Mattias Lönnebo
Fantasi på Bokmässan 2022
Bokmässan i Göteborg blev ett exra livligt spektakel och mycket välbesökt, förmodligen i kölvattnet av alla tidigare pandemibegränsningar. Jag var själv en av författarna som signerade nya böcker, närmare bestämt Oceanus Väktare. Det blev ett riktigt roligt minne att bära med sig!
Avdelning: Fakta Taggar: #bokmässan #Göteborg #fantastik #PeterBergting
Christin Ljungqvist
Stipendieutdelning
Jag och 20 stycken andra göteborgare fick under torsdagskvällen förra veckan våra efterlängtade stipendier, och vilken kväll det blev! Jösses ... med mitt ganska tröga författarflyt sedan september, där framträdandet i en boklåda dit ingen kom var absolut värst, kände jag mig skakig på väg till Dicksonska Palatset i Göteborg. För jag skulle inte bara ta emot ett stipendium inför publik, jag skulle högläsa ur Vita Tigern, som inte ens är antagen, och jag som närmast avskyr att högläsa. Men jag hade en förhoppning, en känsla, och den förverkligades; det gick bra.
Det började med mingel på Dicksonska Palatsets andra våning i fullkomligt makalösa salar, med kristallkronor, stuckatur, höga fönster och tjocka mattor. Efter en stund satte sig stipendiater och politiker på stolar i rader kring ett uppdukat bord, och tre personer ur Kulturnämnden turades om att läsa upp motiveringarna medan varje stipendiat stod bredvid. Göteborgs kommunfullmäktiges ordförande delade sedan ut stipendiet, som liknade ett slags diplom. Alltså, extremt högtidligt! Och varje applåd var så intensiv och hjärtlig att det värmde i hela bröstet.
När jag stod där framme, och min motivering lästes upp, kom små goda utrop precis i slutet och jag rös i hela kroppen.
Efter stipendieutdelningen samlades vi på markplan för en middag. Lagom till kaffet tog Anna Fock, författare, till orda och högläste en bit ur sin kommande bok. Sedan spelade Teresa Indebetou piano, och sist högläste jag; många tankar snurrade i huvudet inför hur denna blandade publik skulle ta emot någonting så snävt som retropunk för unga vuxna, men alla satt knäpptysta, som att de lyssnade intensivt, och efteråt sa en av mina bordsgrannar att han tyckte genren lät väldigt spännande; dagen efter skrev Raili Karlsson, arbetande vid Kulturnämnden, i sitt mail att det smakade mer, väldigt intressant. Jag suger åt mig som en svamp, för himmel, vad jag behöver höra detta!
Inte nog med att stipendiet räddar min ekonomi för en tid, det är ett arbetsstipendium, menat åt det jag arbetar på nu; det är som att Göteborg tror på duetten om Ava och uppmuntrar mig till att fortsätta. Hela grejen har gett mig så mycket energi att jag nått hela 71 sidor på Svarta Tigern och bara fortsätter och fortsätter.
Så tack, tusen, tusen tack Göteborg; nu blir det åka av!
Avdelning: Skriv! Taggar: #stipendium #Göteborg #Vita Tigern #Svarta Tigern #retropunk
Carl Magnus Juliusson
Flyttstäd med Modiano i öronen
I tisdags flyttade jag.
I 4,5 år har jag bott på Hisingen i Göteborg, men nu har jag alltså flyttat till Majorna. Och både i onsdags och idag har jag hållit på att städa den gamla lägenheten. Det kändes som om jag aldrig skulle bli färdig.
Men under tiden har jag lyssnat på min första ljudbok! (Eller om det är en inläsning? Jag har ju liksom inte gått och köpt eller lånat någon ljudbok eller så. Men det borde väl räknas i alla fall?)
Taggar: #Paris #nobelpristagare #ljudbok #vardag #Göteborg
Carl Magnus Juliusson
Lars Norén och inbördeskrig i kärnfamiljen
Igår var jag och såg en uppsättning av Lars Noréns Natten är dagens mor på Göteborgs stadsteaters mindre scen, Nya Studion. Titeln kommer från Stagnelius och utgör, tillsammans med en annan av Noréns pjäser, Kaos är granne med Gud, sista raden i den fantastiska dikten "Vän! I förödelsens stund", en dikt om hopp och glädje i stunder av det allra mörkaste av mörker.
