Den ungerske författaren Sándor Márai (1900-1989) förde dagbok hela sitt liv. Márai var en av nittonhundratalets mest uppburna europeiska intellektuella och en stor skildrare av humanismens skymning och de händelser som präglade europa under seklets första hälft. genom dagboksanteckningarna från hans sista år i livet får vi lära känna en gammal men slagkraftig man. Från exilen i San Diego skriver han om allt från personliga minnen och vardagliga ögonblicksbilder till sin syn på olika aktuella frågor och inte minst om läsande och skrivande. Och så det privata: sorgen efter hustruns död, ensamheten, sjukdomen, förberedelserna inför de sista dagarna. Det ger en oförställd skildring av en människa som var herre över sitt eget liv ända till dess slut.

Dagboken introduceras med ett förord av översättaren Ervin Rosenberg och följs av en essä av nobelpristagaren Imre Kertész.

Sándor Márai föddes år 1900 i dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Efter det kommunistiska maktövertagandet som följde andra världskriget lämnade han hemlandet och levde resten av sitt liv i exil. Han skrev mer än femtio romaner och ett flertal diktsamlingar och dramer. Márais författarskap var länge bortglömt men fick en renässans efter hans död, och hans böcker har sedan 1990-talet översatts världen över. Flera av hans romaner är översatta till svenska, varav Glöd (1942, på svenska 2000) är den mest kända. Den 22 februari 1989 tog han sitt liv, bara nio månader innan det välde han avskydde så starkt föll samman.

Översättningen är gjord av Ervin Rosenberg (f. 1935), som är en av de mest etablerade översättarna från ungerska till svenska. Han har bland annat översatt Imre Kertész, Péter Nádas och Péter Esterházy. Han är själv född i Ungern, men har bott i Sverige sedan 1956.