Författaren Taliah Pollack:
"Uppdrag granskning ger en skev bild av utbrett judehat"
Visst finns det problem med antisemitism i Sverige. "Men ingenting blir bättre av att peka ut enskilda befolkningsgrupper som boven i dramat" skriver författaren Taliah Pollack som har en annan bild av hur judar bemöts i Malmös utsatta områden. "Under de över 100 skolbesök jag genomfört i Malmö med omnejd har jag bara stött på lite problem en enda gång."
Efter "Uppdrag gransknings" ensidiga skildring i programmet "Judehatet i Malmö" där SVT:s reportrar gav sig ut i Malmö med kippa och davidsstjärna (Uppdrag granskning" den 21 januari 2015) tänkte jag berätta om mina upplevelser som judisk kulturarbetare i stadens skolor.
De sista två skolklasserna jag träffade i veckan har jag jobbat med under ett antal tillfällen under vintern. Eleverna skulle till denna gång skriva egna texter som vi skulle diskutera under lektionen. Den ena klassen valde att skriva spökhistorier, den andra om vampyrer.
Även om språket inte alltid var på topp var det väldigt intressanta och varierande historier jag fick läsa. De övernaturliga elementen framställdes ofta som missförstådda outsiders, många texter handlade om vänskap och kärlek mellan varelser och människor samt om att överbrygga olikheter och rädslor.
Skolan ligger i ett av de mer utsatta områdena i Malmö och består av en blandad kompott elever när det gäller ursprung och etnicitet, så som många skolor i Malmö gör. Även om de är väldigt livliga klasser var det också mycket engagerade i uppgiften. I vissa skolor tar de stökiga elementen över och gör undervisandet utmanande, medan andra är duktiga på att skärpa sig. Skillnaden beror mycket på kompetenta lärare och en bra kommunikation mellan elever och ledning.
Det är skolor som denna som "Uppdrag granskning" borde besöka om de hade varit intresserade av en nyanserad bild av Malmö och inte att bara varit ute efter att skapa sensation.
Något av det första jag berättar när jag träffar en ny skolklass är om min bakgrund som judinna och invandrand israel, eftersom det var just mina svårigheter med språket och skolan som drev mig till att börja skriva. Jag kan få förvånande frågor och osäkra blickar mellan elever, men under de över 100 skolbesök jag genomfört i Malmö med omnejd har jag bara stött på lite problem en enda gång (något som lärare, rektor och kulturombud tog väldigt allvarligt på och såg till att vidta direkta åtgärder kring).
Jag har varit på skolor i Rosengård och Möllan ett flertal gånger samt skolor med betydligt fler muslimska elever än så, som en helmuslimsk friskola. De områden där det påstås att judar inte kan vistas.
Oftast är det precis tvärtom. Jag har haft elevassistenter med slöja och traditionell muslimsk klädsel komma fram till mig och tacka mig extra mycket för mitt besök. En palestinsk rektor bjöd mig på lunch för att få prata mer om vårt gemensamma land, en annan palestinsk lärare blev helt rörd av vårt möte och jag stannade kvar på skolan långt efter att lektionerna var slut.
En vän till mig som bor i en av dessa stadsdelar berättar att han ibland kan få negativa reaktioner från människor på grund av hans judiska ursprung, men genom att tala med dessa ett par minuter blir de snabbt vänner och glömmer bort sina olikheter. Konflikten mellan Israel och Palestina behöver inte alls spegla relationerna mellan minoriteter i Malmö.
Jag, och många svenska judar med mig, vill inte befatta oss med den högerkonservativa judiska samlingen som ojar sig över muslimsk invandring och inte kan ta ordet Palestina i sin mun. Vi är de som gärna jobbar gemensamt med Malmös muslimer för att hantera den rasism som drabbar oss alla. Varför skulle man över huvud taget behöva välja sida här i Malmö nu när samtliga minoriteter drabbas av Europas högerextremistiska vindar?
Visst finns det problem med antisemitism i Sverige, precis som det finns problem med islamofobin. Men ingenting blir bättre av att peka ut enskilda befolkningsgrupper som boven i dramat. Precis som man med dold kamera kan höra antisemitiska kommentarer bland muslimer skulle man lika gärna höra islamofobiska kommentarer bland judar. Tyvärr har vi båda i många fall vuxit upp med en mycket skev syn av den andre.
Men varför skulle Malmö bli som ett Israel-Palestina i miniatyr där båda folken kämpar om att få mest av omvärldens sympati? Omvärlden som ofta väljer lojalitet utifrån politisk inriktning istället för att ha ett kritiskt förhållningssätt till båda sidor. Att kämpa om den största offerkoftan känns futtigt i sammanhanget.
De judiska islamofober och muslimska antisemiter som finns väljer motstridiga lojaliteter, inte på grund av sin etnicitet utan för att de är rasister. Precis som rasistiska svenskar från höger och vänster väljer att se världen svartvitt. Igen – inte för att de är svenskar utan för att de är rasister.
Vad som behövs är exponering av den andre. I Israel-Palestina är rasismen utspridd på grund av segregeringen. Man kan vara israel och aldrig stöta på en palestinier mer än som taxichaufför, och man kan vara palestinier och inte stöta på israeler mer än som soldat. I Malmö kan vi som tur är inte undvika varandra, vilket kan skapa problem men som i slutändan kan utvecklas i positiv riktning om vi inte spär på olikheterna med program som "Uppdrag granskning". För det är genom mångfald och möten som acceptans skapas.
När jag kommer till skolor är jag inte där i egenskap av judinna, jag är där som författare. Barn som kanske aldrig stött på en jude får plötsligt se någon i ett neutralt sammanhang där vi pratar om film och litteratur och skrivande. Ofta kommer vi in på frågor som rör Israel och Palestina, just eftersom många har sitt ursprung i Mellanöstern. Ett möte sker. Det är just så viktig kulturen är, för genom den möts vi och hittar gemensamma intressen, lär oss nya saker och inspirerar varandra."
Uppdatering 11 februari 2015: Responsen på debattartikeln "Uppdrag granskning ger en skev bild av utbrett judehat" har varit stor. Taliah Pollack har fått många tacksamma mejl, inlägg och tweets. Men det har också varit en hel del negativa reaktioner som lett till otrevliga påhopp. Läs hennes blogginlägg om reaktionerna här: Det finns flera sätt att bekämpa antisemitism och islamofobi.
Taliah Pollack
Anmäl textfel
