Mattias Lönnebo

Superhjältar och superskurkar

Varför vill man vara superskurk?"

När jag var barn så plöjde jag superhjälteserier. Det var Stålmannen, Läderlapper (Batman), Rymdens hjältar och framförallt Fantastiska 4:an! Det var en dröm att kunna ha superkrafter och bekämpa de onda och hjälpa de goda. Men ibland sprang fantasierna iväg och jag ville vara superskurk i stället. Det fanns många att välja på. Dr Doom var coolast. Han var något slags cyborg-skurk med att eget furstendöme någons stans i Europa. Givetvis ville han hela tiden besegra Fantastiska 4:a och erövra världen med hjälp av diverse onda supervapen.

Varför vill man vara superskurk som snäll liten pojke? Det kittlar väl fantasin antar jag? Lite förbjudet, en lek med att vara tvärt om. Kanske en längtan efter att få bestämma själv? En längtan bort från präktigheten.

Nu vill jag inte vara superskurk längre. Det räcker med alla som finns i verkligheten som nog inspirerat serieskaparna. Verklighetens skurkar tycks vara betydligt värre än Dr Doom. Deras dåd fyller mig bara med avsky och sorg. Men det finns också många hjältar. Ofta syns de inte. Ofta blir det inga feta rubriker. Men utan all goda människors vänliga handlingar skulle världen falla samman.

Nu görs det änu en film med Fantastiska 4:an. Den verkar inte bli särskilt bra. Se då hellre de som redan har gjorts, eller ännu hellre - Läs en serietidning.

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera