LitteraturMagazinets recension av Veggivore, Cecilia Vikbladh
Vacker kokbok för de redan frälsta
Veggivore kanske blir ett nytt ord att lägga till ordförrådet.
På författarens hemsida kan man läsa följande förklaring till begreppet: Ordet ”veggi” behöver ingen vidare förklaring. Men vore – det kommer från det latinska ”vorare”, som betyder ungefär ”att lustfyllt äta”.
Filosofin bakom ordet är att alltid utgå ifrån den gröna maten och i huvudsak äta vegetariskt, men ibland njuta av en bit kött av god kvalitet. Tillsätta det som en krydda eller som ett tillbehör till den gröna basen. Således är detta en bok med i huvudsak vegetariska recept men även ett och annat recept där kött, fågel, fisk eller skaldjur finns med, sällan som huvudroll men som en del i helheten.
"Veggivore" är en färgsprakande bok vars foto verkligen visar hur vacker vegetarisk mat och dess ingredienser kan vara. Grönsakernas färger plockas upp och används i rubrik och ingredienslista vilket gör att varje uppslag blir unikt och ser genomarbetat ut, man blir kort och gott väldigt glad av bokens design.
Det är alltså en otroligt vacker men tyvärr något spretig kokbok jag håller i min hand. Den försöker täcka in allt från frukost till efterrätt och i kapitlet "Gott och blandat" samsas lättare vegetariska rätter och tillbehör med marmelader och jag får inte riktigt kläm på upplägget. Det är tydligt att allt är favoritrecept som av ren kärlek fått komma med men jag hade föredragit en annan disposition eller indelning, eller rent av olika böcker med fler recept istället för en ganska rörig samling.
De enskilda recepten får det att vattnas i munnen på mig som redan är grönsaksälskare och som väl bevandrad inom både hälsokost och veganmat är varken ingredienser eller tillagningsmetoder främmande för mig. Däremot tror jag att det för en mer inbiten köttätare kan kännas svårt både att hitta ingredienser som agavesirap och fårmjölksyoghurt och att faktiskt börja laga den här typen av recept, till exempel friterade zucchiniblommor. Det här kan mycket väl bli en klassiker för dem som redan anammat samma filosofi eller är rena vegetarianer men att frälsa nya tror jag blir svårt den här vägen.
Cecilia Vikbladh kan mycket om både smakbärare, råvaror och näringslära. Hon har ett ekologiskt tänk och är bra på att argumentera för såväl människors som djurs välmående utan att låta vare sig fundamentalistisk eller arg, istället har hon en smittsam kärlek till maten och kan skriva både personligt och enkelt om matlagning. Jag hade gärna sett mer av detta i bokform, med ett och annat recept som tillbehör.
Erika Wallman
Mottagen: 19 september 2013
Anmäl textfel