Den utspelar sig i köket till ett familjehotell under en enda dag. Medlemmarna i familjen är alla skadade och fulla av inre sår efter femton år av faderns alkoholism och personlighetsförändringar som konsekvenser av hans drickande. Föräldrarna har ont om pengar och jobbar alla av dagens vakna timmar. Den yngsta sonen – den som tagit kanske mest skada – är inkapabel till att göra någonting överhuvudtaget utom kanske att läsa.
Natten är dagens mor är en pjäs full av både psykiskt och fysiskt våld och är stundvis väldigt smärtsam att se på. Dramat igenom går en stor kökskniv från hand till hand som en form av tjechovsk pistol i bakgrunden. Alla är fångar i sig själva, i sin historia och i sina omständigheter.
När det kommer till såväl familjetragedier som problemet överlag att leva med och nära på, och i samråd med, andra människor, är Lars Norén lite av mörkrets furste. Ingen vad jag vet har skildrat det så rått och så skoningslöst som han.
Men varför ska man överhuvudtaget se det?
"Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt."
Så inleder Leo Tolstoj Anna Karenina.
Har man inte växt upp i en familj så dysfunktionell som en Norén-familj får man kanske lite perspektiv på sig själv och sin uppväxt. Man får en förståelse för att alla inte har haft det lika bra som en själv och att det sätter sina spår. Har man växt upp under familjeförhållanden som liknar det Norén gestaltar, kantat av våld och missbruk, kanske det åtminstone kan vara en liten tröst i allting att veta att man inte är ensam, att ens historia i alla fall finns omskriven någonstans för andra att se – och kanske till och med förstå.
Det är ju trots allt en av konstens allra viktigaste uppgifter.
Taggar: #dramatik #teater #familj #tragedi #konst #Göteborg
Carl Magnus Juliusson
Anteckningar från en bokmässa
Det har hunnit gå ett par dagar sedan bokmässan slagit igen sina dörrar och det är väl dags att även jag skriver några rader på temat.
Vad jag än i vanliga fall brukar tycka om att befinna mig bland asmycket – och då menar jag asmycket – folk på shoppninghumör, redo att sätta sprätt på de sista som blivit kvar efter månaden, tycker jag ändå jättemycket om bokmässan – även om den tornar sig mot himlen som en nästan köpcentrumlik borg av montrar, förlag, rulltrappor, caféer och jag vet inte vad.
Visst – det handlar i mångt och mycket om att köpa grejer. Men det är trots allt (någonstans) en annan sak när det kommer till böcker. Och bokmässan handlar ju dessutom om så mycket mer än bara om böcker: lika mycket handlar den om seminarier, läsningar, föreläsningar, boksläpp, signeringar, möten, mingel, litterära sällskap, föreningar, osv, osv.
Det är en hyllning till boken – till litteraturen i stort rent utav. Och det är fint, tycker jag.
Taggar: #Göteborg #bokmässa #böcker
Carl Magnus Juliusson
Håkan på Ullevi
Höll nästan på att glömma: Igår (lördag) var jag och såg Håkan på Ullevi tillsammans med rekordmånga 69 349 huvuden – och minst dubbelt så många händer – i publiken!
Tre och en halv timme höll det på – fantastiskt så det förslår från början till slut.
Det är ju faktiskt så: Med några få undantag kan jag, utan att tveka, kasta hundra år av kärlekspoesi i sjön för en enda skiva med Håkan Hellströms ord och musik.
Jag grät när jag hade läst färdigt sista sidan i På spaning efter den tid som flytt. Jag grät när jag till sist slog ihop Sista brevet från Sverige. Och varje gång rinner tårarna när Håkan framför Du är snart där – sista spåret på 2 steg från paradise och kanske den finaste låten skriven på mycket mycket länge.
Den här gången också ackompanjerad av den mest rörande Charlie Chaplin-scenen på storbild om att aldrig ge upp för förtvivlan, utan med gott mod bara fortsätta framåt. Hand i hand går de mot soluppgången och filmen är slut.
Precis som konserten. Eller inte riktigt slut. Men nästan.
I fredags stod göteborgsregnet som spön i backen. Men precis som på Slottskogsvallen förra året, skiner ändå solen dagen efter, ensam på en molnfri himmel, som om det var det mest självklara i världen, när Håkan väl ska inta scenen i Göteborg.
Det är magiskt. Jag är förstår det inte. Jag vet inte vad jag ska säga.
Men som tur är, är jag ju inte ensam – tvärtom! Så vad ska man med bara ytterligare ord till?
De gör varken till eller från. Så det är väl dags att sluta skriva nu innan det bara blir en massa romantiska klichéer och superlativ och en massa malande?
