Mattias Lönnebo
God jul
Nu är det jul igen! Julen är den mest populär högtiden i vår del av världen. Den är multikulturell med en mängd ihopslagna traditioner och berättelser. Vi har det gamla midvinterfirandet, om vilket vi nästan inte vet någonting alls, förutom att man träffades, åt och hade någon form av rit kring detta. Det vi vet är att övergången till kristendomen tycks ha gått ganska lugnt till. Biskop Mikael Mogren berättar mer här. Och man ville givetvis behålla midvinterfirandet fast med en kristen ton.
Avdelning: Klassiker Taggar: #jul #julskildringar #Jesus
Kommentera
Mattias Lönnebo
Ivanhoe
I den fagra trakt av gamla England, som vattnas av floden Don, utbredde sig i forna tider en stor skog. Den betäckte större delen av de vackra kullar och dalar, som ligga mellan Sheffield och den trevna staden Doncaster, och litet av den finns ännu kvar vid de ståtliga herresätena Wentworth och Warncliff Park samt kring Rotherham. Här hade fordom den i sagorna omtalade Wantleydraken sitt tillhåll; här utkämpades under Rosornas krig många av de häftigaste drabbningarna, och här huserade förr dessa skaror av ridderliga och tappra stigmän, vilkas bragder blivit förevigade i engelsk sägen och sång.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Ivanhoe #ElisabethTaylor #riddare #nvyårsafton
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Molière utan nerv
Vi gick i pausen. Det kanske vi inte hade gjort om vi betalt för biljetterna, men detta var gratis via vår DN-prenumeration. Igår hade ”Den inbillade sjuke” av Molière generalrepetition på Maxim med Mikael Persbrandt som titelfiguren. Att Petra Mede skulle spela Argans hembiträde hade slagits upp stort. Tyvärr var hennes roll inte särskilt framträdande, och det vi såg var inte särskilt roligt.
Gammalt och nytt hade blandats. Hushållet och övriga uppträdande låg nära 1600-talsoriginalet. Några replikskiften hade dock fått modernare inramning. Framför allt alexandrinerna var borta. Oss samtida slagdängor framfördes också liksom språkliga vardagsuttryck.
Några unga kvinnor i tjugoårsåldern framför oss skrattade gott upprepade gånger. Det hade varit intressant att veta vad de visste om pjäsen och dess historia. Detta kanske var något överrumplande fräscht för dem.
Avdelning: Klassiker Taggar: #teater
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Frankenstein
En av de mest klassiska skräckberättelserna är ”Frankenstein”. Jag har tidigare inte läst den, inte heller ”Dracula”, vilken nu står på listan för semesterläsning. Såhär i efterhand inser jag att det har varit en brist. Mary Shelley har med ”Frankenstein” inte bara skrivit en fantastisk skräckhistoria utan det är en roman av stor dignitet vilken även filmatiserats vid ett flertal tillfällen. För många är nog Frankensteins monster synonymt med Boris Karloffs gestaltning. Jag skall nu göra mitt bästa för att förklara varför jag tycker boken är så bra.
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #skräck #fantastik
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anne-Charlotte Östman
En feministisk klassiker
På bokrean köpte min man Virgina Woolfs klassiker ”Ett eget rum” – heder åt honom. Nu blev det verkligen dags för mig att stifta bekantskap med hennes berömda essä från 1928. Woolf är ombedd att hålla ett föredrag om kvinnorna och romankonsten. Men hon ger det en lite oväntad twist. Hon vill betona de förutsättningar som behövs för att kvinnor ska kunna ägna sig åt intellektuellt arbete. Det är enligt henne egna pengar och ett eget rum. Kvinnorna i Storbritannien har nyligen beviljats rösträtt, men berättaren i ”Ett eget rum” menar att de egna pengarna är viktigare. Då slipper man slava i oönskade sysselsättningar och riskera att fördärva sin begåvning.
Avdelning: Klassiker Taggar: #kvinnliga författarskap
Kommentera
Mattias Lönnebo
Författaren och hennes/hans öl
Öl är väldigt populärt just nu, och då menar jag finöl. Det har dykt upp mängder av mikrobryggerier, och hemmabryggandet firar nya triumfer. Det är inte alls ovanligt att folk köper öl som kostar 65kr flaskan på systemet. Öl är inte längre billig utfyllnad, utan har en humledoftande aura av kultur kring sig.
