Bokmässan 2018

Kunskap och kommers

Litteraturåret har hittills framför allt präglats av turbulensen inom Svenska Akademien, men inne på Svenska Mässan tilläts läsarna att äntligen, och i lugn och ro, få nörda ner sig i allt från Kalle Anka till folkhemmet. Årets bokmässa har inte på långa vägar väckt samma uppmärksamhet som förra och förrförra året då högerpopulister medverkade, men seminarieprogrammet var det inget fel på. Dessvärre hann jag bara med en bråkdel.

Jag vågar påstå att bokmässan bör upplevas med ett seminariekort. Inte ens de mest scenvana författarna, som till exempel Jonas Gardell, gjorde sig lika bra i montrarna som i en lugn lokal. Det största författarnamnet var nog Jojo Moyes, men de mest sevärda kanske var de författare som verkligen brinner för sina ämne, som till exempel Sara Lövestam (grammatik) och Mattias Boström (Sherlock Holmes).

Alla författare är dock inte lika bekväma på scen, och hur författarrollen har förändrats under de senaste 125 åren diskuterades på ett seminarium under fredagen. Gunnar Ardelius, tidigare ordförande i Sveriges författarförbund, menar att boken av allt fler börjar betraktas som ett sidoprojekt, inte ett slutmål. Att romanen, eller berättelsen, skulle föra en tynande tillvaro avfärdade dock samtliga paneldeltagare. Helena von Zweibergk ser mycket som fiktionaliseras, inte minst vi själva, i sociala medier. Mats Strandberg förklarade jantelagen död i Sverige, och Åsa Schwarts ser "storytelling" även i nyheterna. Från att ha setts som ett ganska ensamt yrke har författarskrået fått något glamouröst över sig, författare "går på export", och förlagen är minst lika – kanske mer – intresserade av författare som kan marknadsföra sig, än av de som kan skriva.

De lite mindre seminarierna blev mer intima. Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg som läst varandras böcker bjöd på ett fint samtal om som tillförde ytterligare dimensioner till deras respektive böcker. Elin Willows och Mirja Unge pratade om livet bortanför storstaden. Sven Wollter och Lena Andersson angrep "folkhemmet" från olika håll under imponerande modererande av Gabriella Håkansson. Lite senare grävde den brittiske advokaten Philippe Sands och den ryske geologen Sergej Lebedev i familjehemligheter och folkmord.

Sorgligast tyckte jag det var när Leif GW Persson i Expressens monter på söndagen tillkännagav att han just gjort sitt sista framträdande på bokmässan, fler bokmässor kommer han inte att orka med. Varken han eller Jonas Gardell behövde trängas på scen när de berättade om sina nya böcker där de båda har blickat tillbaka – den ene på sitt yrkesliv, den andre på sin mor. 

Nytt för i år var Crimetime som flyttat från Visby till Göteborg. Gotland fick nu bara vara med på ett hörn då Mari Jungstedt och Carin Gerhardsen pratade om varför de förlagt sina intriger i en miljö där exakt noll personer drabbas av dödligt våld ett vanligt år. Behändigt kanske, att ge deckarna ett eget utrymme, men tyvärr var det ett visst ljudläckage mellan scenerna som förtog upplevelsen en aning. Då var det mer avskärmat i trädgårds- mat- och livsstilsavdelningen.

Sista scenprogrammet för min del blev just ett inspirationsföredrag av trädgårdsjournalisten Gunnel Carlson. Varför inte öppna upp trädgården och låta den bli en mötesplats? Nu när det är 357 dagar kvar till nästa mässa.

Anmäl textfel