Mattias Lönnebo
Karaktärsdaning
Något som är avgörande för en god berättelse är att skapa intressanta och engagerande karaktärer. Och ett sätt att fördjupa dem är ställa frågor till dem. Ett slags tänkt intervju alltså. Varför ska man behöva veta så mycket om deras bakgrund och inre liv? Jo, för även om detta inte alls nämns i berättelsen, så påverkar det hur dina karaktärer beter sig, och hur de reagerar i olika situationer. Här kommer några exempel på frågor som man kan använda sig av:
Avdelning: Skriv! Taggar: #denförstasången #karaktärer #skrivtips #fantasy #mattiaslonnebo #intervju
Kommentera
Mattias Lönnebo
Redigerandet: Konst eller plåga?
Jag är just nu i redigeringsfasen av två olika böcker. Den ena ger jag ut på Pythia Förlag och den andra ska skickas in till några förlag som eventuellt är intresserade. Den första boken är fantasy och den andra science fiction. Båda riktar sig i första hand till ungdomar, men tanken är att de också ska tilltala äldre läsare.
Avdelning: Skriv! Taggar: #redigera #tips
Kommentera
Mattias Lönnebo
Att skriva skrämmande
Jag tänker nu inte gå in på generella skrivartips som meningsuppbyggnad, karaktärbyggnad, stil och val av berättarperspektiv. Det kan du läsa om här.
Nej, nu är det förmågan att få läsarens hud att knottras, knogarna och vitna och kalla kårar att löpa längs ryggraden som efterfrågas. Hur blir man bra på att skrämmas?
Avdelning: Skriv! Taggar: #skräck #tips #Lovecraft
Kommentera
Mattias Lönnebo
Drömfångarna fick litteraturstöd
Som författare idag får man ofta växla mellan att få sina böcker utgivna på traditionella förlag eller som egenutgivare. Min surrealistiska ungdomsbok Drömfångarna var på vippen att få bli utgiven på ett av landets största förlag, men snubblade på mållinjen. Manuset ledde också till att ett annat förlag beställde en liknande bok men med lite annorlunda inriktning. Jag visste att jag hade något här och tyckte att Drömfångarna förtjänade ett bättre liv än i skrivbordslådan.
Avdelning: Skriv! Taggar: #litteraturstöd #fantasy #bibliotek
Kommentera
Taliah Pollack
Mitt sista blogginlägg: Om Tillvaron och Skrivandet
Den senaste tiden har jag funderat mycket över tillvaron. Jag har hållit mig undan nyheter från omvärlden, skvaller från kändisvärlden, förändringar i närvärlden. Inte gjort några nerslag, inte intresserat mig nämnvärt eller engagerat mig. Bara detta stora begrepp – tillvaron – har cirkulerat i mina tankar.
Tidigare har jag reagerat. Haft känslomässiga reflexer som lett till åsikter och ståndpunkter. Jag har fört diskussioner för att hitta mina sanningar, mina positioner, min identitet.
Från att i ungdomen haft mycket starka åsikter åt höger och vänster förde utbildning och erfarenhet mig vidare till mer diffusa lägen. ”Om detta, så detta.” ”Å andra sidan, å tredje sidan.” Jag vet numera att information genererar förklaring och förståelse, oavsett vad ens inneboende och utarbetade kompass anser vara rätt eller fel. Vissa ställningstaganden blir därmed mer självklara, just genom nyanseringen som kunskap ger, medan andra blir mindre självklara tills ingen känsla eller åsikt finns kvar. Bara ett allmänt intresse.
Det måste medges, jag har varit orolig. Orolig över att apati kommit över mig med åldern. Att alltför mycket engagemang i unga år gjort mig less på allt. Härdad. Att jag hamnat i en vaggande vardag där ingenting förutom min egen direkta bekvämlighet spelar någon större roll. Att den trista passivitet jag beskyllt mina föregångare för hunnit ikapp även mig. "När nya gardiner upptar mina tankar mer än världshungern kan jag lika gärna dö", skriker mitt ungdomsjag. Är det där jag har hamnat nu när starka känslor tycks vara som bortblåsta?
Nej, för jag funderar över tillvaron. I en ny form. Efter att ha gjort nerslag efter nerslag i världens konflikter och sociala orättvisor. I patriarkatets mekanismer, klassamhällets dolda käftar och kapitalismens instabilitet, har jag kommit till en punkt där jag tar ett steg tillbaka för att urskilja sammanhangen.
När nu ett stort antal pusselbitar finns i mitt medvetande, vad föreställer bilden?
Grandiosa tankar om att förändra världen har dunstat bort. Min egen litenhet i det stora världsalltet var till en början förlamande, sedan en befrielse. Det som finns kvar är detta lilla som är jag, som är min värld, och en ny platå av sökandet efter en plats i tillvaron.
I överblicksbilderna tar jag mig an de stora frågorna och skiftar positioner. Här är en sanning: alla människor är unika, alla levande varelser på jorden är lika mycket värda. Här är en annan: alla människor är utbytbara, ingen enskild individ spelar någon roll.
Å ena sida är vi så många att ett terrordåd som dödar hundratals eller en jordbävning som dödar tusentals eller ett krig som driver miljoner på flykt inte genererar mer än en suck och en statusuppdatering. Å andra sidan bryr vi oss så mycket om enskilda människoliv att vi ger allt för att rädda ett föräldralöst barn, eller en familj på flykt, eller en panda som inte hittar hem. Men bara om en strålkastare riktas och skapar en historia.
Och det är orättvist, men nerslagen måste finnas. Enskilda lyckligt lottade som får stå som representanter för flertalet obeaktade.
I denna tankeprocess är skrivandet alltid närvarande. För vad är inte skrivandet om ett sökande att förklara vår plats i tillvaron? Vad det är som gör oss mänskliga. Att bygga en historia, inte bara ha en historia, utan kunna skildra den på ett sätt som upplevs som sann. ”Först hände det, sen hände detta och därefter det här.” Så fungerar inte vårt intag.
