”Sparka. Aldrig. På. Min. Cykel.” väste Mathieu. Sekunden efter stod de öga mot öga några centimeter ifrån varandra, Mathieus hand så hårt invirad i den andres tröjlinning att det knakade i det tunna tyget. Ljudet omkring dem dämpades, Mathieu hade glömt sin cykel och sitt svidande nyckelben, han hade faktiskt glömt bort att det fortfarande tävlades runt omkring dem.

Det har gått tio år och Mathieu Talabardon är tillbaka, nu med den erfarne cyklistens vishet och den evige vattenbärarens bitterhet. I den tredje boken om den franske proffscyklisten darrar hettan över sensommarens spanska Pyrenéer och Nigerias röda grusvägar.

Med Vattenbäraren avslutar Gabriella Ekström sin romantrilogi om den franske proffscyklisten Mathieu Talabardon (efter "De som inte vann", 2010 och "Lejontämjaren", 2011). En romantrilogi om tävlingsidrott på den allra högsta nivån, berättad av en kvinna, är något helt unikt i litteratursverige.