvärr är dispositionen otydlig. Förlaget borde ha varit mer behjälpligt med redigeringen. Kvarstår gör dock Maries starka kärlek till Josa och hennes oändliga saknad efter henne. Det är en bok full av känslor.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Ainbusk
Kommentera
Ulf Malmqvist
Naturen är fantastisk!
Det bör noteras och uppmärksammas att två av årets Augustprisnominerade böcker uppehåller sig vid svamparnas underjordiska nätverk. Både Thomas Tidholms Jordlöparens bok och Nina Burtons Livets tunna väggar lyfter fram detta underjordiska nätverk som möjliggör en kommunikation mellan träd och växter. Internet är ingenting! fastslår Thomas Tidholm när han jämför med svamparnas mykorrhizan. Nina Burton konstaterar att de växter som förädlats har en smula svårare med kommunikationen. Ändå: detta underjordiska nätverk, detta rhizomatiska underverk har med sina finmaskiga trådar skapat förbindelser mellan kategorierna Skönlitteratur (Tidholm) och Facklitteratur (Burton). Naturen är fantastisk!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Augustpriset #träd #svampar #nätverk #förbindelser #facklitteratur #skönlitteratur
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Levande vikingatid
Jag längtar redan till den tredje delen av Agneta Arnesson Westerdahls vikingaserie. I år har “Vinterkrigare” kommit ut, förra året “Havets hundar”.
Författaren som är arkeolog och osteolog är väl lämpad att föra oss in i ett nordligt 800-tal. I den första boken, “Havshundarna”, får vi följa Saga som rymt från sin våldsamma bror. Hon färdas på skepp och till häst längs med Skandinaviens sydkuster upp mot Gotland. Det är ett vådligt äventyr för en ung kvinna. Det gäller att ha tur att träffa hjälpsamma människor. På en del av resan utrustas hon i manskläder för att öka möjligheterna att komma vidare.
Andra boken, “Vinterkrigare”, handlar om Sagas dotter Rindi som luras ombord på ett skepp och blir en handelsvara som ska säljas. Henne får vi följa ända ner till den adriatiska kusten. En man, Ormika, får till uppgift att se till att hon håller sig frisk, så slavhandlaren får ett bra pris för henne. Mellan honom och Rindi uppstår emellertid en nära vänskap. Han vill rädda henne och hjälpa henne tillbaka till Gotland.
Det är spännande böcker. Illdåd sker, men godhet finns också. Arnesson Westerdahl har en imponerande kunskap om seder och bruk, djur och växter. Hon vet vilka varor som såldes var och vilka vägar handelsmännen tog. Hon har gjort omfattande research för sina berättelser och själv färdats långväga på hav, floder och genom alppass. Hennes romaner är fulla av människor som vi fast de lever i en annan tid. Finns det något bättre sätt än Arnesson Westerdahls att uppleva historia?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vikingatiden
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Beate Grimsrud, ett starkt författarskap
Jag har upptäckt en ny författare. Jag tog del av nyheten om Beate Grimsruds bortgång och hyllningarna av hennes verk. Så jag beställde fram tre av hennes böcker på biblioteket.
”Jag smyger förbi en yxa” är en barndomsskildring. Lydia är liksom Beate uppvuxen i Norge. Hon har sex syskon, en far som har svårt att behålla jobbet och en mor som vill ha glada barn. Modern ”suddar bort” det sorgliga.
Lydia är duktig i idrott, fotboll, slalom, backhoppning, och framför allt en lovande sprinter. Hon pressar sig. Hon är en kämpe och vinnare. Lydia vill kunna påverka verkligheten och tiden också. Hon använder sig av tvångsmässiga ritualer och börjar höra inre röster som ifrågasätter eller ger order. Det är en säregen bok med märkvärdiga tankar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #självbiografi
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ladda ner billigt och bra!
