LitteraturMagazinets recension av Ett veck i tiden, Madeleine LEngle
Händelserik idéroman för barn
”Ett veck i tiden” av Madeleine L'Engle publicerades första gången 1962 och blev då en internationell succé. I samband med en kommande filmatisering släpps den nu i nytryck.
Historien kretsar kring Meg Murry, en trulig tonåring med kort stubin, glasögon och tandställning. Hon gillar matte men hamnar ofta i bråk med skolans rektor. Hon känner att hon inte passar in någonstans och tyr sig mest till sin lillebror, Charles Wallace.
Deras vetenskapsman till pappa har varit spårlöst försvunnen i ett par år. Mamman, som lagar mat över bunsenbrännaren i sitt laboratorium medan hon håller på med sina egna experiment, är dock övertygad om att han kommer att komma tillbaka. Till familjen hör också ett par tvillingbröder som inte är det minsta konstiga. Inte som Meg och framför allt inte som Charles Wallace, som är ett mycket speciellt litet barn med intuition och särskilda förmågor.
Tidigt i boken dyker tre egendomliga figurer upp, nämligen fru Vadå, fru Vem och fru Vilken. I sökandet efter den försvunne fadern tar fruarna med sig Meg, Charles Wallace och ytterligare ett barn ut i rymden till andra planeter. Bland annat kommer de till en ”perfekt” värld med oklanderlig ordning där ungarna leker i takt. Invånarna har slutat tänka och fatta självständiga beslut. Deras liv är redan planerade och färdigpaketerade.
Att boken blev en sådan framgång när den kom kan förklaras av att huvudpersonen är en ung kvinna, vilket var ovanligt både för tiden och genren (som strävar åt science fiction-hållet utan att komma i närheten av några realistiska prognoser). Grundidén; att hantera utanförskap, stå emot social oro och kunna avvika från diverse normer, drunknar i själva ”äventyret” som jag skam till sägandes tyckte var mer rörigt än spännande.
Boken genomsyras av mellanmänsklig kärlek och religiösa under- (och ibland över-) toner. Som en högläsningsbok borde den ändå passa ganska bra men det största styrka enligt mig är dess persongalleri. Betyg: 3/5
Mottagen: 24 augusti 2016
Anmäl textfel