Hanne-Vibeke Holst slår en slag för försoning inom familjen
”Lögnerna förgiftar oss”
I sin nya bok undersöker Hanne-Vibeke Holst vad lögnen gör med människor och hur den kan förgifta en släkt – i generationer.
– Vi luras så otroligt mycket. Och när vi luras kan vi inte få sanna relationer till varandra. Lögnen ligger och förorenar grundvattnet – även om du lever gott och har gömt den i garderoben, säger Hanne-Vibeke Holst.
Det är första veckan i juni och på Stockholms gator far studentflaken fram som rullande tivolin. Deras skrålanden och tutanden hörs svagt i bakgrunden utanför fönstret på det ett hotell där Hanne-Vibeke Holst tar emot journalister som vill prata om nya romanen ”Förlåtelsen”. Den kom ut i hemlandet Danmark i november 2011 och hon har hunnit prata lögner och familjehemligheter en hel del det senaste halvåret
– Det övergripande temat i boken är lögn, lik i garderoben. Det handlar om att ljuga och förtiga viktiga saker, säger hon.
Temat började gro i tankarna efter det att hennes egen mamma gick bort 2008.
– Då började jag fundera över vad det är man tar med sig i graven när man dör. Vilka hemligheter? Och vad betyder det för en familj när folk dör utan att ha berättat vad som är gåtans lösning? Vilken betydelse har det för en släkt när det finns lögner och osanningar och saker förtigs? säger Hanne-Vibeke Holst.
I boken följer lögnen med från generation till generation på ett nästan övernaturligt sätt.
– En del kritiker och journalister har blivit väldigt provocerade för de tar avstånd från den här determinismen i familjen. Men det är inte deterministisk på det sättet att det aldrig kan bli annorlunda – för vi människor är superflexibla och kan ändra oss, säger Hanne-Vibeke Holst.
– Men jag tror att det är viktigt att vi kan se vad är det för bagage vi släpar på. Vad har gjort gjort oss till det vi är?
Hanne-Vibeke Holst tror att det kulturella arvet påverkar våra liv minst lika mycket som det genetiska arvet.
– Det finns ett miljömässigt DNA som handlar om det där som vi lärde oss i familjen. Har vi fått med oss mycket skam som vi för vidare? Varför tar vi livet av oss i våran familj? Är det för att vi har en brist i vår hjärna eller är det för att vi har lärt oss att det kan vara ett sätt att undvika problem? Eller vad är det?
– Jag har pratat med många människor i Danmark efter att boken kom ut och många har sagt ”ja, så har vi det i vår familj, vi har också många lik i garderoben”. Det finns många saker som är tabu i en familj och som det inte går att prata om. Och att tro att sådant inte har några konsekvenser det är ju dumt, det är ju naivt! Självklart har det det! Även det man inte kan tala om har betydelse!
Men det finns även andra teman i boken, till exempel rädslan för islamistiska terrorhot. Hanne-Vibeke Holst låter en del i boken utspela sig under ett dramatiskt dygn i Berlin där den kvinnliga operachefen Helena hamnar mitt i ett gisslandrama med islamistiska förtecken.
– Man ska komma ihåg att i Danmark är det ett realistiskt scenario efter krisen kring Muhammedteckningarna. Där skulle det faktiskt kunna hända. Det är en ångest som finns i Danmark, säger hon.
På danska är titeln ”Undskyldningen” – en titel som är betydligt mer flerbottnad på danska än i den svenska översättningen.
– Muslimerna ville att den danska regeringen skulle be om ursäkt vilket de inte ville göra. När man läser boken tror man att titeln anspelar på den ursäkten. Tyvärr kan man inte göra en bra översättning, säger Hanne-Vibeke Holst.
Parallellt med den dagsaktuella historien tar boken också tar avstamp i en familjs upplevelser under ockupationen av Danmark under andra världskriget. Det historiska partierna är något helt nytt i Hanne-Vibeke Holst författarskap.
– Det har jag inte varit i närheten tidigare, jag har varit så upptagen av min samtid. Jag tyckte att det var otroligt roligt att arbeta bakåt i tiden, säger hon.
Berättelsen om familjen i det ockuperade Danmark glänser fram ur boksidorna. Hanne-Vibeke Holst har lånat både ramverk och känsloupplevelser från sin egen familj.
Är en historia som du planerat länge att skriva?
– Nej, inte alls! Jag kan faktiskt inte riktigt komma ihåg hur jag kom på att jag skulle skriva om det här, säger hon.
Men berättelsen om morfadern som utförde sabotage och var ”en riktig motståndshjälte” och mormodern som knegade på i vardagen och tog hand om sex barn har hon i alla fall alltid haft med sig.
– Min mamma var född 1936 och hon kom ihåg kriget, det var hennes barndom. Så hon berättade mycket för mig. och den där känslan för hur det var har jag från hennes och från mina morföräldrars berättelser,säger Hanne-Vibeke Holst.
I boken får vi följa fyra generationer i samma släkt. Med jämna mellanrum gör vi tidshopp till det dramatiska dygnet i Berlin 2011. Hanne-Vibeke Holst driver historien framåt med tekniker hämtade från den psykologiska thrillern. Men hon förnekar bestämt att hon är en deckarförfattare i vardande.
– Man kan använda den där thrillermotorn på ett väldigt bra sätt, man kan utnyttja den. Det var kul att använda tekniken men jag är inte särskilt intresserad av deckare, säger hon.
Men ”Förlåtelsen” har fler teman. Ett känner vi väl igen från Holsts böcker: kvinnor med makt och den eviga frågan ”vad är en riktig kvinna”. I ”Förlåtelsen” har operachefen Helena satsat helhjärtat på sin karriär och får en hård dom från dottern som känner sig sviken.
– Det som fascinerar mig är vad som driver kvinnor med makt, vad har de för kraft? Kvinnor med makt måste bryta med normer för att göra succé – och de härskande normerna säger att kvinnor först och främst ska vara mödrar. Gör hon allt för sin karriär är hon en dålig mor – och en dålig kvinna.
– Jag har varit väldigt upptagen av det här temat och det är självfallet för att jag har mycket av det i mig själv. Sedan jag var ganska ung har jag varit i opposition till det man menar med att vara en riktig kvinna. Jag har rest och skrivit och lagt det mesta av min tid på det – och jag är ändå en riktig kvinna. Det går inte att diskutera – det är jag. Jag har fått tre barn, och det går okej med dem, även om jag inte har varit en "soccer mom" och bakat kanelbullar och allt det där. Jag insåg tidigt att man ska man göra allt det man förväntas som kvinna så blir det bara det – och man mister allt det andra.
Romanens budskap är att det är viktigt att plocka fram liken ur garderoben. Men kan man förlåta allt?
– Om världen inte ska bli rena Ragnarök tror jag att vi hela tiden måste insistera på sanningen, både i personliga relationer men också i samhället. Det kan såklart vara otroligt svårt att förlåta – och jag vet inte ens om man ska förlåta allt. Men jag vet ett: om man inte kan förlåta blir det otroligt destruktivt, säger hon.
Anmäl textfel
