Simon Gärdenfors skriver om sin kompis som dog
”Att teckna serier är en del av min identitet”
Det är självutlämnande och rakt på sak, ibland lite snuskigt och äckligt.
– Jag gillar verkligen den tonen, säger Simon Gärdenfors, aktuell med seriealbumet ”Död kompis” våren 2012.
Boken är en självbiografisk berättelse en kompis som dog en oväntad och alltför tidig död, bara 18 år gammal.
Det är många år sedan nu, men kompisens plötsliga död har följt Simon Gärdefors genom livet och han haft svårt att prata om det som hände.
– Kalle var min bästa kompis. Det har varit något av ett trauma för mig. Jag har mest skjutit det ifrån mig, säger han.
Idén till boken om Kalle fick han redan 2006 när han pratade med sin dåvarande flickvän. Men innan han hunnit göra klart den fick han ytterligare en idé, den som resulterade i ”Simons 120 dagar”.
– Jag tyckte det var roligare att göra den grejen när jag var 28 år och ung och entusiastisk, säger han.
I ”Simons 120 dagar” reser Simon Gärdenfors runt i Sverige under fyra månader och träffar olika människor. Resan kantas av alkohol, sex och droger.
– Det passade bättre med den här stillsammare boken när jag blivit 34 år, säger han angående ”Död kompis” som fick ligga till sig några år innan han gjorde färdigt den.
Teckna serier har han gjort sedan han var liten. Idag är uttrycksformen en del av hans identitet.
– Det är ett lättillgängligt sätt att kommunicera. Om man har en roman och en seriebok så är det mycket lättare att läsa serieboken. Det är en fördel att det inte krävs så stor ansträngning för att läsa en seriebok.
Däremot krävs det hårt jobb för att skapa en serie, stripp för stripp.
– Jag är väldigt disciplinerad, säger Simon Gärdenfors.
Hans vurm för serier började på mellanstadiet med superhjältar som Spindelmannen – en serie som inspirerade honom till en av de första egna serierna, ”Super-Katten”.
– Super-Katten hade blivit biten av en radioaktiv katt i stället för av en spindel!
När Simon Gärdenfors blev äldre upptäckte han mer avancerade serier, till exempel de skapade av den amerikanska serietecknaren Robert Crumb. Det blev en ögonöppnare vad det gäller den självbiografiska seriegenren.
– Det kändes så ärligt och personligt. Jag kände att det var den här typen av serier som jag ville göra själv, säger han.
Men att lämna ut sig själv var ingenting som kom naturligt, säger han.
– Det är någonting jag har fått öva upp. I början fick jag anstränga mig för att vara privat.
En positiv bieffekt av den självutlämnande formen är att serieskapandet blir en slags självterapi.
– Biktkänslan är skön – men det är inte det som huvudsyftet. Grunden är att jag vill skapa en stark serie. Ju jobbigare saker man är med om själv, desto större potential till en stark serie blir det, säger han.
Efter att han till slut tog tag i sina minnen av Kalle och skapade ”Död kompis” har han fått lite mer ro kring det som hände.
– Det känns inte lika tungt längre, säger han.
”Död kompis” ska nu ges ut i USA och Simon Gärdenfors jobbar en del med översättningen. I bakhuvudet finns idén till nästa seriealbum. Men han vill inte avslöja vad det blir för tema nästa gång.
– Det tar nog några år innan det blir något av det. Jag håller på med så mycket annat, säger han.
Anmäl textfel