En historia är som en målning. Att känna till vinklarnas logik och veta hur ett föremål ser ut runt hörnet hämmar skildrandet. Först måste allt man tror sig veta rensas bort från ens uppfattning. Motivet måste ses med nya ögon för att skapa en tvådimensionell illusion, något som i betraktarens ögon upplevs som sann. Så också med skrivandet.
Att ha gått från känslomässiga nedslag och direkta reaktioner i tillvaron till att se helheter och få en klarare överblick är första steget till att bli en bättre författare. Nästa steg är att bryta sönder. Att rensa bort det jag tror mig veta för att bättre skildra tillvaron och vår plats i den. Att tränga in från oväntade vinklar och skriva på sätt som gör att historien upplevs som sann. Något som gör att läsaren känner och reagerar.
Och jag tycker mig börja närma mig något. En kärna. En känsla. Som så småningom kan bli till ord som kan bli en berättelse.
På återseende!
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Mattias Lönnebo
Att skriva spännande
Det finns en hel rad exempel på tekniker som författare använder för att bygga upp det här subtila vi kallar ”spänning” i en roman. Dvs att vi dras med i bokens handling och gärna vill veta vad som ska hända. Vi kan knappt lägga i från oss boken av nyfikenhet på fortsättningen. Vi bryr oss om huvudpersonernas öde.
Avdelning: Skriv! Taggar: #spänning #intrig #cliffhangers
Kommentera
Mattias Lönnebo
Korrekturläsningens nionde krets
Nämn ordet ”korrekturläsning” för författaren och ni kommer förmodligen att höra en djup suck, eller förnimma ett drag av begynnande vansinne i blicken. När man skriver så är det oftast en tämligen lustfylld process, en resa med förvecklingar, karaktärsutveckling och överraskande vändningar även för författaren.
Avdelning: Skriv! Taggar: #korrekturfel #tips #manus
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Sara Lövestam
Mina böcker byter fejs!
"Ska en tilltala män och en kvinnor eller?" frågar någon när jag lägger upp denna bild på Instagram.
Jag vill nästan svara ja, bara för att se vilken sorts bestörtning det skulle framkalla. Men nej, det här är inte min version av Bic for her. Det är i stället kulmen på den genreförvirring som präglat mitt kouplanprojekt från första början.
Avdelning: Skriv! Taggar: #genre #omslag
Kommentera
Sara Lövestam
Genrerna (Eller: Sara grubblar vidare)
Sätt för författare att förhålla sig till genrer:
1. Skriva något utan hänsyn till genrer, och inför lanseringen överlåta åt en förläggare att försöka knöla in det i en.
2. Begrunda en genre, och sedan försöka skriva något som utvecklar eller utmanar den.
3. Begrunda en genre, och försöka skriva något som intill perfektion uppfyller alla dess kriterier.
Jag tänkte sällan eller aldrig på genrer, förrän jag blev utgiven. Jo, jag visste vad det innebar att läsa en deckare, hur Enid Blyton skilde sig från Michelle Magorian, vad man kan förvänta sig av kiosklitteratur. Ändå tänkte jag inte på vad en genre innebar - särskilt för författaren.
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Mattias Lönnebo
Med och motgångar i skrivandets värld
Under ett års tid har jag väntat på besked från ett av de största förlagen i landet. Deras redaktörsgrupp är intresserad och gillar verkligen ett manus som jag skickat in. De har funderat i ett år nu … säger att de ska svara … i morgon, eller snart … Men i morgon passerar och inget hörs.
Jag mailar … Jo, snart ska jag få veta. Och ja, de är fortfarande intresserade.
Avdelning: Skriv! Taggar: #refusering #manus
Kommentera
Taliah Pollack
Nästa roman påbörjad!
Den 1:a januari satte jag igång med en ny roman! Sen dess har jag skrivit ungefär en sida om dan.
Efter en höst av mammaledighet och anpassning till det nya livet som förälder är jag nu tillbaka i skrivandet. Under hösten hade jag 25 författarbesök men våren verkar inte bli lika inbokad. Gott om tid för att skriva, och det kommer bli något självbiografiskt.
Hebronboken är ute och snurrar hos förlag just nu och jag försöker att inte tänka på vilka svar som så småningom kommer droppa in. Kontrakt, lektörsutlåtande eller bara en massa refuseringar?
Mitt nästa större projekt är egentligen tänkt att bli en ungdomsroman som utspelar sig i Rwanda efter folkmordet. Jag kommer dock inte åka tillbaka till Rwanda förrän om ett år, och jag behöver göra research på plats för att komma igång rätt, som jag gjorde för att skriva Hebronboken.
Alltså har jag nu ett år att fylla med något annat.
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Sara Lövestam
Tillbaka till 1984
Jag får ofta frågan vem som är min litterära förebild. Jag brukar svara att jag har influerats av böcker jag läst sedan jag var liten och att mitt språk och mitt sätt att skriva böcker inspirerats från så många håll från så tidig ålder att jag inte kan peka ut någon speciell. Men nu tror jag att jag har kommit till roten. I julas fick jag nämligen en pärm av min mamma med texter och teckningar gjorda av mig som barn, och den tidigast daterade häftade boken är från hösten 1984.
Avdelning: Skriv!
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sara Lövestam
Jobbet som satte sig i hjärtat
Det skulle bli en skrivresa. Vi planerade den i månader, Ingrid aka Catalunya Travels som arrangerade, Mian Lodalen som skulle vara kursledare med mig, och jag. Vi skulle åka till något som hette "Villa Sunlight" i Sitges, Spanien. Ingrid pratade lyriskt om utsikt, väder och pool men jag och Mian var fokuserade på kursinnehållet. Utdrag ur våra planeringsdagar:
"Det är väl ingen semester vi ska på, det spelar väl ingen roll vad det är för utsikt."
"Har hon skrivit in 'barrunda' i programmet? Det får stå för deltagarna, vi är där för att jobba."
