Visa standardvy
Visa omslagsvy
Det är ju när det är som mest stressigt som man behöver lugnet mest
Ni vet när livet spinner på i sådan fart att man knappt hinner med. Jag brukar ha min egentid och lästid på pendelbussen om mornarna och på eftermiddagen men på sistone har jag varit tvungen att jobba även då. Det går lite fram och tillbaka och lite upp och lite ner. Jag försöker ändå stjäla till mig en kvart om dagen för att inte förtorka helt, för det är ju när det är som mest stressigt som man behöver lugnet mest, eller hur? Och då finns det få saker som hjälper mig så bra som E M Forster. Jag är så tacksam över att få vila i den här texten varje dag för tillfället. Och jag är tacksam över att inte ha läst den här tidigare. Historien om Maurice, medelmåttan som ändå förtjänar både kärlek och en hel bok. Det enda utmärkande med honom är egentligen att han är homosexuell. Jag är glad att den ligger i min väska till bussresan hem ikväll.
Avdelning: Taggar: #läsning #klassiker
Kommentera
Paris, chérie : så där säger folk, alltså / Ida Pyk
Vad gör man när suget efter mer franska karameller är stort efter Mademoiselle Oiseau och man inte har något alls i hyllorna på jobbet? Jo, man plockar fram den här ungdomsboken, som egentligen är den totala motsatsen till att vad fransk romantik heter för den visar snarare på det fula, smutsiga och baksidan av modellvärlden i Paris. Trots det så är det mycket snack om Serge Gainsbourg, Shakespeare & co, makarons, espresso, de Latinska kvarteren och croissanter. Det fyller en del i alla fall trots att det handlar om en 17-årig tjej som flytt Sthlm och sina trasiga familjeförhållanden för att sommarjobba som modell för en svensk agentur. Hon dricker vin, får varenda cm på sin kropp granskad och träffar den stora kärleken. Just den där kärleken har jag aningens svårt att förstå. Att Alva förförs av Paris, stämningen och att umgås med en inåtvänd fotograf, det kan jag förstå, men att hon sedan fortstäter? För det känns inte riktigt som att där finns någon riktig kemi? Men somsagt, hon är ju bara 17 och det är bara en sommar. Och hennes första möte med kärleken.
Det är en sorts risig, smutsig Paris-romantik. Det är cigaretter, kala golv, nybakat bröd och musik i natten. Elaka kommentarer, stora förhoppningar som stöts hit och dit och mot slutet av sommaren är inte Alva heller samma mjuka tysta svensk. Det märks tydligt i hur hon behandlar sin nya rumskompis bl a. Mot slutet av sommaren är klubbarna inte nya, spännande och lite läskiga. Hon är blasé. Tycker nya rumskompisen är tröttsam. Ja, nybakat bröd förresten. Det äts stora mängder mat och dricks rejält med sprit och champange. Alltså, de är modeller med höftmått som synålar? Hur går det ihop? Det är också något jag har lite svårt att köpa…
Trots det så gillar jag stämningen och det är det bästa med boken. Det grå Parisiska ljuset som nämns i så många kapitel. Det sipprar liksom ner i sidorna också. Det är inget jag kommer att minnas särskilt länge men det var definitivt trevligt att befinna sig i medan jag läste.
Ida Pyk har ju själv jobbat som modell och säkerligen gått från naiv till bitsk till oberörd. Sedan dess har hon bl a frilansat som skribent och har bloggat på Elle.
Avdelning: Ungdom Taggar: #Paris #nostalgi #kärlek #recensioner
Kommentera
Fredagsenkät!
Ja, men det får väl bli en fredagsenkät idag också, men en väldigt snabb sådan pga har kort lunch och massor att göra! Vi börjar väl direkt:
1. Hur mår du?
Jo, tack, helt ok.
2. Vad läser du just nu?
Jag har precis läst ut Paris, Chérie av Ida Pyk och har en förfärlig passa kokböcker jag tänkte sätta mig med i helgen. Och Nya numret av Vego!
