LitteraturMagazinets recension
av Lewispjäserna, Peter May
Fin avslutning på Lewis-trilogin
"Lewispjäserna" är den sista delen i Peter Mays populära deckarserie. Och de som tyckt om de tidigare böckerna kommer inte att bli besvikna.
I den avslutande delen av Peter Mays deckartrilogi om polisen Fin Macleod återvänder vi till Isle of Lewis i Yttre Hebriderna. Den här gången har Fin, i egenskap av säkerhetschef på en privat egendom, fått i uppdrag att söka rätt på de tjuvjägare som härjar på ön. Men något annat kommer emellan, när resterna av en kropp hittas i ett störtat plan.
Den skotska författaren Peter May har med "Svarthuset" och "Lewismannen" vunnit flera priser och hyllats av kritiker världen över. Den avslutande delen i trilogin, "Lewispjäserna", utspelar sig i samma karga miljö, som gjord för mysterier och brott, och den som tyckt om de tidigare böckerna kommer inte att bli besviken.
Fin Macleod är en mycket intressant huvudkaraktär, som man inte kan låta bli att tycka om. Han är tungsint, ensam och har svårt att släppa det förflutna. Sorgen över den bortgångna sonen och det kraschade äktenskapet förföljer honom, och han lyckas aldrig riktigt få till det med kärleken.
Lewis-trilogin genomsyras av nostalgi och historia. Genom böckerna görs det många återblickar, och berättas många historier från förr. Relationer omprövas och gamla vänner återses. Och mitt i alltihop står Fin Macleod och försöker få rätsida på allt som hänt, och på sina känslor för kvinnorna i sitt liv – den stora kärleken Marsaili, exfrun Mona och Mairead, flamman från förr. Konflikterna på ön trappas upp och Fin återförenas också med en gammal vän, Whistler, som spelar en särskild roll i dramat.
Naturen och väderleken spelar en annan viktig roll i Lewis-trilogin, och Peter May är en mästare på att få till effektfulla beskrivningar. Det är taggiga klippor, skummande vågor, svullna regndroppar, kalla vindar från nordväst och en sol som bara är en blek skiva på en disig himmel. Alltihop ackompanjerat av doften av torvbrasa. Det är en minst sagt stämningsfull och lockande miljö Peter May placerar sina karaktärer i.
"Lewispjäserna" är en fin avslutning på Lewis-trilogin. Säcken knyts visserligen inte ihop, och vi får knappast några avslut eller försäkringar om att allt kommer att ordna sig, men det behövs heller inte. Fin Macleod och Isle of Lewis räcker gott för mig, och nog känns det vemodigt att det till sist tagit slut.
Mottagen: 22 september 2015
Anmäl textfel
