Litteraturblogg: Anita Björkqvist
 Visa standardvy
Visa omslagsvy
Vilken fantastisk historia Carl-Göran Ekerwald har att berätta om åren han fick tillsammans med Sigrid Kahle innan hon gick bort på nyårsafton 2013. Jag läser hans kärleksförklaring ”Kom, madame, fru”, den lyser i decembermörkret.
Ekerwalds bok har ingenting med julen att gör, inte mer än att han en kväll i advent talade om den på Rönnells antikvariat i Stockholm. Det är den andra boken han har skrivit efter Sigrid Kahles död på nyårsafton 2013. Den första var diktsamlingen ”Sigridiana”, båda på Karneval förlag.
De var 82 och 87 när de träffades, lärda, beresta människor som vågade bli förälskade ännu en gång. Carl-Göran Ekerwald berättade om den karismatiska Sigrid, det sociala geniet, men också om hennes tvivlande, svartare sidor. Han verkar ha tagit hennes humörsvängningar med ro och optimism. En mörk dag skrev hon exempelvis i sin dagbok att de båda var misslyckade och att de skulle dö utan att ha förstått sig på livet. Ekerwald berättade där på Rönnells att han tyckte det var fantastiskt. Det fulländade är ju ointressant, här fanns något att arbeta med!
Han stod där framme och mindes, värmde och väckte lite hopp och livslust i oss trötta medelålders åhörare, så att vi också började glimma lite grand.
Boken har också lyskraft, den är också fylld av kärlek till Sigrid, förstås, och av litterära referenser. Därtill väl mycket namndroppande, i alla fall för min smak. Men texten andas Carl-Göran Ekerwalds häpna glädje över vad livet kan föra med sig om man har lite mod att våga ett oväntat steg i livet eller är för nyfiken för att avstå det.
Som sagt, det har ingenting med julen att göra. Men ändå!
Taggar:
#julkalendern14
2014-12-20
Kommentera
Vi skulle julpyssla med ett av barnbarnen. Sånt händer inte ofta, men jag var svårt inspirerad av fräcka tips på nätet. Sexåringen var lagom stor för att utsättas för mina ambitioner, tänkte jag, men det hampade sig så att också treåringen dök upp.
Han ville sitta nära sin storkusin och göra samma saker som hon.
Han tindrade som på julafton.
Jag föreslog att vi skulle göra varsin förföriskt mysig tomte, som Fyndiga farmor tipsar om. Den annars väldigt rörliga treåringen satt tålmodig och trädde pärlor och knäckformar och pärlor och knäckformar och sneglade lyckligt på storkusinen. Sedan började det liksom åla i honom efter kanske sju minuter och han utbrast med sorg i rösten:
-Hillå, ja hatar jultomtar.
Sen blev det lite kaos. För han inte bara hatade tomtar, han blev magsjuk också och jättelessen och fick hemlängtan så det sved i hjärtat på oss alla. Då plockade jag fram räddningen – en av Stina Wirséns böcker. Har ni inte läst dom så gör det nu – det behövs inga barn i närheten egentligen för att njuta av hennes geniala dramer med uttrycksfulla figurer och mycket lite text.
Treåringen glömde både pärlor och mage och fördjupade sig i det jobbiga att andra ibland får all uppmärksamhet och man blir utanför, och det fantastiska att man kan vara arg och slåss men bli vänner i alla fall. Han snackade inte så mycket men processade alltihop hej vilt i huvudet.
Sen somnade han ifrån alltihop, det var väl lika bra det. Jag smög ut till sexåringen och hennes mamma och försökte få till den där tomten.
Det var kul och blev rätt bra, faktiskt.
Taggar:
#julkalendern14
2014-12-12
Kommentera
Det är som att det inte vill sig den här decembermånaden. Bara detta att hitta adventssakerna, stjärnorna, ljusstaken, glittret. Allt var som uppslukat inför adventhelgerna. Jag hade en vag aning om att jag tänkte något smart när vi packade ihop dem för elva månader sedan, men vad?
I köpcentret vid julsaksmontern träffade jag en granne som för sitt liv inte kunde hitta sin elljusstake, och vi skrattade lite uppgivet där vi stod i kön för att betala.
Som flera gånger tidigare under hösten tänkte jag på Jujja Wieslanders bok ”Sent i september” där mitt i kommersen. Boken är ungefär så långt från en galleria i julrush som man kan komma, ett rikt underlag för dagdrömmar och flykttankar.
Hon beskriver sitt liv i det ärvda huset på landet i Mälardalen, i trädgården och i naturen. Hur hon gräver, rensar, samlar fröer, krattar, binder upp, skördar, gläder sig åt prakten och smakerna, betraktar årstidernas gång. Det är en underbar bok, när man kommer den in på livet.
