LitteraturMagazinets recension
av Monikas menyer för alla årstider, Monika Ahlberg
Färgsprakande menyförslag för hela året
Monika Ahlberg är kanske mest känd för storsäljaren "Rosendahls Trädgårdscafé" från 1994 som fick halva befolkningen drömma om att starta café, odla ekologiskt och göra inläggningar. Nu kommer en samlingsvolym av hennes menytips från de fyra böckerna i serien "Monikas bästa menyer".
"Rosendahls Trädgårdscafé" står fortfarande på hedersplats i mitt kök och är precis lika begärlig nu som då. Sedan dess har Monika Ahlberg gett ut ett femtontal kokböcker, bland annat "Monikas bästa menyer" som är en serie om fyra böcker, en för varje årstid, med säsongsanpassade recept. Det är dessa fyra böcker som nu ges ut i en stor samlingsvolym.
Just stor är rätta ordet för att beskriva den här kokboken, för den tar verkligen plats på alla sätt. Med sina närmare 400 sidor och 200 recept torde den innehålla något för alla och den ligger tungt och stadigt på diskbänken när man förbereder kvällens middag. Dessutom är det utan tvekan en av de mest färgsprakande svenska kokböcker jag sett på länge. Stora bilder på nästan varje uppslag med färgglada råvaror och rätter, upplagt på färgglada tallrikar på mönstrade dukar, omgivet av blommor. Till och med den kokta torsken och den plommonspäckade karrén - underbart goda men till utseendet ganska trista maträtter - ser spännande ut i den här tappningen. Samtidigt ser det inte svårt ut, man känner att man skulle kunna laga det här lika bra utan att vända upp och ner på köket. Rätter och råvaror känns genuint svenska och välbekanta men med tydliga inslag från medelhavet, framför allt Italien, som så ofta i Ahlbergs böcker.
Böckerna är uppbyggda av menyförslag bestående av förrätt, varmrätt och dessert, med namn som "En middag fylld av minnen" och "En middag utan spis och kastrull". Personligen har jag svårt för detta sätt att arrangera recept, jag vill gärna ha alla förrätter i ett kapitel och efterrätterna för sig, eller varmrätterna uppdelade i kött respektive fisk. Så att jag själv kan skapa mina menyer. Det kan man så klart även med denna bok, men det är omständligare.
Bäst tycker jag om avsnitten i slutet av varje del. Här får man snabba tips för köket och trädgården kopplade till aktuell årstid, kanske inte livsnödvändiga men definitivt humörhöjande. Här finns också avsnittet "Variationer på bortglömt och älskat" där en huvudingrediens får bre ut sig i fyra recept på rad, en jättebra idé för den som till exempel köpt för mycket aubergine, fått en riklig skörd av svarta vinbär eller inte har så mycket annat i skafferiet än krossade tomater. Det är också här man känner igen Ahlbergs röst, den som i första boken fick mig att vilja baka precis allting. Att formulera några meningar som får mig att välja just det receptet, det är en svår konst som hon verkligen behärskar när utrymmet är begränsat.
I menyerna och de längre texterna tenderar det att bli för mycket "jag" och för stora hyllningar till råvarorna och mysiga sammankomster – som läsare blir jag inte inspirerad utan känner mig utanför och oviktig. Men detta till trots, boken är en energiinjektion som gör mig glad och fantastiskt hungrig.
Erika Wallman
Mottagen: 9 juni 2013
Anmäl textfel