Ölet skummar också ymnigt i böckernas, skribenternas och författarnas världar. Varsågod, det är serverat:
Avdelning: Klassiker Taggar: #öl #humor
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Klassiker på turné
I min bokhylla har jag ett utrangerat exemplar från Stockholms stadsbibliotek. Det är en raritet, förstautgåvan av Sara Lidmans ”Tjärdalen” från 1953.
På baksidan kan man läsa: ”Sara Lidman är född i Västerbotten 1923. Hennes roman ställer fram byn och dess människor med ett liv och en självklar åskådlighet, som bara kan skapas av djup förtrogenhet i förening med en verklig berättargåva. Man har inte ofta anledning att knyta så stora förhoppningar till en debut.”
Detta är historia, och vi har facit.
Avdelning: Klassiker Taggar: #förstautgåva #teateruppsättning
Kommentera
Mikael Rapp
En helg i Söderbergs tecken…
I helgen vimlade Uppsalas gator med folk under Kulturnatten. Stadsfesten tog varenda del av staden i besittning: skivbackar på gatorna, musik i varje gatuhörn och torg, bokcaféer och boksigneringar. Kultur i var hus. Men biografen och teatern bjöd på en oplanerat (?) tajmad dubbelpremiär av Hjalmar Söderbergs två kändaste romaner: Pernilla Augusts filmatisering av Den allvarsamma leken (1912) och Doktor Glas (1905) regisserad av Mikaela Ramel för Uppsala stadsteater.
Avdelning: Klassiker Taggar: #teater #kulturnatten #filmatisering #bio
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Klassiker i nya kläder
Brombergs förlag satsar på att ge ut Pär Lagerkvist, Nobelpristagare och ledamot i Svenska akademien, på nytt. Hittills har ”Samlade dikter” kommit och tre romaner, ”Bödeln”, ”Dvärgen” och ”Sibyllan”.
I september är det dags för ”Barabbas” i ny formgivning. Alla volymerna är klädda i vad jag skulle vilja kalla för femtiotalsomslag. Det var då, 1951, som Pär Lagerkvist fick Nobelpriset. Och det var året innan som ”Barabbas” kom.
I min bokhylla har jag en originalutgåva av den. ”Julen 1951 från Erik” står det på försättsbladet. Det var min pappa som hade som tradition att ge mamma årets Nobelpristagare i julklapp. Då var omslaget stramt och klassiskt. Nu är det djärvare. (Recension följer.)
Avdelning: Klassiker Taggar: #läser just nu
Kommentera
Johan Köhler
Recension: Plågad irrfärd ständigt aktuell
Hamsuns genombrottsroman är en av världslitteraturens stora klassiker. Faller den för åldersstrecket eller har ”Svält” fortfarande något att säga oss i tjugoförsta århundradet? Själv läser jag romanen för första gången och ångrar mig inte.
Oberoende av när boken skrevs eller utspelar sig fångar Hamsun med stor inlevelse ett människoöde med ständig aktualitet. Dåtidens vurm för klena nerver och feberyra finner nutida motsvarigheter i depression, utbrändhet, apati och allehanda diagnoser för psykisk ohälsa. Och fattigdom eller svält har vi ju
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #Norge #Oslo #nobelpristagare #inre monolog
Kommentera
Mikael Rapp
Recension: Svält
Få böcker ställer så många olika aspekter av vad som gör god litteratur mot varandra som Svält (1890) av Knut Hamsun. Romanen följer en desperat författare som mest påminner om Dostojevskijs Källarman om denne vandrat ut från sitt rum och begett sig ut på gatan och konfronterats med 1870-talets gatuliv. Han är för det mesta utblottad, desperat och svältande och hans flanerande i Kristiania, det vill säga Oslo, är en vindlad spiral mot vansinnet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #stilbildande #maskulinitet
Kommentera
Mattias Lönnebo
Den svarta obelisken - Ett mästerverk
Jag har nu avslutat ännu en av Erich Maria Remarques fantastiska böcker, som på något sätt höjer sig över tidens gång och förblir aktuella. Författaren är mest känd för sin bok "På Västfronten intet nytt", men samtliga verk är läsvärda. Det här är en märklig och originell satirisk roman, späckad med svart humor.
