Jag har än en gång tagit risken och gjort ett brinnande intresse till mitt jobb. Jag jobbar med språk och skrivande och när jag är ledig läser och skriver jag ännu mer. Jag bollar med mina och andras ord nästan varje vaken timme. Därför måste jag hålla hårt i frivilligheten, i nyfikenheten. Jag är livrädd för att skrivandet ska gå på slentrian.

Läs mer ...

Vad är det som gör vissa texter så levande? Hur kommer det sig att man tycker att en beskrivning träffar helt rätt? Det är mycket som spelar in så klart, men en viktig del är ordvalet. Att skriva handlar mycket om ordkunskap, om att bygga upp ett ordförråd och kunna välja rätt ord vid rätt tillfälle.

Läs mer ...

Om vi bortser från intrigen och persongalleriet, miljöerna och dispositionen – vad kan du mer göra för att din text ska bli fängslande och läsvärd? Svaret är enkelt: variation. Se på din text som ett musikstycke! En enformig melodi blir till hissmusik, det vill säga man slutar lyssna. Men strör man ut små, nästan omärkbara nyanser, känns det in i märgen.

Läs mer ...

Jag tänkte att jag skulle ge dig det ultimata tipset. Inte tipset som gör att texten blir superbra, färdigställd, inskickad, antagen och en riktig kioskvältare. Åh, om jag ändå satt på det tipset! Nej, jag menar det där lilla men ack så viktiga tipset på hur man kommer igång. Över huvud taget. Första tramptaget som leder till nästa och nästa och nästa. Tills det rullar. Men tyvärr. Jag kan inte ge dig det tipset.

Läs mer ...

En vanlig föreställning är att de första meningarna är avgörande för om man får behålla läsaren. Jag tror inte att det är så enkelt! Många som läser har vittnat om hur de inte lägger ifrån sig en bok fast de tycker att den är dålig. Andra har som princip att åtminstone läsa några kapitel. Därmed inte sagt att man kan strunta i inledningen. Det finns ingen mening man kan strunta i.

Läs mer ...

På senare tid har det diskuterats livligt hur man ska förmå barn och ungdomar att läsa mer och bli bättre på att läsa. Är det skolans eller föräldrarnas ansvar? Ska man läsa bra skönlitteratur eller roliga serietidningar? "Jag har så klart inget svar på detta, men jag har en historia. En riktigt skamlig sådan i litterära kretsar. Jag är ett så kallat – och nu ska jag mynta ett nytt begrepp – Kalle Anka-barn. Jag har nästan bara läst Kalle Anka-tidningar som barn. Från frukost till läggdags," skriver Erika Wallman.

Läs mer ...

En av de absolut viktigaste texterna jag skrivit var så kort att den rymdes på en liten lapp. Fäst vid en blomma för länge sedan vissnad. Den gavs till någon som inte fick göras illa. En text med ett syfte som överskuggar allt vad publicering och uppmärksamhet och beröm heter. Ibland är inget annat viktigt än orden. De behöver inte vara mer än ord. Det skriver Erika Wallman i sin krönika.

Läs mer ...

Vi känner alla till VAB – vård av barn. Att ta hand om någon som är för krasslig för vardagens rutiner. Känns det igen? Bra. Nu till min fråga. Kan försäkringskassan tänka sig att vidga sina ramar lite tror ni? Jag skulle nämligen behöva vara hemma för vård av skribent ibland. Under intensiva skrivperioder tycker jag nämligen att jag uppfyller de flesta kriterierna för att få ligga hemma framför Bolibompa och återhämta mig.

Läs mer ...

Är det någon som har lite tid över? Som vill byta mot något som jag har, till exempel en finservis eller en hembakad toscakaka eller några kreativt stickade mössor? Du kan få några udda fälgar också. Jag är nämligen i stort behov av tid. Hur får man den att räcka till?

Min teori är att allt är Jan Guillous fel. Enligt mig har Jan tilldelats för mycket tid. Det blev något tekniskt fel i universum, det drogs för mycket från mitt tidskonto och det sattes in på hans. Det måste vara så det gick till.

Läs mer ...