Christin Ljungqvist

Att förverkliga en stor dröm

att sträva efter något som nästan var omöjligt, att fantisera och vilja det så gärna"

... och förlamningen som följer, den pratar inte många om, eller hur?

Jag debuterade 2012 och släppte två böcker till därefter, samtidigt som jag fastnade. För inget blir liksom som man tänkt, det blir alltid annorlunda, bättre eller sämre men hur som; annorlunda. Jag var med i tidningar och radio, jag stod på olika scener, jag lärde mig, vande mig, och den där glittrande längtan jag kände nästan varje dag innan jag debuterade försvann. Det var en underbar längtan, att sträva efter något som nästan var omöjligt, att fantisera och vilja det så gärna. Jag inser att jag saknat min strävan en tid, nu. För det var ju det här jag strävade efter.  

Så har jag suttit hela veckan på Stadsbiblioteket i Göteborg (därav tystnaden) och skrivit, mest för det här, och upptäckt två saker

1. jag kan skriva i sorliga miljöer (!)
2. jag har en ny dröm; att fylla Stadsbibliotekets läktare, trappor och loftgångar, så att de dignar av folk, och högläsa ur min nya bok (vilken "ny bok" som helst, och när som helst); att människorna kommer dit för min skull, att jag drar hundratals

Det är väl en dröm värd namnet?! Jag tänker sträva efter den, nästan omöjlig, fantisera och vilja det så gärna. Och så vill jag göra mitt sommarprat i P1, också. Jag har en del att säga faktiskt. Det är inte bara i mina böcker som familjernas historier är mörka som tjärnar. 

Kommentera

Christin Ljungqvist

Bok- presentation:	Fangirl
Författar- presentation:	Rainbow Rowell

Nio månader

Jag brukar säga till folk, med smått uppspärrade ögon, att jag arbetat på manuset med arbetstiteln Vita Tigern i ett halvår, vilket är extremt länge. Ett halvår! (!) Och så räknade jag efter och insåg att jag snarare arbetat i nio månader. 

Den ångesten.

Alltså, självklart ska en bok få ta tid (och allting ska ju gå så förbannat snabbt nuförtiden att det är rätt skönt att vara lite motvals), men sablars! Känslan av att ha stagnerat som författare är inte bara en känsla, utan ett faktum! Nu räcker det! Verkligen! Ungen ska ut! 

Just nu är manuset som bekant hos förlagen, och jag kan inte på något sätt påverka tidsåtgången där, så jag skriver på uppföljaren, vilket går extremtrögt (förmodligen för att det är lite tveksamt att skriva på en uppföljare innan ettan blivit antagen). Men jag har hur många idéer som helst i min stora, svarta bok, jag måste sätta något slags tidsgräns för varje projekt, känner jag. Blir inte manuset antaget denna runda läggs hela projektet ner, eller på is, jag är fullt seriös. Jag tänker skriva en uppföljare till Hanna-böckerna, en mytologisk serie för sluktarbarnen, ett rymdäventyr för vuxna, ännu en uppföljare till Hanna-böckerna och har liksom inte tid att harva runt med samma projekt i närmare ett års tid.

Eller så har jag det. Det vill säga; blir Vita Tigern en utomordentlig succé är ju allt detta.

Hur som helst; det är faktiskt likadant med läsning. Oavsett hur fort du läser kommer du aldrig hinna läsa alla böcker som finns i världen, därför ska du inte slösa tålamod på skräp. Därför ska du vara kräsen, som jag; tråkigt språk, sliten historia, lägg ner!

Den här läser jag nu och kommer absolut inte lägga ner; Fangirl av Rainbow Rowell.

Kommentera