Avdelning: Klassiker Taggar: #nazismen #kärlek #fred
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
"The damned flower"
Florinen var en stabil valuta. Den blev riktmärket för den europeiska penningmarknaden från 1200-talet och tvåhundra år framåt. Silvermyntet fanns sedan 1235. Guldmyntet började präglas 1252. 24-karatsflorinen vägde 3.53 gram. På dess ena sida var liljan, symbolen för Florens. På den andra sidan fanns Johannes döparen, stadens skyddshelgon.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Florens
Kommentera
Mattias Lönnebo
Natt i Lissabon
De flesta har nog stiftat bekantskap med ”På Västfronten intet nytt” av Erich Maria Remarque. Skildringen av krigets vanvett är en av de absoluta världsklassikerna och är en helt fantastiskt bra bok. Den är både välskriven, upprörande och tankeväckande.
Nu har jag läst Natt i Lissabon ”Die Nacht von Lissabon” som utgavs 1962 i Tyskland.
Avdelning: Klassiker Taggar: #nazismen #flykt #kärlek #kris
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Surrealistisk film efter Boris Vian
Att översätta Boris Vians surrealistiska roman L'écume des jours (Dagarnas skum) till filmduken är helt väntat inte lätt gjort. Jag såg filmen med samma titel på bio 2012, och resultatet får väl sägas vara halvlyckat. Boken som kom ut i Frankrike 1947 handlar om den rike Colin som lever livets glada dagar med en kock, Nicolas, som lagar de mest utsökta komplicerade rätter. Hemmet är minst sagt finurligt inrett. Det överträffar till och med Musse Piggs husvagn. Till exempel kan man med tonhöjderna på Colins piano blanda cocktails. Jazz är både Colins och Vians passion. Det händer så underliga saker och så snabbt att man i den första delen av filmen blir alldeles yr i huvudet. Mycket utgörs tyvärr av skärmar och maskiner som framstår som gammaldags science fiction.
När både Nicolas och hans vän Chick har fått flickvänner vill Colin inte vara utan. Efter vissa valhäntheter har han turen att få ihop det med den vackra Chloé som spelas av Audrey Tautou (Amélie från Montmartre). Nu inträder en romantisk del, där Colin och Chloé svävar över Paris i en molnbubbla.
Men säg den lycka som varar. Chloé drabbas av näckros (nénuphar) i ena lungan. Där har regissören Michel Gondry fått till det. Chloés sjukdom speglar sig i ett expressionistiskt universum. Fönstren i Colins våning gror igen av smuts och rummen krymper. Det leder mina tankar till Lars von Triers Melancholia, där brudens slöja förvandlas till döda buskar.
Ordlekar förekommer också. Lätt att ta till sig är att petits fours serveras som små ugnar (= fours). Annat får man vara mer på sin vakt för att upptäcka.
Genomgående driver Vian med Sartre som han kallar Jean-Sol Partre. Detta utspelas under Sartres storhetstid. Vian låter Colins vän Chick vara en alltför hängiven beundrare som förslösar allt han äger på böcker av Partre och föremål som tillhört denne. Förklaringen lär vara att Boris Vians fru Michelle blev sekreterare till Sartre och inledde ett förhållande med honom som fick äktenskapet att spricka.
På SVT2 i kväll kan ni se det högst märkliga dramat.
Avdelning: Klassiker Taggar: #filmatisering #surrealism #expressionism
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Succé för Tittut
Vad spännande det skulle bli! Vi, mormor och morfar, tog med oss D. nyss fyllda två på dockteatern Tittut på Lundagatan. Föreställningen heter "Beatrix värld" och har Beatrix Potters djurbilder som utgångspunkt. Fyrtio minuter skulle den vara. Var det måhända för mycket?
Foajén är välkomnande med möbler för stora och små och möjlighet att köpa fika. Böcker finns att bläddra i när man väntar. Så kommer en svartklädd figur in, vänlig men ändå lite läskig med de kläderna. Beatrix som gammal spelas av Tobias Ulfvebrand. Beatrix berättar kort om sin barndom, att det inte fanns mobiltelefoner, att brev skrevs på papper och att hon var strängt hållen. Pjäsen riktar sig till barn mellan två och sex. Jag tror nog att man ska tillhöra de lite äldre för att fatta den fiktionen.