Japp.
Så.
Slut.
Taggar: #Göteborg #musik #Ullevi #kärlek
Carl Magnus Juliusson
Lars Norén 70 år!
I dag den 9 maj fyller Lars Norén 70 år.
Och dagen till ära har jag läst hans båda romaner, Biskötarna och I den underjordiska himlen: Biskötarna II (de enda romaner han faktiskt skrivit), från 1970 och 1972.
I socialrealistisk anda skildrar Biskötarna Stockholms undre liv, bestående av folk i utsatta positioner och i utanförskap: fattiga, hemlösa, narkomaner, prostituerade och kriminella, under några varma sommarveckor 1969.
Taggar: #utanförskap #dramatik #Göteborg
Carl Magnus Juliusson
Håkan Hellström 40 år!
Det är den 2 april. Och Håkan Hellström fyller 40 år!
Om man bläddrar både mellan och på raderna i hans texter är det inte bara blinkningar till allt från Evert Taube och Cederhök till Morrissey och Dylan som skymtar förbi.
Även litteraturen finns ständigt närvarande. Stig Claesson, Sture Dahlström, Hjalmar Gullberg, Beppe Wolgers, Proust, Shakespeare, Goethe, Mark Twain och Dostojevskij finns alla där att hitta.
De är alla del av denna lilla värld, av långa vägar som inte leder någonstans, av krossade hjärtan och känslor som svämmar över, av ord och musik, nutid och dåtid omstöpt till tidlöshet.
Det är en värld man vill dröja kvar i. Men samtidigt en värld som börjar och slutar i Håkans Hellströms texter.
Platserna han sjunger om finns ju nära till hands här i Göteborg. Och visst kan man bege sig dit för att försöka finna lite av magin som döljer sig bakom orden.
Men finns den verkligen där? I platserna?
Jo, nu gör den ju det. För man har börjat att se platserna genom texten, genom poesins ögon, och det får ju verkligheten att trots allt te sig lite vackrare.
Men det är ju i orden det ligger.
Fast det har han ju själv redan skrivit – i några av mina favoritrader:
Det gör inte ont
Att inte leva i Slas
Och det gör inte ont
Att inte leva i Sture Dahlström
Det gör inte ont
Efter tre dar på golvet
Det som är skrivet är skrivet
Och livet är livet.
Grattis på 40-årsdagen Håkan!
Taggar: #Göteborg #musik
Linda Odén
Kim Thúy på Litteraturhuset i Göteborg
Denna mörka och regniga tisdagskväll besöker Kim Thúy det nyöppnade Litteraturhuset i Göteborg. Ett centralt hus med en i det närmaste osynlig ingång på långsidan som marknadsförs sparsamt. Det är synd, De som letat sig hit är i princip bara kvinnor om än i olika åldrar. Det är första gången jag besöker Internationell Författarscen Göteborg och jag är glad att litteraturen fått en egen plats i vår stad.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #författarsamtal #Internationell Författarscen Göteborg
Linda Odén
I helgen läser jag
Jag planerar "vård av läslust" i helgen och hoppas hinna läsa en hel del. Sedan hösten blivit mer och mer intensiv har läsningen gått minst sagt trögt.
Taggar: #läslust #författarsamtal #Internationell Författarscen Göteborg
Linda Odén
Livet är komplicerat
Det är spännande att läsa debutböcker och när de utspelar sig i Göteborg är det extra spännande. Valle Wigers skriver om pojke, som blir en ung man och hans uppväxt i staden som också är min.
1994 var jag mycket på Kompaniet i Göteborg. I baren hängde bröderna Birro, en trappa ner gjorde Broder Daniel några tidiga spelningar och på dansgolvet dansades det till Blur. Där hängde också Adam med kompisarna Olof och Erik. Eller det gjorde han självklart inte, för Adam finns bara i boken Godnatt, oktober. Men kanske var Valle Wigers där. Förhoppningsvis lite nyktrare än Adam.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #uppväxtskildring #alkoholism #Göteborg #debutant #recension
Linda Odén
Intervju: Valle Wigers
Bokmässan i Göteborg närmar sig med stormsteg. Den 26-29 september kommer jag att bo på Svenska Mässan. För att komma i stämning låter jag en rad personer som kommer till mässan komma till tals. Först ut är Valle Wigers som gjorde skönlitterär debut med romanen God natt, oktober i våras.
Taggar: #intervju #Göteborg
Anmäl textfel