LitteraturMagazinets recension
av Evigheten, syster, Tarmo Rissanen
En dystopi som går vilse i poesin
Denna debutroman är en kort, men mycket tät och mättad berättelse om den utopiska dystopin FELICIA© där alla människor spelar med i en såpopera, där det krävs identitetskontroll för alla förflyttningar, där hemmen har hushållsrobotar, där det är möjligt att byta kropp och där himlen är fylld med olika projektioner – för egentligen är den ingen himmel, utan en tak-kupa på en utomjordisk station dit människor har förflyttat sig, oklart hur och när.
Här bor Henrik med sin mamma. Mammans liv – och därmed även Henriks –drivs av passionen som dikterar vad som ska göras. Här är det inte tal om skola eller arbete, allt är bara en del av såpoperan. Henrik lever i ett hem där allting handlar om uppvisning och där mamman har ett dagrum dit han inte får gå in, men som är hennes uppdrag att verka i enligt passionens och såpoperans direktioner. Henrik, däremot, sörjer sin döda syster och längtar efter att Vargpojken ska komma dit och ge honom hårdhänt sexuell tillfredsställelse.
Den SF-berättelse som Rissanen har skrivit har ett stenhårt språkfokus, allt handlar om formuleringarna på ett nästintill prosapoetiskt sätt. Det är tyvärr lite störande – jag vill ha mer intrig, mindre stämningar och färre fulländade meningar. Jag förstår att Rissanen skildrar ett samhälle där livet går ut på att spela teater, men det blir ändå alldeles för dramatiskt, teatraliskt och ytfixerat. Sporadiska sexscener och längtan efter den döda systern räcker inte för att ge dynamik åt den ganska så stillastående berättelsen. Ibland glimtar det till och jag blir genuint nyfiken, men de stunderna av plötslig hotkänsla går snabbt över. Allt drunknar i uppvisning och yta, jag får aldrig tillräckligt med känsla för romanpersonerna för att faktiskt bry mig om deras öden. Slutet är dessutom väldigt plötsligt och lite rumphugget.
Det är en tröttsam recensent-replik, men detta känns alltför mycket som en typisk debut. Välskriven, men av en penna som ännu inte har hittat sin riktning.
Mottagen: 15 oktober 2012
Anmäl textfel