Väl inne i den lilla ombonade salongen får vi träffa Beatrix som barn som spelas av Sofia Hollsten. Hon ritar i sitt stora block, och vips kommer en kanin fram. Sedan får vi träffa busiga möss som jagas av en katt och en stor groda som är nära att bli uppslukad av en jättefisk som han får på sin metkrok. Det är tydligt, lekfullt och spännande med ett gott slut. Barnet Beatrix räddar grodan ur fiskens gap. Pjäsen spelar lite med att Beatrix ibland tycker att gosedjuren är olydiga, precis som föräldrarna tycker om henne. Sitt still! Peta inte i näsan! Det blir till ett mantra som nog alla kan känna igen sig i.
Dans och musik ingår i föreställningen. D. sitter som ett levande ljus hela tiden i morfars knä, helt fokuserad på det som händer på scenen. Han yttrar sig bara två gånger, säger "katt" om katten och "stor" om fisken. Ett av barnen i publiken blir oroligt och ledset på ett tidigt stadium och får gå ut, ett annat har svårt att koncentrera sig men kommer tillbaka efter en paus utanför salongen. Det är naturligtvis svårt att träffa rätt hos alla i publiken. Men vi var väldigt nöjda och glada efteråt och har redan sett ut två andra pjäser under våren. Steget från att läsa en bok högt och att gå på dockteater behöver inte bli så stort. Läsning är ju också ett slags rollspel.
Avdelning: Klassiker Taggar: #dockteater
Kommentera
Mattias Lönnebo
En fest för livet
Efter en traumatisk händelse så finns det stora behov att återgå till det ”normala” livet igen. Trygghet, familj, vänner, igenkännande, det som man ofta tenderar att ta för givet, blir uppgraderat. Musik, film och litteratur kan hjälpa till att skänka tröst och mental vila. Så är det i hög grad med religiösa texter, eller dikter laddade med mening och djup. Efter Daesh fasansfulla illdåd och terrorattentat i Paris, har plötsligt en för mig överraskande bok blivit bestseller bland fransmännen, och man finner den bland blommor och minnesplatser. Det är Hemingways berömda självbiografi ”A Moveable Feast” eller som den svenska titeln översättning lyder: ”En fest för livet.” En mer direkt översättning vore ”En rörlig helgdag”, men det skulle inte vara särskilt slagkraftigt.
Avdelning: Klassiker Taggar: #tröst #Paris #terror #ISIS #Daesh #sorg
Kommentera
Mattias Lönnebo
Spielberg + Huxley = sant!
Spielberg tar sig an Huxleys klassiska dystopi - Du nya sköna värld.
”Det är regissören Steven Spielbergs produktionsbolag Amblin som ska göra tv-serie av författaren Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld”, en världsberömd framtidsskildring.” svt.se
Avdelning: Klassiker Taggar: #Spielberg #dystopi #TV #soma
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Hur ska det gå för Pinnebergs?
Tidigare i år läste jag Hans Falladas nästan tusensidiga storverk Varg bland vargar och blev helt lyrisk.
Nu har jag läst hans (betydligt kortare) Hur ska det gå för Pinnebergs? och är fortfarande lika glad över att i år ha stött på en för mig alldeles ny författare som från ingenstans halkat in bland mina favoritförfattare.
Avdelning: Klassiker Taggar: #läsning #kärlek #fattigdom #arbetslöshet
Kommentera
Taliah Pollack
Lucka nummer 7: Charles Dickens En julsaga
Det är få litterära verk som är så full av julstämning som Charles Dickens A Christmas Carol från 1843. Med hjälp av en övernaturlig intervention lär sig den onda kapitalisten meningen med julen och i förlängningen livet.
Gångna Julars Ande visar chanser till lycka som Ebenezer Scrooge låtit passera till förmån för ekonomisk framgång, Nuvarande Julens Ande ger honom en inblick i sina medmänniskors levnadsstandard och Kommande Julars Ande visar den död och glömska som ska drabba den gamle knösen ifall han fortsätter på samma bana.
