Anne-Charlotte Östman
Sverige är fantastiskt!
Orden i rubriken var tryckta på en t-shirt som jag fick när jag var turistvärdinna i Ljusdal sommaren 1972. Jag kom att tänka på det när jag bläddrade i ”501 svenska platser du måste se innan du dör". Visst finns det mycket att upptäcka.
Jag saknar dock struktur i boken. Men på slutet finns ett register där sevärdheterna sorteras under landskapens alfabetiska ordning. Jag har faktiskt varit i alla landskap. Vi har rest runt mycket med våra barn. Så jag räknade hur många av de rekommenderade platserna jag hade besökt. Det var ganska många – 165 stycken – men långtifrån alla. Bara genom att jag har bott i Stockholm i 43 år har jag förstås betat av en del. På Gotland har jag varit turist, och där finns det ju mycket sevärt. Också i Dalarna, där vi varit både sommar och vinter. Men Karlfeldtsgården Sångs i Sjugare har jag inte besökt.
Det är alltid trevligt med konstnärsturism. Zornmuseet i Mora har vi varit på och Carl Larssons Sundborn. De tas också upp här liksom Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn som är mycket fint med ett underbart läge. Annars är Bohuslän och Västkusten relativt blanka kort för mig. I Halland kan jag bara räkna till ett besök. Jag har doppat fötterna en gång i Tylösand.
Författarna Leif Eriksson och Martin Svensson presenterar i lagom doser – en halv sida ungefär – de platser som de anser värda att man bekantar sig med. Fotografierna står Sevda Svensson för.
Vad väcker då min nyfikenhet? Jo, det är roligt med sådant som inte är vanliga turistmål. I Stockholm finns till exempel en ofärdig t-banestation som inte tagits i bruk. Det är Kymlinge mellan Hallonbergen och Kista. Den började byggas på 1970-talet när man hade tankar på ett centrum för myndigheter och verk söder om Kista. Men planerna övergavs, och utlokalisering skedde i stället från Stockholm till städer i landsorten. Det är väl inget speciellt fint att titta på förstås men lite intressant. Charmigt är däremot konditori Valand på Surbrunnsgatan som har sett likadant ut sedan 1950-talet. Tänk att jag aldrig varit där! Ett speciellt ställe är också Einar Hylanders lägenhet på Narvavägen 29 som förvaltas av Moderna museet. Jag såg ett program med honom för länge sedan. Hylander har inrett helt i vitt, snickrat möbler och dekorerat i vita nyanser. Jag får se till att komma på en visning. Det är ett mycket säreget konstverk.
Vi har lite vaga planer på en bilresa norrut i sommar. I Uppland redan finns ett bruk som vi inte besökt, Söderfors. Det blev aktuellt för mig när jag var på Sven-Harrys konstmuseum och såg utställningen med 1700-talsmålaren Pehr Hilleström. Han var en tidig vardagskildrare och har bland annat målat tavlor från ankarsmedjan i Söderfors. Han återger tekniskt korrekt arbetsprocessen som sker med endast eldhärden som ljuskälla.
Längre upp, i Härjedalen, är Torkratern en sevärdhet. Det är en stor rund grop i skogen sex kilometer sydost om Funäsdalen. Den har uppstått där en meteorit slog ner för cirka 2 000 år sedan. Det är den enda kända kratern i Sverige från tiden efter den senast inlandsisen.
Om vi kommer ända upp till Lappland kan vi åka till byn Ensamheten. Där bor bara 16 personer, alla är släkt med varandra, och alla ägnar sig åt armbrytning. Dokumentärfilmen ”Armbryterskan från Ensamheten” kom 2004 och handlade om Heidi Andersson som blivit världsmästare elva gånger. Den visades på tv, och jag undrade vad som kunde vara så intressant med det men blev helt fascinerad.
”501 svenska platser” är en härlig blandning av utflyktsmål. Något jag saknar är dock författarturism i Västerbotten. Tänk vad många som kommer därifrån! P O Enquist, Sara Lidman, Torgny Lindgren med flera. Något finns det väl att kika på? Det är bara att vända sig till turistbyrån.
Trevlig sommar! önskar jag er alla var ni än befinner er.
Avdelning: Fakta Taggar: #Sverige #landskap #sevärdheter
Kommentera
Anmäl textfel