3. Vad föredrar du, pocket eller inbundet?
Pocket, men blir ofta sugen på nya böcker och då har de ju inte släppts i pocket än! Gillar storpocket också, underskattat format i det här landet.
4. Vilken var den första bok du läste?
Jag kan omöjligt minnas det men den första vuxenbok jag läste minns jag tydligt. Jag var 10 år och hade plockat ut en Agatha Christie ur min mammas bokhylla. Miss Marples sista fall, tror jag bestämt att det var. Låg en hel dag i mitt leksakstält och läste från pärm till pärm.
5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Jag skulle vilja säga när som helst, hur som helst, men i ärlighetens namn är jag framför allt en pendelläsare, så på bussen. I soffan ibland också, när pocketen har somnat i famnen. Och på resa, men det är ju nära besläktat med pendelläsning..
Jahapp, ha en fin helg mina fina! Must dash och allt sådant där! Sno gärna enkätetn om ni vill, antingen till egna bloggar eller skriv en kråka i kommentarerna!
Avdelning: Taggar: #fredagsenkäten #läsning
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Ett litet turkost lyckopiller
Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea De La Barre De Nanteuil och Lovisa Burfitt
Ni vet de där dagarna då det inte bara regnar, det blåser och är allmänt skitväder i övrigt också. Lägg på det en halvkass dag i största allmänhet med kanske missade bussar, bortglömda möten eller mobiler och lite fredag den 13:e-stämning. De dagarna kan man behöva få den här boken utskriven på recept. Den är ett litet turkost lyckopiller. En kardemummabulle, ett jasminté, en krämig pralin.
Där skulle jag egentligen kunna sluta men naturligtvis tänker jag skriva lite mer än så. Igår hade jag en sådan där dag. Som tur var kom den här boken till jobbet bara någon dag tidigare och att sitta på bussen hem, som visserligen körde fel (sa ju att det var en sådan dag), och bläddra, läsa och titta på de fantastiskt fina bilderna i den här boken lyfte faktiskt dagen från ground zero till helt acceptabel. Framför allt fick jag känna att jag inte alls satt på bussen, blöt och lite frusen. Jag satt på en balkong i Paris med 100 katter och pioner omkring mig.
Det är magiskt hur böcker kan förflytta en med hjälp av bara några ord och kanske lite bilder.
Det är också precis vad som händer bokens huvudperson, för trots titeln så handlar den här boken egentligen om 9-åriga Isabella som är grå som dimma och som knappt syns. Ingen lägger märke till henne i skolan och aldrig händer det något speciellt i Isabellas liv. Tills hon av misstag råkar ta hissen en våning för högt i huset där hon bor. Istället för sin egen dörr så sätter hon nyckeln i Mademoiselles nyckelhål. Och det är början på ett helt nytt äventyr. Mademoiselle Oiseaus våning är så mycket mer än Isabellas. Hon har en hel swimmingpool i vardagsrummet och en parfymverkstad i köket! Har blommor och fjädrar i håret och över allt annars men är vardagsnära nog att använda smink från MAC… Hon är sinnebilden av fransk romantik. Och det där smittar av sig på Isabella som kommer och hälsar på Mademoiselle Oiseau så fort hon får möjlighet efter det. Och något speciellt är det. Hon är inte bara excentrisk, det är mer än så. Hon kan skjuta snö ur en snökanon så att hela Paris täcks med vitt och i hennes kikare kan man inte bara se det som händer just nu utan kanske även det som har hänt.
Berättelsen är magisk och sveper med sig läsaren men det som verkligen lyfter den här boken är naturligtvis bilderna. Insidorna på pärmarna är fyllda med röda vallmos och varje katt har ett eget uttryck. Det är en modeillustration och en sagovärld i ett. Så himla fint så man vill bara titta och titta. Jag tror att den passar super som högläsningsbok. Mer i en familj där man kan se på bilderna än i en klass dock. Jag har visserligen köpt in den till jobbet men är riktigt sugen på att skaffa den till mig själv också så att jag kan titta och titta när helst jag vill.