Avdelning: Klassiker Taggar: #julkalendern14
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Lucka nummer 2: Den bästa jultraditionen vi har
Ni vet "Karl-Bertil Johnsons julafton"? Ursprungligen en berättelse i Tage Danielssons "Sagor för barn över arton år", men senare (= 1975) en tecknad film av Per Åhlin och nyss nämnde Tage Danielsson.
Denna korta film har jag sett varenda jul under nästan hela mitt liv. Jag var inte gammal innan jag började se fram emot Karl-Bertil mer än Disney - och inte mycket äldre när pappa drog fram "Sagor för barn över arton år" ur dess dammiga bokhyllehörn.
Avdelning: Klassiker Taggar: #julkalendern14 #jul
Kommentera
Mattias Lönnebo
Odödliga klassikern "1984" blir film igen
På något sätt tycks inte 1984 av George Orwell någonsin förlora sin aktualitet. Den skrevs 1949. Tyvärr ligger det i människans natur att vilja kontrollera och manipulera. I de värsta scenariorna leder det till krig, och i 1984 är det ett normaltillstånd med krig och total makt: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” Partiets slagord skulle kunna utgöra en beskrivning av både nazismen, kommunismen och nu senast den ”Islamiska statens” (IS) tankemönster.
Avdelning: Klassiker Taggar: #övervakning #film
Kommentera
Mikael Rapp
Recension: Alla Sorgsna Unga Män
Det finns flera omständigheter som talar emot översättning och svensk publicering av F. Scott Fitzgeralds novellsamlingar. För det första avfärdade författaren de själv som en sorts övning inför att skriva sina romaner; Fitzgeralds riktiga hantverk. För det andra kan det vara svårt att översätta Fitzgeralds poetiska språk från engelska till svenska. För det tredje är hans noveller ojämna; skrivna mer som ett jobb att försörja sin extravaganta livsstil med snarare än av litterär lusta.
Ändå finns det bland novellerna guldkorn. Och det är därför Niklas Salmoses översättning av Fitzgeralds tredje novellsamling; Alla sorgsna unga män inte känns poänglös.
Dessa noveller är skrivna parallellt med mästerverket Den store Gatsby och har mycket gemensamt med romanen. Det handlar om societetsliv, akoholism, olycklig kärlek och inre kriser. ”Barnkalaset” är berättelsen om vuxna när de beter sig som barn, ”Vinterdrömmar” handlar Dexter Green, vars ambitioner likt Jay Gatsby är sammankopplade med drömmen om en otillgänglig kvinna och ”Syndaförlåtelse” var tänkt att utgöra en prolog till Den store Gatsby; Berättelsen om en tidig version av den titulära Gatsby.
Översättningen är väl utförd även om Fitzgeralds vackra meningar förlorar i skönhet men Niklas Salmoses kommentarer ger insikt i författarens användning av populärkulturella referenser vilket är tacksamt. Den store Gatsby fick ett uppsving i Sverige i och med Baz Luhrmann's filmatisering häromåret. Den här översättningen är till för de nyblivna läsare som fastnade och drömde sig bort till jazzåldern såväl som de läsare som ännu inte läst Fitzgeralds noveller på engelska.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Gatsby #Jazzåldern #Modernism #Noveller
Kommentera
Joanna Górecka
Om en Brontëlevererad svindel
Jag läser om Svindlande höjder och jag slås av att jag, liksom förra gången jag läste boken, blir jättecharmad av Cathy och Heathcliffs totala hänsynslöhet. Jag blir liksom tänd av hänsynslösheten.
Varför det? Och varför är egentligen Cathy och Heathcliff omtycka? Med tanke på att de är elaka och hänger hundvalpar och har hämndanorexi och hämnddör och andas för att få sin vilja igenom?
Men inte heller jag kommer undan. Jag hade inte tackat nej till en Cathy-Heathcliff-sandwich liksom.
Hursomhelst rekommenderar jag alla som har missat Svindlande höjder att sätta tänder, ögon och klor i den. Åh vad jag avgudar Brontë-systrarna.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Brontë #Svindlande #hänsynslöshet #elaka #charmad #tänd
Kommentera
Eleni Schmidt
Drama
Såg på Richard III i helgen. En helt fantastisk föreställning.
