LitteraturMagazinets recension
av Flickan utan hud, Mads Peder Nordbo
Mer miljö än spänning
Författare till ”Flickan utan hud” är Mads Peder Nordbo. Han är uppvuxen i Danmark, har studerat vid Stockholms universitet och är sedan flera år tillbaka bosatt i Nuuk på Grönland. Den aktuella spänningsromanen har sålts till sjutton länder och är den första bok av Nordbo som översatts till svenska.
Allt detta gjorde mig nyfiken. Det är första gången jag läser en deckare som utspelar sig på Grönland. Behållningen av läsningen är också mycket avhängig den speciella miljön, men när det gäller spänningsmomentet blev jag besviken.
Matthew är journalist och har fått i uppdrag att resa till Grönland för att man hittat en mumie infryst i isen. Han får fotografen Malik till hjälp. Namnet känner jag för övrigt igen från en inuitisk aktivist i den danska tv-serien Arvingarna.
Mumien blir emellertid upptakten till en snårig mordhistoria i två tidsplan. När Matthew undersöker fallet får han tillgång till anteckningar från 1973 gjorda av en polis vid namn Jakob. Det handlar om en bestalisk slakt av människor obehagligt associerad till grönlänningarnas säljakt. Det blir lite väl många uppsprättade magar.
Matthew får hjälp av en stentuff men skadad ung grönländska vid namn Tupaarnaq. Jag tänker att hon har drag av Stieg Larssons Lisbeth Salander. Tupaarnaq vet en del om mäktiga män och sexuellt utnyttjade flickor. Många mörka hemligheter ligger på botten av ärendet, där flera politiker har lik i garderoben.
Vi får veta en del om Danmarks kolonialism. På 1970-talet hade man fört samman ursprungsbefolkningen, inuiterna, i stora hyreskaserner i huvudstaden Nuuk, eller Godthåb som var dess danska namn. De som flyttade in blev olyckliga av att ryckas bort från naturen. De kunde ha fönstren öppna med värmeelementen på eller elda inomhus. Positivt är att Nordbo har lånat inuiternas naturreligion till poetiska beskrivningar. Naturen lever fast den är frusen. Isen andas, stenarna har namn.
Mot slutet skruvas tempot upp i dramatiska scener som skulle passa bra på en skärm. Annars går det lite långsamt fram. Upplösningen är så krånglig att i alla fall jag inte orkar sätta mig in i den ordentligt. Men boken har ett mervärde i de kunskaper vi får om Grönland, inuiterna och kolonialmakten. Handlingen är förstås fiktiv men inom en realistisk ram.
Mottagen: 14 juli 2018
Anmäl textfel
