LitteraturMagazinets recension
av Fallet Cassberg, Marianne Minck
Inga nycklar till skruvad deckare i Uppsala
Marianne Mincks deckarpastisch kretsar kring en kupp mot universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala, med stark lokalfärg och djup historisk förankring. Det här är "Fallet Cassberg".
Författaren kastar sig under pseudonym obehindrat mellan brutala dödsfall, lärda diskussioner och lättsamt filosoferande. Silverbibeln, Carolina Redivivas mest enastående klenod, utgör navet medan biblioteket självt är hjulet i berättelsens kvarn.
När handskriftsexperten Hans Cassberg hittas död i en av bibliotekets boksalar faller det på säkerhetschefen Torsten Stahle att sköta samarbetet med Silverbibelns nya faksimilutgåva. Men allt står inte rätt till, och snart växer både Stahles misstankar och hotet mot honom. Blev Cassberg mördad, och i så fall varför?
Intrigen kring mord och bedrägerier är förhållandevis rättfram. Spänningen uppstår främst med de situationer Stahle försätter sig i. Minck tecknar ett galleri av mestadels gemytliga personer som är lätta att tycka om, trots deras mänskliga brister och tillkortakommanden. Berättelsens antagonister griper tyvärr inte tag på samma sätt – motiven känns svagt gestaltade vid bokens slut. I övrigt levererar romanen en lekfull stämning, med större djup och lärdom lagd i dagen än i dussindeckare som exempelvis Mårtenssons Homan.
Min stora behållning blir de inlevelsefulla interiörerna från Carolina Rediviva, Uppsalamiljöerna, Mälarstränderna, de italienska vyerna, scenerna ur silverbibelns rika liv och de pålästa detaljerna från sextonhundratalet och framåt till nyss svunnen nutidshistoria. Möjligen skaver berättelsen något när författaren tar ut svängarna och vrider nutidsskildringen ett varv mot en desillusionerad vacklande demokratisk samtid.
Ofrånkomligen ställer jag mig frågan om detta är en nyckelroman, eftersom Minck är så hemtam i bibliotekets miljöer och inre liv. Men redan i den filosofiskt lagda inledningen verkar författaren själv vilja friskriva sig från sådana misstankar. Samtidigt flaggar hon också för romanens säregna förhållningssätt till de gamle som redan gått hädan. Denna ogenerade behandling av livet efter detta hjälper författaren att slippa från den rena pusseldeckaren. I stället kan hon fokusera på att föra handlingen framåt, med en blinkning till den magiska realismens spökgestalter.
Draget av reportagebok ger ibland ett hoppigt intryck, med inskjuten intervjudialog mellan författaren och dramats övriga aktörer. Emellertid erbjuder greppet samtidigt personliga utifrånperspektiv på förloppet, bortom den normala dialogen, men utan en allvetande berättare. På så vis håller bokens interna värld samman, utan att uttalat ta ställning till vad som nödvändigtvis är sant eller inte.
Boken är utgiven på det lilla förlaget Selenas, som specialiserar sig på böcker med anknytning till Silverbibeln. Fackboken "Silverbibeln – Theoderiks bok"(Carlssons 1998), av förlagets andre författare Lars Munkhammar, bildar en naturlig fond till den skönlitterära framställningen i "Fallet Cassberg". Jag kan tycka att handskriftens egna dramatiska öden blir mer levande i fackbokens prosa än genom de inskjutna redogörelserna på romanens sidor.
Finns det mer att hämta i det Minckska universumet? Jag hoppas det, och skulle själv ge en uppföljare chansen. I boken finns en hel del lösa trådar att nysta i – något jag uppskattar – och flera väl etablerade figurer att utforska.
Mottagen: 14 mars 2016
Anmäl textfel
