Recension av Att röja plats för tystnaden, Pär-Yngve Andersson

Analys av ett sparsmakat författarskap

Därför är det bara en sak jag saknar i "Att röja plats för tystnaden". Och det är något som driver analysen, något mer än hur?"

Bok- presentation:	Att röja plats för tystnaden
Författar- presentation:	Pär-Yngve Andersson
Inbunden Finns i lager, 280 kr

Jag minns inte när jag stötte på en bok av författaren Tage Aurell (1895–1976) för första gången – det kan ha varit genom en gammal vän som var hängiven de äldre svenska författarna. Men jag minns att boken var "Skillingtryck" (utgiven 1943) och att Tage Aurells sparsmakade och avskalade språk var så vilsamt och uppfriskande, att hans närmast asketiska stil lämnade plats för så mycket liv. Som få andra författare förmår Aurell ibland genom sin mycket knapphändiga berättarstil att "röja plats för tystnaden".

Hur bar sig karln åt? Pär-Yngve Andersson gör här ett försök att komma Tage Aurells berättarteknik inpå livet. Genom att ta ett antal av hans prosatexter under skalpellen analyserar han berättarstilen på djupet.

Andra författares inflytande tas också upp, och bjuder på en del inblickar i dåtidens författarkretsar. 

Ändå är den stiliserade prosan svårdefinierad – trots sin knapphet. Att följa Anderssons resonemang ger i alla fall en djupare läsning av Aurells texter. Ändå går det naturligtvis inte helt att fånga, det där egna som Aurell besitter.

Därför är det bara en sak jag saknar i "Att röja plats för tystnaden". Och det är något som driver analysen, något mer än “hur?”. Det skulle kunna lyfta en läsvärd bok ur den torra akademiska korrektheten och få fler att upptäcka Tage Aurells ovanliga författarskap.

Mottagen: 18 augusti 2012

Anmäl textfel