Det finns flera fördelar med e-böcker under sommaren. Man behöver inte gå till en fysisk bokhandel – bra under coronakrisen och när man är på landet, man kan ladda ner böckerna direkt var man än är, de är ofta lika billiga som pocket, och de är bra i packningen – väger ingenting. Förutom paddan förstås.
Det finns en nackdel. Det är svårt att läsa på en skärm ute i solen. Men då är det bara att dra sig in i skuggan.
Jag har läst tre e-böcker nu på raken. Tänk att kunna ladda ner en nyutkommen roman som Bengt Ohlssons ”Midsommarnattsdrömmar” till ett rimligt pris! Och jag tyckte mycket om den. Det är en bok som man känner igen sig i, skrev en recensent. Den handlar om ett kompisgäng som träffas ute på landet under tre midsomrar, åren 1988, 2003 och 2018. Jag räknade ut att jag är tio år äldre än dem det handlar om, så igenkänningen är inte lika stark. Men det gör inget. Tidsmarkörerna går fram i alla fall.
Bengt Ohlssons bok består till stor del av personernas tankar. De tänker mycket på hur de ska framstå inför andra. Deras reflexioner är ibland ganska avancerade analyser. Det är kanske inte realistiskt men utgör förstås den litterära delen av verket.
Åren gör sitt med människorna. De blir föräldrar, lyckas eller inte i sina jobb, blir bedragna av sina makar, skiljs åt och får med tiden kroppsliga bekymmer. Lite väl gamla tycker jag författaren gör dem i den tredje delen. De är ju så pass mycket yngre än mig!
Therese Bohmans ”Den drunknade” är hennes debutroman från 2014. Den handlar också om en sommar på landet. Huvudpersonen Marina blir inbjuden av sin syster Stella och hennes sambo Gabriel. Systern åker in till sitt arbete och de andra två blir lämnade ensamma. Ni förstår vad som händer. De dras till varandra men på ett osunt sätt. Det handlar om manlig dominans och kvinnlig underkastelse. Författaren är bildkonstnär, och mörka motiv ur konsthistorien ackompanjerar berättelsen. Naturskildringen följer också det ödesmättade dramat.
Det är ingen dålig roman, men ämnet är obehagligt. Och jag vill inte tro att den är psykologiskt sannolik. Hur mycket Marina än får veta om Gabriel hindrar det inte henne att hålla fast vid honom.
Så till den tredje boken. Tara Westovers ”Allt jag fått lära mig”, som kom på svenska förra året, har blivit mycket omtalad. Men min föreställning om hennes självbiografi var fel. Jag trodde att hon levde i en sekt som mer eller mindre höll henne fången och i ovetskap om världen runt omkring. Riktigt så illa är det inte. Familjen är mormoner i Idaho, men fadern som är en tyrannisk patriark har valt ut en speciellt sträng del. En av sönerna, Shawn, håller också fast vid den. Två av de andra lämnar hemmet för akademiska studier. Till saken hör att de innan dess har fått hemundervisning som många andra mormoner. Den allmänna skolan är socialistisk och syndig, enligt fadern.
Sjukvården ska man också undvika. Modern fungerar som barnmorska utan legitimation. Och hon försöker bota sjukdomar genom diverse dekokter.
Tara gör med tiden en beundransvärd akademisk karriär. Men trots allt vetande och många år i den nya miljön har hon svårt att slita sig från lojaliteten mot föräldrarna. Fadern har allvarligt försummat henne – låtit henne utföra livsfarliga arbetsuppgifter i hans skrotupplag - och Shawn har varit extremt våldsam. Ändå vill hon förbli i kärleken till dem. Det är den sidan som är svårast för Tara att befria sig från. Den är också svår att acceptera för mig som läsare. Men boken är mycket intressant och välskriven.