Till en början var jag nog lite provocerad av hela det Wieslanderska livskonceptet. Kul för henne att hon har ärvt ett hus och kan leva där året runt och försörja sig dessutom, tänkte jag surt under de första kapitlens skildringar av höstbestyr i växthuset och hur mörkret kryper närmare och hur hon tänder ljus och filosoferar.
Men när hon blir mer personlig, berättar om sorgen efter sin första man efter hans hastiga bortgång och om hur hon långsamt fick ordning på livet igen, då får texterna nerv. Efter det suger man i sig trädgårdstips och hennes rofyllda funderingar på ett annat sätt, de har fått en bakgrund.
Jag brukar inte läsa om böcker, men ”Sent i september” har jag återvänt till några gånger redan, för att kolla något hon tipsade om eller tyckte. Eller är det kanske det rofyllda jag söker.
Taggar:
#julkalendern14
2014-12-10
Kommentera
Lista
recensioner av Anita Björkqvist
"Låt dig inte stressas av bokflodens ström"
Anita Björkqvist är frilansjournalist och har arbetat på tidningar som Vi, Expressen och Folket i Bild/kulturfront. Är allätare vad gäller litteratur och har alltid minst en bok med i väskan. Då blir tunnelbane- och tågresor roligare och förseningar nästan något bra.
Ibland blir hon lite stressad av bokflodens strida ström. Tillämpar därför vid behov författaren Sara Lidmans enkla trick för att sålla: Slå upp en bok på måfå på tre ställen och läs en snutt. Om du inte blir intresserad, lägg den åt sidan. Livet är kort!
Sedan oktober 2013 medverkar hon i LitteraturMagazinet och skriver bland annat krönikor och recensioner.
Två av höstens böcker handlar om den pågående krisen i Grekland, Kajsa Ekis Ekmans ”Skulden” och Alexandra Pascalidous ”Kaos”. Båda sätter krisen i ett sammanhang och ger en inblick i hur skört ett samhälle egentligen är. "Riktigt skrämmande är Kajsa Ekis Ekmans sammanställning av hur smutskastningen av det grekiska folket spred sig i den europeiska pressen 2010", tycker Anita Björkqvist.
Läs mer ...
"Jag gillar ju normalt att ha en avvikande uppfattning om Nobelpristagarna i litteratur. Vill gärna kila in en ny liten ton i en annars samstämmig kör – men med Alice Munro som pristagare går det inte. Hon är för bra!"
Läs mer ...
Bernt Hermele skriver klart och osentimentalt om sin modiga resa. Han har en närhet och nerv i berättandet"
Journalisten och författaren Bernt Hermele växte upp i ett judiskt hem på Södermalm på 1950-talet. "Judejävel" skildrar hans egna tankar om arv, identitet och samhörighet.
Rätt så sent i livet började Bernt Hermele ifrågasätta sin tro och sin judiska tillvaro. Han blev hårt kritiserad av forna vänner och medlemmar i den judiska församlingen i Stockholm. Somliga kallar honom förrädare, någr...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Kärleken till livet, Helena von Zweigbergk
Jan Lööfs 75-års jubileumsbok, Jan Lööf
Kantslag/Minna saknar en övningslokal, Dorthe Nors
En bisats kan rymma ett skeende, ibland petar hon in ett helt händelseförlopp i kommat mellan huvudsats och bisats"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Mangs glider allt längre in i sin fantasivärld och olika konspirationsteorier på internet"
Det är obehaglig läsning som Joakim Palmkvist bjuder på i "Äventyr i Svenssonland", en bok om Peter Mangs, mannen som under sju år sköt människor i Malmö. Men stundtals är det lite rörigt.
År 2013 dömdes Peter Mangs till livstids fängelse för två mord, fem mordförsök och fler fall av olaga hot och skadegörelse. Det är de brott som han kunde bindas till. Men troligtvis är han skyldi...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Bombmakaren och hans kvinna, Leif GW Persson
Svenska gummistövlar, Henning Mankell
Morsning och goodbye, Magnus Härenstam
Man känner igen honom, den folkkära artisten, som här underhåller och bjuder på rätt många skratt och en och annan tår"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Hon behöver verkligen inte höja tonen, dagböckerna och breven innehåller massor av dramatik "
I den nyutkomna biografin om Suzanne Brøgger skildrar litteraturvetaren Louise Zeuthen den danska ikonens liv med stöd av dagböcker, brev och tidningsurklipp. Hon målar en bild av en ganska ensam kvinna, trots alla kärleksaffärer.
