LitteraturMagazinets recension av Tiggaren och haren, Tuomas Kyrö
Flippad roadbook om samhällets utsatta
Vatanescu har fått ett ettårigt anställningsavtal med helpension. Lönen ska gå till den älskade sonens hetaste önskan: ett par fotbollsskor.
När helpensionen visar sig bestå av stålrörssängar utan madrass och köttkonserver från 1974, och arbetet som tiggare är omänskligt hårt, gör Vatanescu uppror.
Driven av den enda tanken att ge sin son fotbollsskorna, tar sig Vatanescu kors och tvärs genom Finland för att tjäna pengar. Men för den som saknar personnummer, social status och språket är det inte lätt. Dessutom är skurken Jegor – mannen som importerade Vatanescu från Rumänien till Finlands gator – honom på spåren. Som tur är har Vatanescu en hare i rockfickan.
Toumas Kyrös roadbook är bitvis riktigt rolig. Och intelligent. Det nickas och refereras åt olika kulturella håll, och samtida socio-politiska skeenden blir genom den oskyldige Vatanescus inblandning befriande absurda.
Rumänen träffar på sin resa en rad osannolika men välbekanta gestalter; den fryntlige finske bastubadaren, öststatsskurken, den skandinaviske politikern. Kyrö lyckas hålla sina karikatyrer levande och även om historiens slut är väldigt rosarött, så går ett stråk av allvar genom berättelsen. Vatanescu funderar medan han irrar runt på samhällets botten, som när han blivit utslängd från sportaffären fast han haft pengar att betala fotbollsskorna med: Skorna tycks inte bara ha ett försäljningspris, de har också ett köpansikte. Hur får jag ett sådant ansikte?
"Tiggaren och haren" bjuder inte på några större överraskningar, men den som gillar Arto Paasilinna och Jonas Jonassons "Hundraåringen..." kommer att få sig en läsupplevelse mellan fnitter och gapskratt.
Mottagen: 25 februari 2013
Anmäl textfel