"En drink max."
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Sara Lövestam
Att få en dålig recension
Att få en dålig recension är lite som att vara i ett bråk. Man får skit för något som man har gjort, och man gjorde sitt bästa men blev missförstådd. I vanliga livet kan man dock ställa allt tillrätta genom att prata ut - jag gjorde fel, men du missförstod en del också, hoppas att du förstår, jag menade inte att vara dum - det kan man inte göra när man fått en dålig recension. Det är inte tanken heller, så där sitter man i limbo och stångas med sina tankar.
Tankestångande ingår lyckligtvis i författarens yrkesbeskrivning. Så den där tiden när man inte får något gjort för att man har fastnat på en formulering som visar att recensenten inte har förstått, den kan man ändå tillgodoräkna sig som arbetstid och trösta sig med att man uppenbarligen är en människa med djupa känslor. Alternativt är riktigt överarbetad och borde ta semester från sina deadlines.
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Mattias Lönnebo
Att skapa ett bokomslag – Höjdpunkter och fallgropar
En boks omslag är vanligtvis det första som möter den potentiella läsaren. Därför är det vitalt att särskilt omslagets framsida är tilltalande och lockande. Även större förlag gör ibland dåliga bokomslag, men de anlitar vanligtvis skickliga formgivare, och risken att de misslyckas är betydligt mindre än för amatörer. Men om man är egenutgivare är man mer utlämnad i processen, och kan då välja några olika vägar. Antingen har man en känsla för form och färg, och lär sig det man inte kan, eller så lejer man bort formgivningen till ett proffs. Det senare kan dock bli för dyrt för bokens budget. Jag ger ju själv ut böcker både via etablerade förlag och via egenutgivning, och har direkt erfarenhet av dessa olika verkligheter. Och en tajt budget.
Avdelning: Skriv! Taggar: #bokomslag #egenutgivning #tips #formgivning
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sara Lövestam
Skriver bok och kommer att tänka på saker
Jag skriver bok och kommer att tänka på saker. Idag var det två:
Den oundvikliga dubbelöversättningen
Ibland vet jag precis vad jag vill skriva, fast på engelska. Till exempel när en person har fått information och på engelska skulle svara med ett kort "Figures". På svenska blir det kanske "Kunde man ju tänka sig" eller "Jag är inte förvånad."
Där vill man göra en liten notering. Till eventuella översättare: jag menade "figures".
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Sara Lövestam
Författarhuvudet som sprängdes
Huvudet svämmar ju över efter alla debatter om den så kallade fjärde delen i Millenniumserien, toppat av kortfilmen "Skjutjärnsjournalisten och den Redan Pressade Konstnären". Alltså mitt lilla författarhuvud sprängs snart.
Författartanke 1: Jag måste besöka en jurist.
Det räcker inte med att jag har skrivit testamente för inkomsterna av mina nuvarande böcker, jag måste skydda mina karaktärer och hela min utgångspunkt. Annars ...
Avdelning: Skriv!
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Christin Ljungqvist
The yes-moment
Jag hade just ett yes-moment. Ni vet? När man skriver och det plötsligt och äntligen kittlar till i kroppen för att manuset fått nåt slags puls? Det här är anledningen till att jag är så tyst, också. Jag skriver om Vita Tigern. Jag och förlaget bollar manuset mellan oss, diskuterar kärnan, karaktärer, språkton och målgrupp. För några dagar sen skickade jag två omarbetade kapitel, idag fick jag utropstecken till svar. Så nu har jag huvudkaraktärens röst i ett hårt grepp. Men jag låg också och grubblade i natt och insåg att det nog inte rör sig om två böcker, utan tre. Och sånt är ju jobbigt att inse. Särskilt när man känner sig lite trött på projektet, såhär ett år efter starten.
Fast det finns författare som skriver på böcker i tio år. Kanske har jag bråttom. Kanske fungerar jag bara så. För fy fan att skriva på samma skit i tio år?! Jag har ju så mycket att berätta, så mycket att göra! Eller stoppar man in alla idéer i ett och samma projekt, helt utan rim och reson, typ som Stephen King?
Snart kommer i vart fall en lätt recension av Siri Pettersens "Odinsbarn" dyka upp här. Helt klart sommarens stora läsbehållning.
Stay tuned.
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #förlag
Kommentera
Christin Ljungqvist
Att förverkliga en stor dröm
... och förlamningen som följer, den pratar inte många om, eller hur?
Jag debuterade 2012 och släppte två böcker till därefter, samtidigt som jag fastnade. För inget blir liksom som man tänkt, det blir alltid annorlunda, bättre eller sämre men hur som; annorlunda. Jag var med i tidningar och radio, jag stod på olika scener, jag lärde mig, vande mig, och den där glittrande längtan jag kände nästan varje dag innan jag debuterade försvann. Det var en underbar längtan, att sträva efter något som nästan var omöjligt, att fantisera och vilja det så gärna. Jag inser att jag saknat min strävan en tid, nu. För det var ju det här jag strävade efter.
Så har jag suttit hela veckan på Stadsbiblioteket i Göteborg (därav tystnaden) och skrivit, mest för det här, och upptäckt två saker
- jag kan skriva i sorliga miljöer (!)
- jag har en ny dröm; att fylla Stadsbibliotekets läktare, trappor och loftgångar, så att de dignar av folk, och högläsa ur min nya bok (vilken "ny bok" som helst, och när som helst); att människorna kommer dit för min skull, att jag drar hundratals
Det är väl en dröm värd namnet?! Jag tänker sträva efter den, nästan omöjlig, fantisera och vilja det så gärna. Och så vill jag göra mitt sommarprat i P1, också. Jag har en del att säga faktiskt. Det är inte bara i mina böcker som familjernas historier är mörka som tjärnar.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skriv #mål #planer
Kommentera
Mattias Lönnebo
Det sista kapitlets märkliga känsla
Jag har under några år skrivit noveller som alla utspelar sig i min fantasyvärld Tabor. (Amsalor och draken, Kanariefågeln och fladdermusen) Novellerna är avslutade äventyr men kan också läsas som kapitel i en helhet. Min tanke med detta är att boken ska fungera extra väl när den unga läsaren kanske känner att en tjock bok är lite för mycket. Eftersom varje kapitel är en avslutad berättelse (novell) kommer den där känslan av att man klarat av något. Jag tror det är en bra känsla. Och den lockar förhoppningsvis till mer. Till läslust.