Hon har fyllt 70 nu, Suzanne Brøgger, danskan som ifrågasatte familjen, monogama förhållanden och mycket annat på 70-talet. Lite snopet är det att den nyutkomna biografin om henn...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Vi säger vad du tänker, Anna-Lena Lodenius
Jemen är bra!, Tanja Holm
Medan jag var ung, Yvonne Hirdman
Det vore härligt att sätta Hirdmans bok i händerna på osäkra unga tjejer idag, de som inte tror sig om något eller är rädda för att kallas hora på nätet eller i skolan"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Kanske är tonen lätt, ibland till och med skämtsam, för att han hoppas på ett slut på fångenskapen, eller i alla fall en rättegång. "
Det finns ett problem med boken ”Guantánamo – en dagbok” av Mouhamedou Ould Slahi. Den är skriven på ett så lättsamt sätt, så utan dramatik att man får anstränga sig för att förstå vad det är han berättar.
Slahi har suttit fängslad sedan september 2001, största delen av tiden i en isoleringscell i Camp Echo i Guantánamo. Han fängslades bara någon vecka efter att ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Mitt liv som gift, Anna Mannheimer
Serenader två, Peter Kihlgård
En näve grus, Lena Katarina Swanberg
Hon sitter i sin av nödvändighet lättskötta trädgård och berättar för journalisten och författaren Lena Katarina Swanberg"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Vi människor hittar ju på en hel del för att undvika smärtsamma minnen, känslor, insikter"
Den brittiska psykoanalytikern Stephen Grosz skriver lungt och lättsamt om den långsamma terapiform som söker orsaker till beteenden. Varför gör människor som de gör?
”Se där vad en liten tant kan hitta på”, sa min terapeut till min förvåning en gång när jag hade berättat något som upprörde mig. Tror jag det var. I alla fall var det kul sagt, och överrumplande. Jag såg plö...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Mysteriet mamma, Trude Lorentzen
Tiden utan minnen, Henning Mankell
Marken har gett vika under hans fötter, han gråter inte eller skriker utan för en tyst kamp mot suget nedåt"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Märta och Hjalmar Söderberg : En äktenskapskatastrof, Björn Sahlin
Bečević flydde som tioåring från Balkankrigets nationalistiska galenskap. Det går inte att säga till honom att sånt här inte händer"
Zulmir Bečević har förpackat sina varningar för nationalism och främlingsfientlighet i en roman för unga läsare. Det är spännande och roligt – men kanske hade romanen vunnit på att våga vara mer allvarlig?
Det främlingsfientliga Partiet har makten i ett framtida Sverige och medborgarna ska omfattas av ”svenskhet”. De som inte passar in måste göras om, så 15-årig Alen Zivković ska avblattefier...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Fantasten Per Oscarsson, Klas Gustafson
Konst : essäer om extas och skamlöshet, Jeanette Winterson
Alkofällan – Ta kontroll över din alkoholkonsumtion, Lars Elveback
En icke fördömande och mycket praktiskt inriktade bok, skriven i korta kapitel på ett lättillgängligt språk"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
I sista kapitlet tror jag att författaren själv blir lite trött på sin svartsynta skildring"
Det är rätt mycket samma lika i Arne Dahls fjärde och sista kriminalroman om Opcop-styrkan i Haag. De globalt jobbande kriminella är kallhamrat påhittiga och handlingen driver till sträckläsning. Men jag blir mest engagerad i Opcop-chefen Paul Hjelms själsliv.
Genmanipulation, narkotika och privata demokratiföraktande säkerhetsföretag – se där tre lukrativa grenar i den globala ekonomin som lockar till sig både ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Lidandets konung : historien om cancer, Siddhartha Mukherjee
Mukherjee tar verkligen historien från början – från fynden av cancer i mumier från Egypten och uppgivna noteringar skrivna av läkare från samma tid"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0, Estrid Bengtsdotter
På ett annat ställe i boken skriver någon om sin fromma förhoppning att hon som 60-åring har blivit klokare och fått en mildare syn på sig själv. Jag log när jag läste det"
Läs recensionen ...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
Pojke med pilbåge. Mina eftertankar i ord och bild, Sven Wollter
De berättar historien växelvis, men det faktum att deras röster låter så lika och att Persson någonstans skriver att han är dyslektiker och inte kan skriva, får mig att tro att Schibbye oftast har suttit vid tangentbordet"
I boken ”438 dagar” berättar Martin Schibbye och Johan Persson själva hela historien, och det med ett driv så att man som läsare inte riktigt slappnar av förrän de somnar tillsammans, fria, på ett hotellrum i Turkiet.
Det skrevs en och annan spalt om reportageteamet Schibbye/Persson när de satt fängslade i Kitalyfängelset i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Ingen har väl heller missat att de till slut l&aum...
LitteraturMagazinets recensent:
Anita Björkqvist
|
|
