I denna sin första roman fördjupar Jhumpa Lahiri de teman hon skildrade i Den indiske tolken, nämligen de vilsenhetens villkor som gäller för människor som lever mellan två världar. Här handlar det om indiska invandrare som inom sig bär sitt gamla hemlands kultur och traditioner men lever i det hektiska, moderna USA.
Familjen Ganguli flyttar från Calcutta till Cambridge i Massachusetts. Ashoke är utbildad ingenjör och anpassar sig ganska lätt till det nya, medan hans fru Ashima motsätter sig allt främmande och bara längtar efter sin familj.
När sonen föds kommer också svårigheten att genom ett lämpligt namn få det gamla och det nya att knytas samman. Han får namnet Gogol och detta känns för honom som en dubbel börda: det indiska arvet och det löjliga namnet.
Med stor medkänsla men utan sentimentalitet skildrar Jhumpa Lahiri Gogols vindlande väg genom livet.