För mig personligen infinner sig känslor av både tillfredsställelse och rastlöshet. Vad ska jag nu göra med mina tidiga mornar innan de andra i familjen vaknat? Fundera på nästa skrivprojekt? Läsa en bok? Det får bli en frukostbladning av dessa smakliga pålägg. De berikar varandra och förhöjer upplevelsen av att ha klarat av något. Kanske man skulle prova något helt nytt och oväntat? Kan man blanda ägg och jordgubbsmarmelad?
(Bilden ovan är från omslaget till den kommande boken "Äventyr i Tabor". Utgivningsdatum ej fastslaget)
Avdelning: Skriv! Taggar: #skriva #avsluta #fantasy
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Christin Ljungqvist
Det ligger på is
Jag hade förlagssamtal i onsdags, förlagsmöte i torsdags, en väldigt yrig fredag med massor av mail fram och tillbaka, fram och tillbaka, och ett agentmöte i lördags; inget har blivit bestämt. Två förlag är intresserade och har lämnat förslag av varierande sort, ytterligare två förlag läser, och trots att jag önskar att affären bara vore klar, att papperna blivit skrivna, att jag kunde säga vilket förlag Vita Tigern och Svarta Tigern kommer ut på är det inte så än.
Istället är det såhär:
- beslut och förlagsavtal skjuts fram till augusti, efter semestrarna
- VT och ST läggs på is
- jag tar semester vecka 28-31 och skriver inte ett skit då, knappt en handlarlista
Jag avskyr att vara mitt i något utan att kunna påverka det, att sitta fast. Det är det värsta jag vet! Men nu är det så, och det är ett lyxproblem, och den oro som gör att jag biter ner naglarna ses väl av de flesta som något att skatta sig lycklig över.
Jag skattar mig lycklig.
Och tar semester nu.
Vi hörs igen i augusti!
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #Svarta Tigern #förlag
Kommentera
Christin Ljungqvist
Ordenkät från Kultwatch
Jag plockar en enkät från Kultwatch, eftersom enkäter är fabulöst roliga! Here it goes:
Vad skriver du?
– På andra boken i en duett inom den egenhändigt hopsydda genren retropunk; ett slags blandning mellan steampunk och det vi ser som retro, alltså 40-50-tal och skrot möter grön högteknologi. Det är Sverige om 300 år, en typisk ung vuxen-bok om att växa upp, ta ansvar för sina egna val och råka ut för vuxenvärldens gravallvar i en otypisk miljö.
Är det inte ensamt att sitta och skriva?
– Jo, men jag gillar ensamheten, eller snarare friheten att välja när och vem jag vill träffa.
Drömmer du i bilder eller ord?
– Bilder! Jag är väldigt visuell av mig. Många av drömmarna skulle jag kunna skriva ner som de är eftersom min narrativa del av hjärnan aldrig riktigt vilar ...
Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?
– Det finns olika slags språk, och språk är avgörande. Hur ska vi annars kunna beskriva någonting alls?
Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?
– Jag försöker att inte ha någon moral i mina texter, utan lämna läsarna "hängande", alltså; att de själva får tycka och tänka. Sedan går det inte att helt undvika vissa budskap eller åsikter som jag själv har. Det kommer tydligt märkas i Vita Tigern och Svarta Tigern.
Vem skriver du för?
– De unga, de medelålders, de gamla, och särskilt dem som, precis som jag, inte riktigt trodde på en framtid förrän jag satte mig ner och fantiserade fram hur jag skulle önska att det blir.
Varför skriver du de texter du skriver?
– För att jag själv skulle vilja läsa dem.
Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?
– Ja; Kaninhjärta och Fågelbarn, för att så väldigt unga visst har läst dem, som 12-13-åringar, eller de som uppenbart mår dåligt och egentligen behöver läsa någonting lättsamt, romantiskt, kärleksömt. Då blir jag osäker på vad jag faktiskt kostar på för läsarna, det där mörka, drabbande ... mina två kommande böcker har en betydligt starkare känsla av mänskligt hopp i sig, även om mörkret finns kvar, fast på ett annat sätt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #enkät
Kommentera
Christin Ljungqvist
När ett förlag inte har läst
... ser det ut såhär:
Hej!
Tack för att vi fått läsa ditt manus. Vi tackar tyvärr nej till att ge ut det.
Vänliga hälsningar
xxx
Åtminstone i det här fallet, det är vad min magkänsla säger. Och även om förlaget är stort och väl ansett blir det nej från min sida också; jag kommer inte skicka till dem igen, de har bränt sig, precis som när Bonniers kallade mig för Christian. De har inte läst, de svarar knappt på mail, jag menar; vad är det?
Tänk, om författare var lite mer som jag där, så att vi gemensamt och successivt bojkottar förlag när de behandlar oss småttigt och tvingar dem till att behandla oss som det vi är; potentiella affärspartners man måste kommunicera med? Jag menar, vi har inget fack som gör jobbet åt oss, och vi har den sämsta timpengen i Sverige. Varför blir vi inte projektanställda på förlagen under tiden vi arbetar för dem? Det vore något, det.
Kommunikation är kung. Fast varför säger man så? Kommunikation är en stark kvinna, that's more like it.
