LitteraturMagazinets recension
av Trettonde sommaren, Gabriella Sköldenberg
Mer än en sommarlovsskildring
Gabriella Sköldenbergs skönlitterära debut ” Trettonde sommaren” imponerar samtidigt som det är något med den som tar emot. Ungdomsromanen är välskriven, genomtänkt och snabbläst men har också en tydlig melankoli över sig. Det är en sommarlovs- och uppväxtskildring i all ära men också något helt annat.
Vi har massvis med böcker som utspelar sig under ett sommarlov och där huvudkaraktären växer upp till någon ny under sommarens gång, redo att ta sig an sitt nya liv när bladen börjar skifta färg och det är dags att gå tillbaka till verkligheten. Så är fallet även i Sköldenbergs debut. Men istället för en fartfylld sommarlovsromans med tillhörande hjärtekross får vi i ”Trettonde sommaren” ta del av någonting mycket mörkare.
Angelica spenderar alltid sommaren hos sin morfar tillsammans med sin kusin Sandra. Somrar som brukar vara fyllda med lek och äventyr och idyll. Trots att Sandra har alltid haft ett hett humör och varit lite svårkontrollerad har hon alltid varit snäll mot just Angelica. Men nu, den trettonde sommaren är allt annorlunda. Och Angelica är rädd för både det hon lär sig om sig själv och den Sandra har blivit. Deras lekar är plötsligt farliga, och en del av ett maktspel Angelica inte riktigt kan förstå.
Vi får läsa om vänskap så djup att den inte kan ifrågasättas, inte ens när kusinerna kanske inte alls borde vara vänner längre. Vi läser om hur barn växer olika snabbt och på olika sätt, och hur det inre kan vara så kluvet att det yttre ständigt blir fel. Om en önskan att allt ska vara som alla andra somrar när allt egentligen är ofrånkomligt annorlunda.
Men vad är det då som skaver i boken? När jag lyssnade på en podcast där Sköldenberg själv mejlat in och skrivit om sin bok gav hon mig svaret. Sköldenberg skrev ”Trettonde sommaren” som en vuxenbok, men gjorde om den till en ungdomsbok efter rekommendation från förlaget. Och det förklarar allt.
För det är en vuxenbok vi läser. Allvaret pulserar genom sidorna med en underton som omöjligt kan ha varit tänkt för ungdomsläsaren. Inte för att ungdomen inte kan läsa allvar, utan för att allvaret helt enkelt är annorlunda i en uppväxtskildring för ungdom och i en uppväxtskildring för vuxna. Sköldenberg lyckas kanske anpassa språket, och hon lyckas dessutom anpassa innehållet i grova drag till målgruppen. Men hon lyckas inte skriva om undertonen. Och resultatet blir svårsmält och lite snedvridet. Det blir fel.
”Trettonde sommaren” har en intresseväckande tyngd trots att den inte träffar helt rätt. Men det är synd att boken inte kunde få vara för vuxna såsom Sköldenberg från början tänkt sig. Det är underligt att förlag fortfarande har svårt att låta böcker för vuxna ha yngre huvudkaraktärer. På samma sätt får vuxna sällan vara huvudkaraktärer i barnböckerna. Det är en uppdelning som inte ger något alls.
Mottagen: 8 december 2018
Anmäl textfel
