LitteraturMagazinets recension
av En vinter i Paris, Jenny Oliver
En snabbslukad pralin
Den brittiska feelgoodförfattaren Jenny Oliver ger oss i "En vinter i Paris" ganska exakt det titel och omslag antyder: en charmig feelgood i vintermiljö. Vilket också gör den till en riktigt fin vinterläsning, såväl för att komma i julstämning eller som mysfaktor under julledigheten. Boken är snabbläst, mysig och full av läckra bakverk.
När Rachels vänner plötsligt berättar att de hyrt ut hennes lägenhet över jul och anmält henne till en baktävling i Paris är det bara för henne att acceptera läget och packa sin väska. Vintern kommer hon spendera i Paris, långt bort från den lilla engelska byn hon känner och älskar. Vem vet, kanske är Paris precis den snöiga verklighetsflykt Rachel behöver för att lista ut vad hon vill med sitt liv, och vilka hon vill ha i det.
Jenny Oliver bäddar upp för att ”En vinter i Paris” ska vara en riktig pärla. Men boken visar sig snarare vara en snabbslukad pralin. Och det är verkligen på gott och ont. Boken är fullproppad med charmiga miljöer, dramatiska möten, flirtiga stunder och en hel del humor. Alla ingredienser en kan vilja ha i en feelgood i jultider finns där. Men tyvärr får den riktiga mysfaktorn inte plats för att boken är så kort.
Kanske är det just därför jag inte riktigt känner med huvudkaraktären Rachel, bara tilltalas måttligt av den sexiga franska kocken som fångar hennes intresse och helt klart inte upprörs tillräckligt av fulspelet i baktävlingen. Det begränsade utrymmet gör karaktärerna något statiska, det vintriga Paris något flyktigt och till och med bakverken något framhastade.
Ibland får Oliver mig att känna doften av nybakat bröd, höra det spröda knäcket av ett perfekt flarn och smaka kryddigheten i ett rött vin. Men det vattnas faktiskt inte i munnen på mig en enda gång. Att boken är så begränsad i sitt omfång gör helt enkelt att känslan faller lite platt. För att få det där lilla extra måste jag lägga ifrån mig boken en stund och själv brodera ut det jag läst. Vilket i och för sig faktiskt visar sig vara ganska stämningsgivande.
Den slutgiltiga känslan är ändå njutningsfull, för boken är genomgående charmig. Men den där riktiga känsloexplosionen finns inte riktigt där. ”En vinter i Paris” är lättläst, lättsmält och lättglömd. Men det är också precis en sådan flyktig njutning som kan behövas i julstöket.
Mottagen: 6 december 2018
Anmäl textfel
