Mikael Rapp
Recension: Alla Sorgsna Unga Män
Det finns flera omständigheter som talar emot översättning och svensk publicering av F. Scott Fitzgeralds novellsamlingar. För det första avfärdade författaren de själv som en sorts övning inför att skriva sina romaner; Fitzgeralds riktiga hantverk. För det andra kan det vara svårt att översätta Fitzgeralds poetiska språk från engelska till svenska. För det tredje är hans noveller ojämna; skrivna mer som ett jobb att försörja sin extravaganta livsstil med snarare än av litterär lusta.
Ändå finns det bland novellerna guldkorn. Och det är därför Niklas Salmoses översättning av Fitzgeralds tredje novellsamling; Alla sorgsna unga män inte känns poänglös.
Dessa noveller är skrivna parallellt med mästerverket Den store Gatsby och har mycket gemensamt med romanen. Det handlar om societetsliv, akoholism, olycklig kärlek och inre kriser. ”Barnkalaset” är berättelsen om vuxna när de beter sig som barn, ”Vinterdrömmar” handlar Dexter Green, vars ambitioner likt Jay Gatsby är sammankopplade med drömmen om en otillgänglig kvinna och ”Syndaförlåtelse” var tänkt att utgöra en prolog till Den store Gatsby; Berättelsen om en tidig version av den titulära Gatsby.
Översättningen är väl utförd även om Fitzgeralds vackra meningar förlorar i skönhet men Niklas Salmoses kommentarer ger insikt i författarens användning av populärkulturella referenser vilket är tacksamt. Den store Gatsby fick ett uppsving i Sverige i och med Baz Luhrmann's filmatisering häromåret. Den här översättningen är till för de nyblivna läsare som fastnade och drömde sig bort till jazzåldern såväl som de läsare som ännu inte läst Fitzgeralds noveller på engelska.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Gatsby #Jazzåldern #Modernism #Noveller
Kommentera
Viktoria Thornberg
Munro får mig att känna att det är vardagen som har betydelse
För ett par veckor sedan började prenumerera på en ljudbokstjänst hos en av de större nätbokhandlarna. Det finns inte jättemycket ljudböcker i tjänsten men en av de som fanns tillgängliga var den här boken av Alice Munro. Eftersom jag velat läsa den länge och inte har den i hyllan redan så var det inte mycket att tala om. Titeln är hämtad ur den sista novellen i boken, den om Sofia Kovalevskaja, akademiker och forskare som flyttar till Sverige då det är svårt att få jobb som kvinna och matematiker. Det är också en av de bästa novellerna i boken, även om det är HÅRD konkurrens. Många brukar säga att en av Munros stora egenskaper är att hon skildrar kvinnors vardag på ett gripande och realistiskt sätt utan att det någonsin blir dramatiskt eller överdrivet. Bara naturligt. Jag kan väl delvis hålla med men jag tycker samtidigt att hon är precis lika bra på att skilda männen i sina berättelser. Det är avskalat, självklart och ärligt. Berättelserna slår inte på trumma utan är snarare att likna vid en liten flöjt som kan bära en hel melodi och fastna i sinnet så att de inte går att få ur huvudet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Noveller #ljudböcker #recension #nobelpriset
Kommentera
Anmäl textfel