Förresten, minns ni den här lägenheten? Det är lite så här, fast i kubik och inte så slitet som jag tänker mig Mademoiselles våning.
Avdelning: Feelgood Taggar: #barnböcker #bilderböcker #recensioner #illustrationer
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Kärlek, Smiths och Marvel comics
Eleanor & Park av Rainbow Rowell
Jag har varit otroligt bortskämd med riktigt ruggit bra kärleksböcker den här våren. För ett tag sedan läste jag den fantastiska ”Förr eller senare exploderar jag” av John Green och nu den här! Eleanor och Park. Vilket par. Totalt osannolika och udda och ändå så perfekta tillsammans att man häpnar.
Det är 80-tal, USA och när boken börjar så börjar också Eleanor sin första dag i ny skola. Hon är 16 år och när hon kliver på bussen på morgonen så placeras hon direkt i fel kategori. Hon behöver bara ta några steg i bussgången så har alla redan läst av och dömt henne och hon är ödesbestämd att bli skolans nya mobboffer. Hon är allt man inte ska vara. Hon är inte pinnsmal, hon klär sig konstigt och har stort rött och burrigt hår. På bussen ser hon sig desperat om efter en sittplats och tillslut förbarmar sig Park, skolans enda asiat (halvkorean för att vara exakt) över henne och muttrar något surt om att hon kan sätta sig bredvid honom. Det blir början på en helt osannolikt fin kärlekshistoria som dock tar god tid på sig att utvecklas.
Eleanor får sina kläder slängda i toaletten efter gympan och kallas öknamn över hela skolan. Någon klottrar snuskiga saker på hennes läroböcker och det dröjer länge innan hon får några vänner alls. Park är inte direkt skolans populäraste kille men han är en av de där som hänger i ytterkanterna av den innersta cirkeln. Han är kompis med skolans populäraste men hör inte riktigt dit själv.
Hemma har Eleanor om möjligt det ännu värre. Hon har fyra småsyskon och bor med sin mamma och styvfarsa som är ett riktigt ärkesvin. Han super, klår upp deras mamma och slängde en gång ut Eleanor i ett helt år innan hon fick flytta hem igen från några bekanta till familjen. Dessutom svälter han och missunnar barnen allt nödvändigt man kan tänka sig. Anledningen till att Eleanor ser ut som hon är mycket för att hon ex nålar lappar över hålen i kläderna för att hon inte har några andra. Det sägs aldrig rätt ut, men det antyds dessutom att styvfarsan misshandlar eller tafsar på barnen dessutom. Mer misär än så kan det helt enkelt inte bli. Och mitt i allt detta så förälskar sig Eleanor i Park som faller som en fura för Eleanors eldflammande hår och totala förakt vad konventioner säger.
De lyssnar på The Smiths, läser Marvel comics och utrycker sig som små poeter då båda två formligen bländas av den andres perfektion. Trots att framför allt Eleanor är allt annat än perfekt. Hon är sur och butter och ofta inte bara besvärlig utan rentutav elak.
I de inledande kapitlen läser de Shakespeares Romeo och Julia i skolan och kritiserar den för att inte vara trovärdig. De är ju bara 16 år i pjäsen och dessutom har ju Romeo varit jättekär i en annan tjej bara precis innan. Nä, Shakespeare bara driver med kärleken, det är inte äkta, de känner ju knappt ens varandra. Men så händer just precis samma sak Park & Eleanor och deras kärlek prövas på värsta tänkbara sätt. Att den överlever är ett under men Rainbow Rowell parafraserar till och med Shakespeare på flera ställen. Hon skriver om hela balkongscenen utan att stjäla den helt av. Det blir verkligen en helt egen historia.
