LitteraturMagazinets recension
av Eliza och hennes monster, Francesca Zappia
Om framgång, motgång och identitet
I skolan är hon ingen, på nätet är hon superkänd. "Eliza och hennes monster" är Francesca Zappias andra bok och den första som översatts till svenska.
Eliza Mirk är arton år och går sista året på high school. I skolan umgås hon inte med någon och hon pluggar så lite som möjligt. Hemma ser hon ser sig själv som det svarta fåret, den enda i familjen som inte gillar sport och idrott. På nätet däremot, där har hon sina vänner och sina fans. Där är hon LadyConstellation, skaparen till den omåttligt populära serien Monstrous Sea.
Eliza ägnar all tid hon kan med att skriva vidare på äventyren och teckna sitt färgglada och spännande universum. Hon trivs bäst när hon får vara ifred på sitt rum, uppslukad av arbetet med Monstrous Sea, ett hobbyprejekt som vuxit och blivit mycket mer än bara en serie. Den är ett fenomen, med en enorm och hängiven läsekrets. Ingen bortsett från familjen och hennes administratörer på Monstrous Sea vet att Eliza är LadyConstellation, och pengarna rullar in.
På höstkanten börjar det en ny kille i Elizas klass. Han är också mer populär på nätet. I skolan pratar han inte, utan skriver meddelanden för hand, men han visar sig snart vara en av de största och mest populära fanfiction-skribenterna på Monstrous Sea. Identiteterna Eliza Mirk och LadyConstellation, som Eliza alltid varit så noggrann med att hålla isär, börjar alltmer flyta samman.
"Eliza och hennes monster" är illustrerad med skärmdumpar och författarens egna svartvita Monstrous Sea-teckningar. Jag har dock svårt att köpa premissen med seriens otyglade framgång - de brottstycken som visas är inte tillräckligt övertygande. Jag hade också gärna sett fler paralleller mellan Elizas liv och handlingen i serien. Det Francesca Zappia framför allt lyckas med är ett mycket trovärdigt porträtt av Eliza, av hennes kreativitet, oro och prestationsångest. Boken har också inslag av metaberättande som säkert tilltalar en del. Förutom illustrationerna så finns Elizas egen favoritserie "Children of hypnos" på riktigt och den är skriven av författaren själv.
Sammantaget är det lättsam och avkopplande läsning lagom till sommarlovet, men inte någon riktig fullpoängare.
Mottagen: 3 juni 2018
Anmäl textfel