Avdelning: Skriv! Taggar: #förlag
Kommentera
Christin Ljungqvist
Torsdagsmöte
Det första, skissartade ja:et har äntligen trillat in i mailen, äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! Jag försöker fatta att det är på gång nu, att det drar ihop sig, men brukar alltid vara så trög både med tankar och känslor inför sånt här. Innan papper är skrivna, rentav innan första redigeringsrundan, håller jag tillbaka förhoppningar och förväntningar för att liksom slippa bli besviken men det är en ganska dum grej att göra, egentligen. Jag menar, då kan man aldrig vara riktigt glad?
Så jag ska jobba på glädjen, jag ska skärpa mig. Bara att ha ett förlagsmöte på torsdag att se fram emot, där förlaget som kallar Vita Tigern "välskriven och spännande" och "bedårande" vill "diskutera utgivning av din bok", är liksom värt ett primalskrik.
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #Svarta Tigern #förlag
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sara Lövestam
Gång på gång i redigeringen
Det är dags för sista redigeringsrundan innan manuset skickas till korr. Min redaktör har denna gång gått bananas på upprepningar.
Det är intressant med upprepningar, för de kommer oavsett om det gäller väldigt vanliga eller väldigt ovanliga ord. Det är som om man (jag) får upp ett ord i sitt medvetande och plötsligt hittar massor av tillfällen att skriva det. Det kan gå år utan att jag använder ordet "torde", och plötsligt ploppar det upp tre gånger i samma text. I extramaterialet till pocketversionen av Udda står det "en gnutta" på två ställen. Det stör mig fortfarande.
Avdelning: Skriv! Taggar: #redigering
Kommentera
Christin Ljungqvist
Förlagskoll
Läsarfrågor! Så himla roliga att få, så det blir ett helt inlägg till svar:
Brukar förlag vilja ha flera delar när man skriver en serie? Själv håller jag på med en skräckserie och det känns tung om jag dessutom måste skriva andra delen för att de ska kunna ge besked.Hur många ord brukar du ha på en sida? Vilket radavstånd och typsnitt skriver du mer? Förlåt för många frågor. Men jag tycker du verkar ha så bra koll på skrivande och förlag. /En aspirerande författare
Kul med skräck! Mer skräck till folket, säger jag bara.
Detta är mitt första försök till en regelrätt serie, alltså böcker som tydligt sitter ihop och behöver varandra; jag hoppas att förlagen inte vill se hela serier klara för att anta första boken! Jag menar, då skulle knappt någon få sina böcker utgivna, varken deckarförfattarna eller Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren; de blev antagna enbart på första boken i Engelsforstrilogin, Cirkeln, som jag förstått det.
MAO; nej, du behöver inte skriva andra boken innan du kontaktar förlagen. Däremot bör du veta vart serien barkar, om varje bok strävar mot en grande finale och vad denna ska bestå i och så vidare, och kunna visa detta i ett synopsis. Så har jag gjort med Svarta Tigern; jag har skickat det jag skrivit och synopsis på resten. Ju mer de har inför sitt beslut desto bättre, liksom. Man kan ju tänka sig att ett förlag inte gärna satsar flera hundra tusen på att ge ut första boken i en serie författaren sedan inte ror i land? Så. Ja.
Och jag brukar använda Garamond, 12 pt, 1,5 radavstånd, 4 cm indrag på alla kanter vilket ger ungefär 300 ord per sida. Det blir mer hanterbart för ögonen då, tycker jag, närmast att det liknar färdiga boksidor = bra visualisering.
Jag hoppas detta hjälper dig, och stort lycka till med skrivet! Det är en njutningsfull plåga man aldrig riktigt kan släppa när man väl börjat ...
Avdelning: Skriv! Taggar: #mina läsare
Kommentera
Christin Ljungqvist
Total tystnad
Ursäkta totaltystnaden - jag skriver. Dessutom befinner jag mig på oerhört lummig plats efter viss tur med bilen, varför tiden då jag inte skriver mest går åt till att stirra och flyga iväg i tankarna. Men detta har hänt;
- ännu ett förlag har bett om att få läsa det jag skrivit av Svarta Tigern, bok två that is, vilket jag tolkar som positivt (varför vilja läsa manus till bok två om man inte skulle gilla bok ett, liksom?)
- agenturen har mailat om ett nytt möte
- ett beundrarbrev väntade i mailen i morse
- allting har bestämts angående bokkollot jag ska gästa 15 juni (måndag)
- vi kanske, möjligen, har hittat vårt hus (vi ska kolla på det samma måndag, 15 juni)
Det verkar alltså inte bli särskilt mycket av denna writers journal. Jag är helt hopplös på att skriva när sommaren väl tågat in. Dessutom har fasadarbetarna avancerat till mitt arbetsrumsfönster, så jag undrar om jag alls kommer hinna klart med Svarta Tigern till slutet av juni. Jag hoppas verkligen det, annars blir det svårt att ta riktig semester. Jaja; ett lyxproblem.
Svarta Tigern fördjupas hur som helst nu, det blir mer äventyrspuls på texten, mindre mysterium, vilket, som sagt, är en väldig utmaning för mig. Jag tycker det är skitsvårt att skriva spännande, alltså snabbt! Istället fastnar jag i detaljer och segar ner texten ... men jag gör mitt bästa. Så kanske redaktören kan fånga upp mig.
Och nej, ännu inget rakt ja från något av förlagen. Mer än så vågar jag inte säga.
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #Svarta Tigern #förlag
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Taliah Pollack
Ny tid - nya idéer
Vår tid i Rwanda lider mot sitt slut, på tisdag flyger vi från Kigali till Köpenhamn och har ungefär 40 timmar på oss hemma i Malmö att packa om innan vi åker vidare till Israel-Palestina månaden ut.
Tiden här har varit både avslappnande och produktiv, nu har jag en sommar av ledighet, redigeringsarbete av Hebronromanen och barnafödande att se fram emot. Höstens bokningar av författarbesök har börjat rulla in, så jag ser ut att ha lagom med jobb året ut.
