LitteraturMagazinets recension
av Sju dagar kvar att leva : En berättelse om brott och dödsstraff, Carina Bergfeldt
Obehagligt och engagerande om dödsstraff i Texas
"Idag är en vacker dag att dö på". Orden yttras av en dödsdömd fånge, som känner solens strålar mot huden för första gången på över tio år, en kort stund innan han ska avrättas.
I "Sju dagar kvar att leva" får vi möta dödsdömda, anhöriga till deras offer, en fängelsepräst, en kriminaltekniker, och mammor som ser sina söner dö.
2012 tilldelades Aftonbladet-reportern Carina Bergfeldt Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare för sitt reportage om massakern på Utøya. Jag minns att det var ett av de bästa reportage jag läst. När jag tar mig an hennes nya bok "Sju dagar kvar att leva" är förväntningarna därför höga. Och redan när jag läst några sidor är jag fast. Detta är utan tvekan en av de böcker som gjort störst intryck på mig någonsin.
Carina Bergfeldt låter historien ta avstamp i mötet med 41-årige Vaughn Ross, som är dömd till döden för ett dubbelmord. Nu, över tio år senare, har han bara sju dagar kvar till sin avrättning, i dödskammaren på Allan B. Polunsky Unit i Texas, USA. Vi får möta kriminalteknikern som hade hand om fallet, de anhöriga till offren, och många fler, i den kusligaste, mest angelägna boken på länge.
Många är de människor som på olika sätt påverkats av avrättningarna i USA. Carina Bergfeldt har träffat flera av dem, under sin resa. Kvinnan som börjar brevväxla med en dödsdömd man, för att månader senare inse att hon är så kär i honom att de gifter sig, trots att de vet att de inte kommer få leva resten av sina liv tillsammans. Fängelseprästen som följt hundratals människor till dödskammaren, lyssnat på deras bekännelser, deras rädslor och oro för de anhöriga som blir lämnade kvar. Mannen som, efter att ha suttit 18 år på death row för ett brott han inte begått, en dag får ringa till sin mamma och säga att han "kommer hem till middagen idag". De anhöriga som inte har kunnat sörja ordentligt, som väntat tiotals år på den avrättning som ska ge dem avslutning, frid. En frid som i många fall sedan inte infinner sig.
"Sju dagar kvar att leva" är en bok om sorg, ett orättvist rättssystem och om liv som slagits i spillror. Det är en oerhört välskriven, stark och modig berättelse, som berör och engagerar. Carina Bergfeldt är en lysande berättare, och den resa hon gjort är beundransvärd. Jag imponeras av hennes stilsäkerhet, passion för människoöden och vilja att låta flera röster komma till tals i en fråga som ofta väcker starka känslor. Boken är skickligt disponerad, rik på fakta men spännande som en deckare. Jag rekommenderar alla att läsa den.
Oavsett var man står i frågan (stödet för dödsstraff har enligt Carina Bergfeldt ökat i Sverige de senaste åren), så kommer den här boken förhoppningsvis bidra med en mer nyanserad bild av dödsstraff. Genom läsningen blir det smärtsamt uppenbart att i både offrens och förövarnas närhet finns människor, anhöriga, vars hela liv förändras av innebörden av "öga för öga, tand för tand". Döden är oåterkallelig. Efter en avrättning anges som dödsorsak "homicide" (mord, dråp). Det är en skrämmande insikt som dröjer sig kvar som en obehagskänsla, långt efter jag slutat läsa.
Mottagen: 25 maj 2015
Anmäl textfel