En sak till: Jag har inte lyckats ladda ner böcker från biblioteket. Jag måste nog trots allt gå in och be om hjälp någon gång.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #e-böcker
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Midsommarnattsdrömmar
Det var också ett sammanträffande! Midsommarhelgen är över och min senaste bok är utläst. Kanske inget speciellt i sig men boken jag läste var ”Midsommarnattsdrömmar” av Bengt Ohlsson. Det blir lite mer av en kul tillfällighet. Midsommarhelgen bjöd oss på både sol och regn. Bjuder då Ohlssons senaste roman oss på ömsom vin och vatten?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #generationsroman
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Liten allegori om landet längst bort
”Detta är Ultima Thule, världens yttersta rand.” Det kan vi läsa i Kjell Espmarks lilla bok ”Resan till Thule” som finns på bokrean. Vårt land är inte längre landet lagom. Det framgår klart av Espmarks allegori.
En fransk vetenskapsman sänds under 1700-talet för att utforska Thule, ett land som inte vill veta av sin historia men har anspråk på att vara en moralisk stormakt. Den största exportvaran är soltorkat samvete!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrean2020
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ljudböcker - perfekt på resa
Känslan av att ha en bok i min hand kan inte ersättas av en ljudbok. Men den senare har flera kvaliteter som tjänar mig väl vid resor. Den tar ingen plats – finns i mobilen. Den ger mig spänning och underhållning som får tiden att går fortare. Den dämpar fordons- och trafikbuller.
På resan ner till barnbarnen i Luxemburg lyssnade jag på ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Akademins kris och Jean-Claude Arnaults utnyttjande av kvinnor känner ni väl alla till vid det här laget. Men ”Klubben” ger en tydligare och utförligare bild än de ursprungliga tidningsreportagen. Det är ett gediget arbete Matilda Gustavsson har gjort. Man ställer sig osökt frågan hur missförhållandena har kunnat pågå så länge. Vänskapskorruption är väl en del av svaret. Ella Schartner är en bra uppläsare. Kvinnorna som vittnat har fått låna skådespelares röster.
Under resan hem hade jag ”Digerdöden” av Dick Harrison i mina öron. Historiska Media ger ut "Sveriges dramatiska historia" i lagom stort format. ”Digerdöden” från 2019 är som bok på 160 sidor. Men den är en bearbetning av en större volym av samme författare. Nu i vår kommer Dick Harrison och Tomas Blom ut med nya spännande böcker om historiska situationer och skeenden.
I ”Digerdöden” beskrivs lättillgängligt utifrån aktuell forskning hur pesten hamnade i Sverige på mitten av 1300-talet, vilka vägar den tog och vilka djur som bar den. Vi får också veta hur människorna på den tiden såg på sjukdomen – som ett Guds straff – och hur de försökte övervinna den. Även denna bok har fått en uppläsare med behaglig röst, Per Juhlin.
Inför nästa resa - till Alicante denna gång - har jag laddat ner Susanna Alakoskis ”Bomullsängeln”. Hon planerar ett antal böcker om kvinnorna i sin släkt. De härstammar från svenskbygderna i närheten av Vasa men är finsktalande. Mina egna svenskspråkiga förfäder, på min farfars sida, kom från Österbotten. Namnet Östman, som jag har efter min far, har jag sett är vanligt förekommande på kyrkogårdarna där. Jag har just börjat lyssna på ”Bomullsängeln”. Språket är vackert och kärvt. Jag tror att ljudboken får mig att uppskatta det ännu mer. Uppläsare är Katarina Everlöf.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ljudböcker
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Folk med ångest
Fredrik Backman är för många förknippad med den underhållande romanen ”En man som heter Ove”. En bok jag själv uppskattade mycket att läsa. Filmatiseringen med Rolf Lassgård var även den sevärd. Mest uppskattar jag nog ändå Fredrik Backmans socialrealistiska bokserie om det fiktiva glesbygdssamhället Björnstad, ”Björnstad” och ”Vi mot er”, som nu HBO Nordic skall göra TV-serie av. Där ser jag verkligen fram emot en fortsättning. Under tiden får vi hålla till godo med en ny roman av det mer skruvade slaget, ”Folk med ångest”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Peter Handke och jag har något gemensamt
2019 års Nobelpristagare i litteratur, Peter Handke, har blivit starkt kritiserad för sin hållning till kriget på Balkan. Men vad skriver han, och hur skriver han?