Och även jag har till en början väldigt svårt att köpa deras kärlekshistoria och tänker precis likadant. ”Men de känner ju knappt varandra!” Men det är svårt att stå emot. De är så fina, så uttrycksfulla och det är så vackert och tragiskt och hemskt och fint på samma gång. Gud, vad den förtjänar alla priser den har fått! Det är verkligen svårt att skriva om kärlek utan att göra det smetigt. Dessutom är det definitivt en kärleksroman som även killar kan läsa och tycka om och det är ännu mer ovanligt. Hoppas verkligen att den får den uppmärksamhet den förtjänar.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recensioner #kärleksromaner #USA #80-tal
Kommentera
Om hitler varit en tonårstjej
Fjärde riket av Maria Nygren
Ni vet när man börjar läsa en bok och det liksom pirrar i en av förväntan redan efter 50 sidor. Och man tänker att ”det här kommer att bli bra, riktigt bra”. Precis så var det med den här boken. En bra idé som genomförs på ett riktigt snyggt sätt. Grundidén är enkel. Tre tjejer i 9:an på en helt vanlig skola i Sverige bestämmer sig för att ändra på hierarkierna på skolan. De tänker gå från att vara klassens utstötta till att störta skolans drottning och ta över styret. Till sin hjälp tar de den ondast människan i modern tid, nämligen Hitler. De ska inte ta hans idéer, bara hans sätt att presentera dem. För om till och med en sådan typ som Hitler kan ta sig till makten så ska väl de tre kunna ta över en klass.
Och det här är riktigt väl genomfört. För nog hejar man på dem, underdogsen som ska störta skolans tyrann. Men Hitlers metoder var inte alltid så hederliga. Och frågan är om man bara kan ta hans strategier utan att ryckas med och sugas in i maktens korrumperande rus. Och hur gick det för Hitler egentligen, när han väl hade kommit till makten och invaderat Polen?
Det är så himla snyggt hur Nygren tar historien om Hitler och liksom placerar den i högstadiemiljö. Det är absolut inte så att de är rasister eller antisemiter på något sätt. De vill något gott, men systemet är redan korrumperat. Och så går det som det går. Och det är så lätt att få sympatier för tjejgänget. Det är ju verkligen det som är poängen.
Ja, en mästerligt bra ungdomsbok hel enkelt! Jag kommer att hålla ögonen på Maria Nygren.
Avdelning: Ungdom Taggar: #nazism #mobbing #skola #tonåringar #recensioner
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Lilla magen och Lilla näsan av Emma Adbåge
Minns ni de här böckerna? Jag ÄLSKADE Adbåges böcker Lilla handen och Lilla foten som kom förra året och TITTA! Det har kommit två böcker till i serien om kroppen! De här är faktiskt precis lika fina och underbara som de två första och jag är helt kär. Eventuellt lite mer kär än pocketen är som visserligen gärna sitter i knäet och bläddrar men som tröttnar lite snabbare än mamma gör… Otroligt nog… Jag tror dock att han kommer att uppskatta dem än mer om några månader när han börjar kunna relatera till sådant som ”att måla på magen” eftersom han ännu inte riktigt börjat fatta grejen med att måla. Gnugga näsan är han däremot expert på efter boken om Toto av Emma Virke.
Det roliga är också att det känns lite grand som att man lär känna ett kompisgäng. Här är det ett tvillingpar och ett rödhårigt barn. I de två tidigare är det ett blont och ett mörkhårigt barn. En med mamma och en med pappa. Undrar vad som kommer härnäst?
Som vanligt är kroppsdelarna med om massor med spännande saker. Saker som man själv kanske tar som självklara men som kan vara hur spännande som helst för ett litet barn att tänka på. Som vuxen återupptäcker man delvis den där spänningen också när man sitter och läser de här böckerna med sin kotte. Magen kan knipa och göra ont och den kan fyllas med allt möjligt gott. Den kan kittlas skrattig och mullra hungrig. Det är så fint så man blir alldeles varm. I magen. Dessutom är bilderna riktigt fina. Enkla och tydliga men alltid med någon liten extra detalj att upptäcka. Lagom för att ett litet barn ska tycka att det är kul och barnets mamma (eller vem som nu läser) också ska tycka att det är trevligt.
Avdelning: Barn Taggar: #pekböcker #bilderböcker #recensioner #illustratörer
Kommentera
