LitteraturMagazinets recension
av Dödens klackar, Rebecca Chance
Glättig underhållning med mörk twist
I chicklittförfattaren Rebecca Chances värld är det ofta passionerade känslor och lyxiga miljöer som ligger i fokus. Så även i ”Dödens klackar”. Men denna gång kompletterar hon sin historia med lite allvar.
I "Dödens klackar" – den tredje av Chandes böcker som översätts till svenska – lyckas författaren att överraska eftersom fokus till viss del har flyttats. Det är inte kärlekspassionen som främst lyfts fram. I stället är det karriären som ligger i fokus för berättelsens huvudpersoner. Chance levererar alltså visserligen glättig underhållning, men denna gång med en allvarlig och kritisk twist.
Med tydliga referenser till ”Djävulen bär Prada” utspelar sig ”Dödens klackar” på übertjusiga tidningen Style Magazines redaktion. Med rävspel, sex och iskyla har den engelska överklasskvinnan Victoria Glossop tagit sig till toppen i hierarkin i den glamourösa tidningsvärlden när hon intar positionen som chefredaktör på den amerikanska upplagan.
Vid flytten över till New York tar hon med sig Coco Raeburn, sin ambitiösa assistent med rötterna i den brittiska arbetarklassen. Där väntar Merielle Grenier som varit på tidningen i många år och som är beredd att försvara sin position från Victorias intrång, samt Jacob Dupleix, tidningens ägare som har som vana att äta sina kvinnliga anställda till frukost. Ankomsten blir inte helt smärtfri och snart utvecklas ett tyst krig där allt till syvende och sist handlar om att förstärka den egna positionen och krossa alla annan konkurrens.
Berättelsen växlar mellan då och nutid, och de obehagliga undertoner som lyfts fram vittnar om att passionen huvudpersonerna känner inte är helt hälsosam. Fixering vid vikt, makt, utseende och total kontroll och lydnad ger till slut en bild av en vriden värld. Det är skillnad på vad som faktiskt kan uppnås med hårt arbete och de uppoffringar som i slutändan gör en människa helt utsuddad.
De mörkare tonerna som genomströmmar ”Dödens klackar” klär Rebecca Chances författarskap. De tar inte ner känslan av flärd, lyx och framgång som är hennes kännetecken, utan fördjupar istället hennes berättelse. Detta vinner Chance onekligen på, då ”Dödens klackar” har en tendens att bli alltför ytlig och lite stapplig i vissa partier. Till största delen är det dock välsmord, kolsvart och flärdfull underhållning som levereras.
Mottagen: 6 januari 2015
Anmäl textfel
