LitteraturMagazinets recension av Som stjärnor i natten, Jennifer Niven
Finstämt om kärlek och olycka
Violet och Theodore träffas i klocktornet. Hon är där för att hoppa, han försöker fundera ut om det här är en bra dag att dö på. De kommer ner igen och alla tror att det är hon som övertalat honom att inte hoppa, när det egentligen är tvärtom. Violet är den populära tjejen vars systers död lämnat ett svart hål hos henne. Theodore är ”sjukhjärnan” som spelat in en skiva och som en gång kommit till skolan rödfärgad från topp till tå. Den inskränkta småstaden har inte plats för den kreativa Theodore som känner sig alltmer innestängd.
Violet och Theodore blir vänner och så småningom älskande. Tillsammans kämpar de mot sina respektive demoner, den enas värre än den andras. Det är svårt att skildra depression på ett sätt som inte blir för teatraliskt. Jennifer Niven lyckas bra; boken är känsligt skriven och kan säkert erbjuda tröst och eftertanke. Det är ingen lätt läsning men det är inte heller meningen.
Mottagen: 3 december 2016
Anmäl textfel