Jag borde kanske ha läst Handke. Vi har ett intresse gemensamt. Han var en viktig introduktör av den franske mellankrigsförfattaren Emmanuel Bove som mitt post doc-arbete handlade om.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läser just nu #Nobelpriset
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Bungalow
Jag minns åren runt millennieskiftet när Åke Edwardson varje år släppte en ny kriminalroman om kommissarie Erik Winter. Det var något man alltid såg fram emot. Inte bara för den spännande läsupplevelsen utan även för fascinationen i att han har samma födelsestad som jag, Eksjö. Nu har åren gått och vi är båda äldre vilket jag märker när jag läser hans senaste roman ”Bungalow”. Romanen ligger långt ifrån böckerna om Erik Winter. Den är mycket mer känslosam och lågmäld, känns nästan som ett manifest. Blir romanen för den skull tråkigt och saktfärdigt? Jag skall här försöka ge dig min bild av läsupplevelsen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #roman #alkoholism #uppväxt
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Väggen - en modern klassiker
Jag hade ingen bok att läsa. Visst finns det en hel del i mitt hemmabibliotek. Men det finns en orsak till att de förblir olästa. Jag har inte lust helt enkelt. De lockar mig inte. Så jag gick in på närmaste bokhandel. Det kanske var dags att läsa en klassiker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #djur #natur
Kommentera
Ulf Malmqvist
Politisk roman
Bokförlaget Anti fortsätter sin utgivning av den danska författaren och poeten Lone Aburas och nu föreligger ”Politisk roman” i översättning. Tidigare har förlaget presenterat ”Det är jag som talar (räkenskapens timme)”. Båda är översatta från danskan av Johanne Lykke Holm. Det är medelklassens våndor och tillkortakommanden som står i centrum av Lone Aburas roman, politisk så till vida att de medverkande gör ställningstaganden som får konsekvenser.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Dansk litteratur #politik
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ett författarskap att upptäcka
Den senaste tiden har jag läst de flesta av Delphine de Vigans böcker som är översatta till svenska. För några år sedan läste jag ”No och jag”. Romanen handlar om en blyg tonåring, Lou, som ska hålla ett föredrag i skolan. Efter mycket vånda väljer hon ämnet hemlöshet, eftersom hon lärt känna No, en ung flicka på en järnvägsstation. Tillsammans med en manlig kompis tar Lou på sig att rädda No till ett bättre liv. Det var en berättelse som engagerade mig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #franskt #självbiografiskt
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Nattsida
Denna härliga känsla av förväntan varenda gång man inleder en ny roman av Hans Gunnarsson! Nu var det dags för hans senaste ”Nattsida”, en syskonbok till ”All inclusive”. En roman på drygt 400 sidor vilket är ovanligt från hans penna. Själv ser jag honom som en mästare inom novellkonsten och de gånger han skriver romaner är de oftast ganska komprimerade men då på ett positivt sätt. Kommer författarens strama och koncisa prosa bära över 400 sidor? Läs vidare så skall du i varje fall få veta vad jag tycker.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Stockholm läser "För Lydia"
Detta års Stockholm läser-bok, som det samtalas om på biblioteken, är ”För Lydia” (1973) av Gun-Britt Sundström. Innan man läser den bör man ha stiftat bekantskap med Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” (1912). ”För Lydia” är handlingen ur Lydias perspektiv. Hjalmar Söderberg skriver ur Arvids perspektiv.
Det är mer än ett halvsekel mellan dessa kärlekshistorier.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Stockholm läser 2019
Kommentera
Anmäl textfel