Jonas Karlsson och de andra skådespelarna gjorde ett underbart jobb, precis som regissören. Det är ju en rätt blodig historia, som bekant. Sättet karaktärerna dör på var mycket kreativt; man får se en bild på deras ansikten som översköljs av blod. Man påminns igen om att en pjäs är så mycket mer än en skriven text; det är ett samarbete mellan regissör, dramatiker och skådespelare. Att hela stycket är en enda orgie av politisk propaganda kan man bortse ifrån.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Dramatik #pjäser
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Om Lydia vore Paula
Tog en titt i ett korrektur av Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken", som finns upplagt på Litteraturbanken. Insåg med stigande förvåning vad som var den absolut vanligaste ändringen i denna text:
Namnet Paula byttes ut mot Lydia!
Det var som om en helt självklar värld föll omkull omkring mig. Denna bok som jag läst och älskat och älskat och läst igen. Om den sköra, inte särskilt lyckliga kärleken mellan Arvid och Lydia.
Arvid och Paula? Nej, det går verkligen inte! Och det är då jag börjar fundera: hur viktiga är egentligen namnen i en bok för läsningen, stämningen, intrycket?
Vad tror, tänker eller tycker du?
Avdelning: Klassiker Taggar: #klassiker #söderberg #namn
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Maria Sidén
Nyutgåva av tidlösa klasiker
När jag i bokaffären närmade mig dem var det först de vackert illustrerade pärmarna som tilltalade mig, men väl framme vid böckerna så föregick deras rykte dem. B Wahlström har skapat en nyutgivning av utvalda älskade klassiker. Med sina vackra illustrationer på framsidan skvallrade de om drömmar som blir verklighet och äventyr med stort Ä. Med ett språk som förför gammal som ung har dessa böcker rättfärdigt stämplats som klassiker.
Trots individuella historier har de förutom de vackra illustrationerna (skapade av Robert Ingpen med bland annat utmärkelsen HC Andersen medalj i bakfickan) även andra gemensamma nämnare. Det är historier om gott som tillslut besegrar ont, oavsett om det gäller den onda häxan i Oz eller om du besegrar dina mänskliga svagheter likt Scrooge i En julsaga.
Oavsett om du väljer Trollkarlen från Oz och går hand i hand med Dorothy längs Smaragdvägen för att finna vägen hem, en väg inte bara kantad utav smaragder utan av fasor, nya vänner och en inre resa. Eller om du väljer att följa med Peter Pan och Wendy till landet ingenstans, andra stjärnan till höger och rakt fram, där Kapten krok och de förlorade pojkarna väntar. I en Julsaga bevittnar du Herr Scrooges förvandling när han tvingas möta den hemska sanningen om sig själv och en dyster framtid om han inte lyckas förändra sitt kalla, mörka hjärta och släppa in kärlek i sitt liv.
Jag ser idylliska stunder utav högläsning framför en brasa stunder med mina framtida självklart, smarta, söta och oerhört väluppfostrade barn...Just nu har jag läst högt ur alla böcker för min nyblivne make, vilket varit uppskattat, alternativt vågar han inte säga något annat men det roar mig hur som helst. Så oavsett högläsning, varvat med att försöka läsa själv eller i vilken ålder du månne vara kan jag lova dig guld och gröna skogar oavsett vilken av dessa böcker du låter dig förtrollas av.
Avdelning: Klassiker Taggar: #klassiker #nyutgåva #Hc Anderssen medalj #högläsning #tidlös
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carl Magnus Juliusson
Bonjour tristesse
Och från Holden Caulfield till Cécile, bara en annan av femtiotalets alla ungdomskaraktärer som tar dagen som den kommer, fyller den med tomma utsvävningar och korta kärleksförbindelser, allt för att försöka slippa tänka på det där regnmolnet i bakhuvudet, det som säger åt en att det ju inte finns någon mening med någonting, att det inte finns någonting värt att leva för – utom kanske njutningen.
Avdelning: Klassiker Taggar: #tomhet #ungdom #sommar
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Oho för Räddaren i nöden
Läsningen är igång. Men dock inte av någon av de böcker jag hade tänkt att jag skulle läsa.
För i fredags tittade jag på den två timmar långa dokumentären Gåtan J.D. Salinger. Och när jag väl sett färdigt den spenderade jag resterande timmar av kvällen, och dagen efter, med att istället sträckläsa Catcher in the Rye.
