Bokmässan 2015

Att skriva på avstånd

Flykting- och migrationsfrågor präglar stora delar av årets Bokmässa på olika sätt. Två författare som skrivit böcker som skildrar människor med identiteten i flera länder är Xiaolu Guo och Hassan Blasim, aktuella med böckerna "Jag är Kina" respektive "Irakisk Kristus".

I samtal med Roger Wilson under rubriken "Fjärran, så nära" diskuterade de författarens och litteraturens roll när det handlar om människor på flykt. Hassan Blasim, som numera bor i Finland, menade att man oftare borde ställa sig frågan varför man flyr och inte bara beskriva hur man kan hjälpa. Enligt honom är litteraturen överlägsen när det gäller att skildra verkligheten så att en förstår den. Medias rapportering är för futtig och opålitlig för att kunna ge hela bilden.

Xiaolu Guo som bor i Storbritannien sedan flera år tillbaka har använt litteraturen som skydd. När hon kämpade för att få ett brittiskt visum kontaktade hon Salman Rushdie för att bli beviljad visum. Hon försöker med sina böcker förföra läsaren för att locka in den i svåra berättelser om politik, kärlek och identitet. I "Jag är Kina" valde hon att ge huvudpersonen yrket som översättare just för att brygga över mellan det kinesiska och det europeiska.

Både Blasim och Guo kan jämföra livet som författare i olika länder. Blasim uppfattade att han inte längre behövde bryta mot tabun för att skriva sina historier. Inte minst hans språk bryter mot den arabiska traditionen att skriva upphöjt och vackert. För att komma runt censuren i Irak och arabvärlden har han lagt ut sina böcker på internet för att fler ska kunna läsa dem på arabiska.

Guo beskrev att hennes böcker aldrig komma att ges ut i Kina, inte minst på grund av deras politiska teman. Dessutom anses hon som en avfälling när hon flyttade till Europa.

Båda författarna är kritiska till bilden av Kina och den arabiska världen. Guo är less på hur Kina bara beskrivs utifrån deras ekonomiska framgång och menade att människorna demoniseras genom att det saknas kunskap om kinesisk kultur i väst. Människans värde reduceras till arbete istället för hela dess liv.

Blasim höll med och uppmanade såväl förlag som Bokmässan att mer aktivt bjuda in och översätta författare utanför Europa. Båda gav en känga till den amerikanska, vita dominansen inom kulturen. Guo definierade amerikansk bok och film som tråkig.

Det blir mer politik än prat om böcker med Guo och Blasim. De är inte så intresserade av att analysera form och skrivprocess, utan lägger hellre mer fokus på att ta upp samhällsfrågor ur ett litterärt perspektiv. Båda är dessutom filmskapare, även om Blasim försökte tona ner sina egna filmprojekt som amatörmässiga. De kan inte tänka sig att lämna ifrån sig sina manus och tappa kontrollen över sin berättelse. Däremot kom de överens om att de skulle kunna byta bok och filmatisera varandras verk.
 

Anmäl textfel