LitteraturMagazinets recension
av Andrum : Om stölden av en flyktingkris och om de bestulna, Viktor Banke
Ett viktigt tidsdokument
Flyktingsituationen har troligtvis varit den mest omdebatterade politiska frågan i Sverige under de senaste åren. I takt med att allt fler människor flydde sina hemländer väckte frågan stort engagemang, både bland individer, frivilligorganisationer och politiker.
Här i Sverige inleddes debatten om flyktingmottagandet bland annat med Fredrik Reinfeldts uppmaning om att "öppna våra hjärtan" och engagemanget förstärktes runt om i världen när bilden på den drunknade lille Alan Kurdi publicerades, där han låg livlös på stranden i Turkiet. På en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm fastslog Stefan Löfven att Sverige skulle fortsätta ta sitt ansvar i flyktingfrågan och att hans Europa inte bygger murar. På kort tid genomfördes insamlingar, galor och politiska uttalanden som framhävde Sverige som ett humanitärt land som skulle ge skydd åt flyktingarna. Den övergripande bilden som sändes ut var ett välkomnande Sverige.
Men när flyktingar fortsatte anlända till Sverige i stora antal hamnade vi snart i en ny situation. Hanterandet av krisen svängde kraftigt och regeringen beslutade om att skärpa asyllagstiftningen till EU:s miniminivå i syfte att minska invandring till Sverige. ID-kontroller, tillfälliga uppehållstillstånd och begränsad rätt till familjeåterförening infördes. Allt för att Sverige, som Stefan Löfven sa, behövde "ett andrum" från flyktingmottagandet.
I "Andrum: Om stölden av en flyktingkris och om de bestulna" återger advokaten och debattören Viktor Banke en bred bild av hur flyktingsituationen behandlats i media och av politiker, från den inledande fasen av mottagandet fram till etablerandet av den nya lagen. Med utgångspunkt från sin yrkesroll utreder Banke, som företrätt ett hundratal asylsökande, tidsperioden mellan 2014 och 2016. Banke skissar en bakgrund av svensk och europeisk migrationspolitik och dess effekter för asylsökande, han skildrar ett allt hårdnande och öppet främlingsfientligt klimat i samhället, samtidigt som han ger läsaren inblick i sitt eget arbete; hur asyllagen appliceras på enskilda fall och hur det påverkar hans klienter.
Banke låter oss följa några av hans klienters olika livsöden, deras skäl till flykten och deras process som asylsökande i Sverige. Vi får bland annat möta Samuel, en undersökande journalist som skrivit kritiska texter om regimen i Etiopien, familjen Karimi från Afghanistan som anklagas för hädelse och därför utsätts för mordförsök, tonårskillen Fadhil från Irak som räddade yazidiska flickor som sålts som slavar av IS och tonårstjejen Ikraan som flyr Somalia för att undvika att giftas bort mot sin vilja. Det är intensiva och gripande skildringar om förföljelser, hot och fängslanden i farliga hemländer, men Bankes beskrivningar av svensk byråkrati som belyser hur krävande det kan vara att komma in i Sverige som asylsökande, är minst lika angelägna. Med olika exempel visar Banke svårigheten med att bevisa sin identitet och göra sin livssituation sannolik under en kort muntlig asylutredning där man måste bli bedömd som trovärdig, ofta av en stressad migrationshandläggare, när dokument och ID-handlingar gått förlorade. ID-handlingar från vissa länder bedöms inte heller som godtagbara och medför att de asylsökande inte kan söka arbetstillstånd även om de skulle vilja, vilket leder till att asylprocessen blir en enda lång väntan, utan en chans till arbete att sysselsätta sig med under tiden.
Sidorna är fyllda av fakta och information om politik och juridik som avhandlas i en rask takt, vilket kanske låter torrt, men boken är fängslande eftersom Banke är djupt investerad i sitt yrke och berättar så engagerat. Tonen är saklig men förmedlar samtidigt en stark medkänsla för de utsatta människor han träffar. I ett särskilt gripande kapitel besöker Banke ett taggtrådsstängslat Ungern, för att han, som han skriver, ville se sina klienter innan de hunnit bli hans klienter. Väl på plats träffar han den ungerska regeringens talesperson som i en bisarr konversation lugnt och leende försvarar att den ungerska militären använt tårgas mot asylsökande, däribland barnfamiljer. När Banke själv ser flyktingarna vid stängslet reflekterar han över hur tragisk flyktingsituationen blivit: "Vi stod nu inför ett koncentrat av den europeiska flyktingsituationen som den hade utvecklat sig: skyddsbehövande människor ingen ville ha, Dublinförordningen ingen ville följa, gränser som stängdes och/eller militariserades." I en sorts protest mot att den här stora gruppen människor avhumaniseras tränger sig Banke framför den ungerska beväpnade polisen och fotograferna på plats och gör det enda värdiga han kan komma på; han ler mot flyktingarna, för att han "ville att Europa skulle möta dem med något mänskligt".
Banke argumenterar inte bara för asylrätten som en mänsklig rättighet och en moralisk plikt för att människor med skyddsbehov ska kunna erbjudas skydd. Han placerar också flyktingsituationen i ett historiskt sammanhang, där han genom jämförelser visar att Sverige genom tiderna har varit öppet för invandring så länge som välfärdssamhället kunnat garanteras, men infört regleringar så snart man uppfattat att välfärden riskerat att bli lidande. Med andra ord, då som nu, så förskjuts debatten från att handla om människor i kris och deras rätt att söka asyl, till att bli en fråga om Sverige och hur ansträngda de svenska systemen är. Banke försöker dock inte framställa situationen som Sverige ställdes inför 2015 som okomplicerad, men menar att det individuella skyddsbehovet måste väga tyngst.
Även om "Andrum" inte kan erbjuda alla svar, ställer den viktiga frågor om ett lands medmänskliga gränser, solidaritet och vad vi är beredda att göra för att värna människors skyddsbehov. Debatten är tystare nu och flyktingarna som når Sverige färre, men omvärlden är fortfarande orolig på många håll. "Andrum" är därför ett viktigt tidsdokument över flyktingarnas kris, över vad som gjordes och inte gjordes och över ett av de mest välkomnande länderna i Europa, som plötsligt ändrade politiskt tonläge.
Mottagen: 9 augusti 2017
Anmäl textfel