Tanken på vad nästa bokprojekt ska bli börjar bli alltmer aktuell. Jag hade gärna fortsatt på uppföljaren till min fantasyroman Saga Swärd – Omskakare och världsresenär som jag påbörjade direkt efter debuten 2012. Sen har jag ett något mer självbiografiskt projekt på gång om min tid i Israel som tonåring som utspelar sig året då andra Intifadan bröt ut. Den har jag också skrivit en hel del på redan.
En annan idé är att skriva en ungdomsroman som utspelar sig i Rwanda direkt efter folkmordet. Jag hade en tanke om det redan innan vi åkte hit men det var först efter ett par månader i landet som historien började ta form.
Avdelning: Skriv!
Kommentera
Christin Ljungqvist
105
105 sidor! En tredjedel av boken och närmast hela juni kvar!
Väldiga, härliga lättnad.
Nu tar jag helg. Det vankas studentmottagning, födelsedagskalas i det gröna, nationaldagsfirande och två husvisningar; det känns verkligen av att vara mitt i livet, mitt i allting som någonsin ska hända en. Det finaste är ju att känna sig nöjd? Så jag är nöjd, jag är lycklig.
Har du oplanerad tid till helgen blir mitt tips detta; Spår, en podcast av Anton Berg och Martin Johnsson som tar upp det underliga Kalamarksmordet. Idén är en spin-off på podcasten Serial som rätt och slätt går ut på att gräva i ett gammalt rättsfall och försöka hitta nya trådar, nya perspektiv, i realtid. Sjukt spännande lyssning.
Spår ligger uppe med tre avsnitt av fem, och släpper nytt varje tisdagsnatt, bland annat på Itunes. Perfekt i hängmattan. Trevlig helg!
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #Svarta Tigern
Kommentera
Mats Strandberg
Fan fiction-tävling i sommar!
Fina TioTretton på Kulturhuset i Stockholm anordnar en stor Engelsfors-fan fiction-tävling i sommar! Det finns författare som inte gillar att fansen skriver egna historier om deras karaktärer. Jag och Sara tycker det är kul och hedrande. Och om jag hade varit ung idag hade jag garanterat skrivit fan fiction mest hela tiden. Jag älskade att gissa vad som skulle hända i nästa avsnitt av Falcon Crest och V, spela upp scenerna hemma på gräsmattan. Det var ett grymt sätt att öva upp sin kreativitet.
Så om du känner en ung person som gillar att skriva och gillar Engelsfors, tipsa. Och om du själv är en sådan person, sätt igång!
(Bilden ovan är tecknad av Karl Johnsson, och kommer från Berättelser från Engelsfors)
Såhär skriver TioTretton om tävlingen:
Nu är det er tur att fortsätta berätta om Engelsfors!
Ni väljer helt själva vilken del av berättelsen ni vill utveckla. Det kan vara första kapitlet på bok 4, någon karaktär ur böckerna ni vill skriva mer om, en bakgrundshistoria eller precis vad ni vill!
Skriv ert bidrag eller teckna en serie och maila till tiotretton@stockholm.se senast den 31 augusti (eller lämna den hos oss på TioTretton). Vi publicerar alla bidrag på vår blogg och lottar ut fyra stycken Nyckeln-kassar som innehåller alla böckerna, mönstrens bok och några överraskningar…
Avdelning: Skriv! Taggar: #cirkeln #engelsfors #eld #nyckeln
Kommentera
Sara Lövestam
Medan jag redigerade
Till slut sitter jag bara och stirrar på en text som betyder allt mindre, tills den slutligen betyder intet. Inte ens de enskilda orden betyder något särskilt och allt jag någonsin kände för denna text är borta. Det innebär att min redigering är färdig, och endast min erfarenhet hindrar mig från att slänga bort alltihop i stället för att skicka texten tillbaka till redaktören. Det är så här varje gång, en förutsägbar bergochdalbana med följande stadier:
1. Vad kul det är att skriva den här boken.
Avdelning: Skriv! Taggar: #redigering
Kommentera
Christin Ljungqvist
Den plågade författaren
Alltså, jag avlider; vi bor i landshövdingehus, fantastiskt fina hus, urcharmiga, men väggarna är isolerade med lite av varje som man kom över på det miserabla 30-talet, som vass, spån, gammelmormor. Minsta lilla ljud färdas genom dem och jag är ljudkänslig; ingen radio innan frukost, absolut inga ljud medan jag skriver.
Så har grannens förvuxne son flyttat hem, vi snackar rejält förvuxen; han är runt 40 år och har egna barn. Det gör mig inte det minsta, om det inte vore för att han vankar runt i rummet ovanpå mitt arbetsrum, spelar intetsägande musik dagarna i ända, pratar extremt monotont och sprider rastlös, meningslös energi kring sig. Han är overksam, och jag känner det. Men det är inte det värsta; han har dragit hit polisen vid två tillfällen, och umgås med män av tveksam natur, ungefär så som han själv ser ut; rakad skalle, tatueringar ner på händerna, cigg, snus och döda blickar.
Man ska väl stå ut med vanliga boendeljud men detta är direkt plågsamt; jag är en plågad författare just nu. Om huslängtan var som en latent sjukdom i kroppen förut har den nu blommat ut; det kliar, värker och sticks.
Hjälp, säger jag bara. MAO; jag har skrivit ungefär tre rader idag.
En rolig grej däremot är Bokhoras fotoutmaning, jag har hakat på!
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #Svarta Tigern
Kommentera
Christin Ljungqvist
Sceni
För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg på min gamla blogg inspirerat av författaren jag just nämnde, Austin Kléon; att, istället för att stänga ner bloggen, göra den till en writers journal under intensiva skrivperioder, och successivt dela med mig av varje dags skrivande. Det kräver så klart mer, jag menar, det finns bara en viss mängd skriv per dag i min skalle innan den är tom. Men jag tyckte det gav, också, när jag nördade ner mig i skrivet, uteslöt privatliv och annat, verkligen bara koncentrerade mina texter till boken och om boken.
