De grekiska idealen övertogs till stora delar av Rom. Imperiet gick under men den romerska ordningen kom att bilda grund för den europeiska kulturen. De första kristna församlingskyrkorna byggdes med de hedniska basilikorna som mönster, tempel förvandlades till kristna helgedomar.

På 400-talet såg kyrkofadern Augustinus med glädje på den antika hedendomens avtynande men med förtvivlan på den romerska civilisationens sammanbrott. Staden Rom lades i ruiner och kejsaren flyttade till Ravenna, en säkrare ort, där kyrkor byggdes som ännu är välbevarade. Kyrkan blev medeltidens främsta byggherre, på 1100- och 1200-talen triumferade de stora katedralerna. Med ribbvalv, smala kolonner, tunna ytterväggar och glasfönster som släppte in ljuskaskader bröt gotikens arkitekter för första gången mot de klassiska reglerna.

Ett av bokens teman är att all verklig förnyelse har skett genom en tillbakablick mot svunna storhetstider. Byggnadskonstens klassiska element, kolonner, doriska, joniska och korintiska kapitäl, tempelgavlar m.m., har bevarats genom århundradena inte minst därför att det gamla arkitekturspråket har återanvänts i nya kombinationer och med nya funktioner.

Ett annat tema är arkitekturen sedd i sitt historiska, religionshistoriska och filosofiska sammanhang. Arkitekterna och byggherrarna var individer med egna avsikter, och föreställningar om världen, och deras gemensamma strävan, byggnaderna, var inte enbart frukten av estetiska bedömningar och tekniskt kunnande.

Olle Svedberg är professor i arkitekturhistoria vid Lunds tekniska högskola. Han har under drygt trettio år rest i Europa. Med sig har han haft sin kamera: bokens fotografier är tagna av författaren.

Bilderna är svart-vita. Gråskalan är medvetet vald för att framhäva arkitekturens form och struktur.