LitteraturMagazinets recension
av Nu i ro slumra in, M. J. Arlidge
Fängslande action i korta kapitel
"Nu i ro slumra in" är M. J. Arlidges femte och fristående bok i serien om kriminal- kommissarien Helen Grace. Serien har sålts till ett tjugotal länder och legat på många topplistor.
Helen Grace är överintendenten Jonathan Gardams bästa kriminalkommissarie. Det är hennes gunst de rivaliserande kriminalinspektörerna Charlie och Sanderson slåss om. Lika framgångsrik som hon är nu, lika mörk var barndomen. Hon har svårt för romantiska relationer och sina sexuella utlopp får hon genom att anlita olika dominatorer.
När en man hittas död på en BDSM-klubb i Southampton får Helen Grace får rollen som utredningsledare, vilket visar sig vara långt ifrån okomplicerat, för när Helen klipper loss mordoffret från det krymplakan han kvävts i upptäcker hon att det är Jake Elder, en av hennes sexpartners. Det är bara skandalskribenten Emilia Garanita, som har en förmåga att nästla sig in hos de personer hon vill skriva om, som känner till deras förbindelse sen tidigare.
Bokens nästan ofattbart korta kapitel – ofta bara ett par sidor långa – är en riktig uppvisning av cliffhangers och action. De lämnar inga utrymmen för typiskt engelska miljöer eller företeelser. Detta tillsammans med Lena Kamhedens översättning som är skriven med absolut gehör, gör att boken skulle kunna utspela sig i vilken större hamnstad som helst.
Den klassiska mordgåtan är tillräckligt bra och stark för att kunna stå helt på egna ben, men Helen Graces koppling till BDSM-världen ger det hela ytterligare en dimension. "Nu i ro slumra in" börjar som en deckare, men utvecklas till en psykologisk thriller där Helen i hemlighet sörjer Jake som tyvärr bara är den förste av flera offer, och spåren tycks alla leda tillbaka till Helen Grace... Det blir allt svårare att hålla isär yrkesliv och privatliv samtidigt som hon inte kommer undan känslan av att vara förföljd.
Det är inget måste att ha läst de tidigare böckerna om Helen Grace som börjar med "Ole dole" och "Bro bro breja", men säkert ingen nackdel. Om de så bara är hälften så spännande som den senaste så är det dessutom böcker som läser sig själva.
Mottagen: 7 juli 2018
Anmäl textfel