Och jag tänkte göra det igen. Denna blogg har känts lite trevande sedan början, mest för att jag är en vanemänniska som gillar bloggers plattform, men jag tänker; sätter jag upp ett mål blir denna blogg tydligare och mer ”gjord”. Målet blir alltså att ni ska få följa mig dagligen i vad jag gör.
Svarta Tigern är 80 sidor lång och kommer förmodligen bli runt 300 sidor, som ettan. På den dramaturgiska kurvan befinner jag mig någonstans mellan Presentation och Fördjupning:
Karaktärerna är tydliga sedan första boken, även om den primära storyn avslutades då; den större storyn, som ligger som en svepning över båda böckerna, fortsätter. Alltså är personerna och den inbördes ordningen redan presenterade; jag använder några strofer och meningar ur första boken och upprepar dem i den andra för att beskriva utseende och så vidare, med några variationer, och det fungerar; jag gillar sådana flirtar. Första boken har ett lagom stort mysterium till grund och andra boken ett vansinnigt stort mysterium, gränsande till äventyr, och att skriva äventyrligt, att skriva spännande, är absolut en utmaning för mig. Jag har lite lätt för att snava över och bli för mycket, närmast parodiskt, och får hela tiden gå tillbaka och korrigera i efterhand, bryta dialoger tidigare, hejda händelseutvecklingar innan de springer mig ur händerna. Å andra sidan; det är lättare att arbeta om än att vänta in den perfekta meningen.
Idag blir det tvätt varvat med skriv, senare Game of Thrones-kväll hos goda vänner som bor några kvarter bort. Regnet pissar på Göteborg, tydligen den regnigaste maj sedan början av 1900-talet; ett alldeles perfekt skrivväder. Jag är så jävla nöjd.
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #Svarta Tigern
Kommentera
Christin Ljungqvist
Juni-planer
Jag har en plan;
- skriva klart Svarta Tigern tills slutet av juni (lycka till?)
- få Vita Tigern antagen i slutet av juni (!)
- ta semester vecka 28-31 (!!)
- redigera Vita Tigern i augusti
- skriva Rådjurskung (arbetstitel) någon gång i höst
- redigera Svarta Tigern till våren
... eftersom jag tydligen kommer vara min egen chef ännu en tid framöver, och behövde räta upp mina arbetsdagar. Sedan har jag Den svarta boken, också, full av idéer, och då kan man inte släpa hjärnan efter sig ... jag vet, jag är onödigt snabb och har försökt skriva långsamt, ta mig tid och ta hand om mig själv och ta mig en funderare, men det går liksom inte. Idag skulle jag till exempel träna men åt frukost klockan halv två istället, eftersom skrivet tog hela förmiddagen i intensiv besittning, och jag har ännu inte ätit middag halv sju på kvällen, så ... om man tror författare lever ett glidigt liv får man tänka om; vi sliter ut oss på vårt alldeles egna sätt. Som ni ser klämmer jag in en semester mitt bland planerna, då ska jag inte skriva ett uns, bara träna, leva och må bra, bra va?
Jättebra.
Lite mer hållbara tips till er som skriver eller skapar i största allmänhet; Austin Kléons böcker! Han säger så mycket sant, den människan (läs; gör inte som jag gör, utan som jag säger).
Avdelning: Skriv! Taggar: #planer #Vita Tigern #Svarta Tigern #boktips
Kommentera
Mats Strandberg
Bebis eller bäbis?
Jahapp, nu sitter jag och redigerar Färjan ännu en gång. Sent igår natt la jag ut ovanstående bild på mitt Instagram, och en stor diskussion utbröt om stavningen "bäbis" kontra "bebis". Författarkollegan Isobel Hadley-Kamptz berättade att hon skrivit "bäbis" i en bok, och flera recensenter hade anmärkt på det och kallat det infantilt. Det diskuterades också huruvida "bebis" var en stockholmsstavning eller inte. Båda läger hade starka känslor i frågan. Min egen starkaste känsla är att jag inte är särskilt nöjd med något av alternativen. Båda ser urkonstiga ut om man stirrar på dem för länge. Och "baby" känns inte heller rätt, särskilt inte i plural. Spädbarn hade kunnat vara en neutral utväg, men som en annan kommentar påpekade låter det lätt lite för Socialstyrelsen.
Annars går det bra med redigeringen, tack. Näst sista genomläsningen! Och nu ser det åtminstone ut som boksidor. 492 stycken verkar det bli! Men jag är så, SÅ trött på boken nu. Längtar efter att få lämna ifrån mig den.
Avdelning: Skriv! Taggar: #färjan
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Christin Ljungqvist
Min kamp
Jag har gått in i den tionde månaden av kamp och väntan i intervaller; författarens tillvaro till 85% ungefär. För att göra det hela mer intressant, eller plågsamt, nåddes jag av tre olika slags nej på två dagar, varpå tisdag och igår blev ganska stillastående, eller mer som svarta hål att trilla ner i. Så illa att jag inte bara undrade vad jag håller på med utan funderade på att lägga ner, trots att de tre bästa ännu inte har svarat. Man har bara en viss nivå av tilltro till sig själv och sitt skriv och jag känner att jag vinglar nu.
Men det är bra underligt, detta; förlagen kommer med invändningar och synpunkter medan varendaste människa därutöver får någonting glimmande i blicken när jag börjar berätta om Vita Tigern, om retropunk, om trehundra år från nu. Och när jag delar med mig av textbitar ur manuset, eller bitar av en av illustrationerna, vill människor ha mer med en viss nivå av iver, som att jag går ett sådant där prekärt läge till mötes där läsarna gillar men förlagen tvekar och jag tvingas ge ut böckerna på egen hand; jag, som föraktar självpublicering.
Man ska väl akta sig för det där med att förakta, eller inte vilja; det mesta av det verkar ju bli verklighet, som att det man fokuserar hårdast på händer.
