LitteraturMagazinets recension
av Säg att du är min, Elisabeth Norebäck
Oblodigt om blodsband
Elisabeth Norebäcks debut såldes till tjugo länder redan innan den kom ut i Sverige. LitteraturMagazinets Sandra Sandström har läst en psykologisk thriller om skuld, sorg och saknad.
Psykologen Stella bor i ett hus i Bromma med sin man och tonårssonen Milo. Det är en lugn och stabil tillvaro. Hon har lärt sig att leva med sorgen och saknaden efter den för länge sedan förlorade dottern Alice som försvann när Stella och hennes dåvarande pojkvän var på minisemester utanför Oskarshamn tjugo år tidigare.
Isabell Karlsson är ung student som, efter uppmuntran av sin nu avlidne far, lämnat hemorten i Dalarna för att börja plugga på KTH i Stockholm. Hon börjar alltmer finna sig tillrätta i storstaden och tar plats på ett sätt som hon aldrig kunnat hemma i Dalarna.
Kvar i den lilla orten utanför Borlänge bor Kerstin – nybliven änka med utflugen dotter. Fylld av passiv aggressivitet harvar hon på i sin ensamhet och ondgör sig över det mesta. Grannarna, kollegorna och att Isabell ska börja i gruppterapi.
Stellas värld skälver till när Isabell Karlsson dyker upp på mottagningen. Snabbt blir hon övertygad om att Isabell är hennes dotter Alice som dödförklarats - det är bara Stella som fortfarande tror att hon lever. Har Alice sökt upp henne för att utkräva hämnd eller vill hon ha kontakt?
“Säg att du är min” är en bok i tegelstensformat, men någon tung läsning är det inte. Texten är luftig, kapitlen korta och tempot högt. Boken är bra mycket bättre än “Änkan” av Fiona Barton, och till skillnad från “Kvinnan på tåget” är Norebäcks debut konstant intensiv.
Perspektiven skiftar mellan Stella, Isabell och Kerstin och även om det inte riktigt är min genre så gillar jag sättet som Norebäck skriver fram spänningen på. Är det inbillade hot och hjärnspöken eller är någon ute efter Stella? Det är lätt att leva sig in i Stellas upprörda känslor och tilltagande förvirring när hon börjar tvivla på sig själv och sitt eget förnuft. Boken har inslag av pusseldeckare med detaljer som rullas upp efterhand, och någon större koncentration krävs inte – läsningen går av sig självt.
Mottagen: 14 oktober 2017
Anmäl textfel
