Detta är en bok om konsten att som prästman kombinera kristen hållning med manlighet i en tid då Svenska kyrkans och kristendomens samhällsställning var under förändring. Men det är också en bok om det tidiga 1900-talet, om prästers materiella villkor, om Härjedalen, om socialt arbete och, inte minst, om Erik E:son Hammar, prästman i Svenska kyrkan under 1900-talets första hälft. I en tid då kristen hållning och kristendom kunde framstå som motsatsen till allt som var manligt, var det problematiskt att vara både kristen och man utan att göra avkall på vare sig det ena eller det andra. Prästmannen, den kristne mannen personifierad, befann sig därför möjligen i en tveksam position som man bland andra män. Bokens undersökningar visar också att det fanns en ambition hos prästmän att framhålla och poängtera sin manlighet i enlighet med rådande normer. Det var av betydelse för prästen att vara både kristen och man, och i denna strävan kunde olika strategier tillgripas. Följ stinssonen Erik E:son Hammar från hans studietid i Uppsala till komministertjänsten i Vemdalen, genom troskris, in i äktenskap och tiden som ledare för en alkoholistvårdskoloni. Vilka var hans egna manlighetsideal, hur beskrev han sig själv som man och vilka idéer om prästmanlighet hade han att förhålla sig till?