Igår tränade jag i vart fall tvivlet ur kroppen och kom på banan igen. Det blir tidig lunch i Kungsbacka med syster och systerdotter idag, sedan eftermiddags/kvällsskriv, och jag längtar. Jag är där nu, där jag vet vad som ska hända men ändå inte vet förrän jag skriver och samtidigt upplever det, som när jag var tonåring och skrivet pirrade i hela magen.
Avdelning: Skriv! Taggar: #Vita Tigern #Svarta Tigern #förlag #besked
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mats Strandberg
En plågad hjälte
Här är en trött hjälte; min redaktör Fredrik Andersson, efter en lååång heldag med mig i ett litet kontor på Norstedts. Vi har gått igenom senaste manusversionen på Färjan. Man blir rätt slut i hjärnan, kan jag meddela. Som författare måste man inte bara vara historieberättare, utan också scenograf, kostymör, scripta - allt. Och den stackars redaktören ska hjälpa dig att samla upp alltsammans. Hitta fel som du missar, och samtidigt försöka hejda dig när du överanalyserar. (Det är faktiskt möjligt att redigera ihjäl en text.)
Nu ska Fredrik sätta texten. Nästa gång jag går igenom manuset kommer det att se ut som riktiga boksidor. Inget mer Word! Hurra!
Avdelning: Skriv! Taggar: #färjan
Kommentera
Christin Ljungqvist
Stipendieutdelning
Jag och 20 stycken andra göteborgare fick under torsdagskvällen förra veckan våra efterlängtade stipendier, och vilken kväll det blev! Jösses ... med mitt ganska tröga författarflyt sedan september, där framträdandet i en boklåda dit ingen kom var absolut värst, kände jag mig skakig på väg till Dicksonska Palatset i Göteborg. För jag skulle inte bara ta emot ett stipendium inför publik, jag skulle högläsa ur Vita Tigern, som inte ens är antagen, och jag som närmast avskyr att högläsa. Men jag hade en förhoppning, en känsla, och den förverkligades; det gick bra.
Det började med mingel på Dicksonska Palatsets andra våning i fullkomligt makalösa salar, med kristallkronor, stuckatur, höga fönster och tjocka mattor. Efter en stund satte sig stipendiater och politiker på stolar i rader kring ett uppdukat bord, och tre personer ur Kulturnämnden turades om att läsa upp motiveringarna medan varje stipendiat stod bredvid. Göteborgs kommunfullmäktiges ordförande delade sedan ut stipendiet, som liknade ett slags diplom. Alltså, extremt högtidligt! Och varje applåd var så intensiv och hjärtlig att det värmde i hela bröstet.
När jag stod där framme, och min motivering lästes upp, kom små goda utrop precis i slutet och jag rös i hela kroppen.
Efter stipendieutdelningen samlades vi på markplan för en middag. Lagom till kaffet tog Anna Fock, författare, till orda och högläste en bit ur sin kommande bok. Sedan spelade Teresa Indebetou piano, och sist högläste jag; många tankar snurrade i huvudet inför hur denna blandade publik skulle ta emot någonting så snävt som retropunk för unga vuxna, men alla satt knäpptysta, som att de lyssnade intensivt, och efteråt sa en av mina bordsgrannar att han tyckte genren lät väldigt spännande; dagen efter skrev Raili Karlsson, arbetande vid Kulturnämnden, i sitt mail att det smakade mer, väldigt intressant. Jag suger åt mig som en svamp, för himmel, vad jag behöver höra detta!
Inte nog med att stipendiet räddar min ekonomi för en tid, det är ett arbetsstipendium, menat åt det jag arbetar på nu; det är som att Göteborg tror på duetten om Ava och uppmuntrar mig till att fortsätta. Hela grejen har gett mig så mycket energi att jag nått hela 71 sidor på Svarta Tigern och bara fortsätter och fortsätter.
Så tack, tusen, tusen tack Göteborg; nu blir det åka av!
Avdelning: Skriv! Taggar: #stipendium #Göteborg #Vita Tigern #Svarta Tigern #retropunk
Kommentera
Christin Ljungqvist
Nio månader
Jag brukar säga till folk, med smått uppspärrade ögon, att jag arbetat på manuset med arbetstiteln Vita Tigern i ett halvår, vilket är extremt länge. Ett halvår! (!) Och så räknade jag efter och insåg att jag snarare arbetat i nio månader.
Den ångesten.
Alltså, självklart ska en bok få ta tid (och allting ska ju gå så förbannat snabbt nuförtiden att det är rätt skönt att vara lite motvals), men sablars! Känslan av att ha stagnerat som författare är inte bara en känsla, utan ett faktum! Nu räcker det! Verkligen! Ungen ska ut!
Just nu är manuset som bekant hos förlagen, och jag kan inte på något sätt påverka tidsåtgången där, så jag skriver på uppföljaren, vilket går extremtrögt (förmodligen för att det är lite tveksamt att skriva på en uppföljare innan ettan blivit antagen). Men jag har hur många idéer som helst i min stora, svarta bok, jag måste sätta något slags tidsgräns för varje projekt, känner jag. Blir inte manuset antaget denna runda läggs hela projektet ner, eller på is, jag är fullt seriös. Jag tänker skriva en uppföljare till Hanna-böckerna, en mytologisk serie för sluktarbarnen, ett rymdäventyr för vuxna, ännu en uppföljare till Hanna-böckerna och har liksom inte tid att harva runt med samma projekt i närmare ett års tid.
Eller så har jag det. Det vill säga; blir Vita Tigern en utomordentlig succé är ju allt detta.
Hur som helst; det är faktiskt likadant med läsning. Oavsett hur fort du läser kommer du aldrig hinna läsa alla böcker som finns i världen, därför ska du inte slösa tålamod på skräp. Därför ska du vara kräsen, som jag; tråkigt språk, sliten historia, lägg ner!
Den här läser jag nu och kommer absolut inte lägga ner; Fangirl av Rainbow Rowell.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skriv #Vita Tigern #planer
Kommentera
Anmäl textfel