Det är en roman jag många gånger har hört talas om, men som det liksom aldrig blivit av att jag läst. Dock läste jag Salingers Franny och Zooey för kanske ett och ett halvt år sedan, när den åter kom ut på svenska, och tyckte den var bra och välskriven – witty är kanske ett passande ord.
Catcher in the Rye är höljd av ett lite mystiskt skimmer. Ett farligt skimmer. Minst tre personer (inklusive Marc Chapman som ju som bekant sköt John Lennon) har refererat till boken som svar på frågan varför de gjort som de gjort. Min svensklärare på gymnasiet brukade dessutom varje år låta sina elever läsa boken under terminen, men kom sedan att ta bort det momentet från sin undervisning, några år innan jag började, eftersom en kille på skolan fått en psykos efter att ha läst den.
Liksom Franny och Zooey handlar Catcher in the Rye om en viss attityd, ett ställningstagande, mot en värld som är falsk och tillgjord – phoney är ett av de mest använda ordet i Catcher in the Rye.
Holden Caulfield har blivit relegerad igen från en internatskola och passar på att åka hem till New York, några dagar innan han förväntas komma hem, för att driva runt och göra lite vad han vill. Mestadels glider han runt, träffar lite konstiga människor, kedjeröker och blir full.
Avdelning: Klassiker Taggar: #ungdom #läsning #mystik
Kommentera
Mikael Rapp
Läs den ändå
Då har jag gjort det. Läst Krig och Fred alltså. Antagligen den längsta boken jag någonsin kommer läsa. Romansviter med volymer etcetera räknas inte. Alltså... 1300 sidor med baler, torterade själar, orättvisa, hackig franska, dueller, lite slutshaming (ingenting hände) och förstås lite krig och lite fred. Och lite filosofi signerad den allsmäktige författaren Tolstoj förstås.
Hur orkar man?
Tja, jag skulle vilja påpeka att den inte är svårläst utöver paniktanken som kan krypa sig på när man läst två-tre hundra sidor och fortfarande bara håller en sjättedel av boken i vänsterhanden. Krig och Fred är fantastiskt väl skriven. Men det lättaste svaret är nog kapitelindelningen. Det är sällan (om någonsin) ett kapitel varar längre än tio sidor. Kompakta scener ur livet på fronten, i städerna och allt där mellan. Allt återgivet med all skicklighet konsten kräver. Så pris ske nån för kapitelindelning och att Tolstoj hade vett nog att använda sig av det.
Det tog mig cirkus två månader att läsa romanen. Det hade såklart kunnat göras fortare men det den här bokläsaren fått lära sig den hårda vägen är att ibland kommer livet (läs: skolan) emellan. Kapitelindelning gjorde det lättare att följa den röda tråden. Kapitelindelning räddade de senaste månaderna. Jag har besegrat Krig och Fred och kommit ut på andra sidan.
Om ett bokprojekt nånsin känns överväldigande; Läs den ändå. Det är nästan alltid värt det.
Avdelning: Klassiker Taggar: #kapitelindelning
Kommentera
Mattias Lönnebo
Böcker som energi
Vi som skriver här på LitteraturMagazinet är människor som älskar böcker. Jag förmodar att det samma gäller dig, kära läsare. Jag skriver under påsktiden, livets stora högtid. Den kristna påsken firas som befrielsen från dödens bojor, att Kristus har uppstått. Den judiska firas för att minnas befrielsen från Faraos slaveri och uttåget ur Egypten. Och alla dessa berättelser finns att läsa i bibeln, som ju är en samling av böcker. (Ordet ”bibel” härleds från det grekiska ordet ”biblia”, små böcker.) När jag gjorde överskriften ” Böcker som energi”, så menar jag inte att man ska elda upp dem, men ändå låta sig värmas av dem.
Avdelning: Klassiker Taggar: #bibeln #påsken #glädje
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Tintomara - en naturvarelse i operans värld
Jag blev inspirerad av ett par andra bloggare som fotade och skrev om gula böcker för att det är påsk. Lite tokigt upptåg, men varför inte. Den första med gult omslag som jag såg i min bokhylla var Carl Jonas Love Almqvists ”Drottningens juvelsmycke”. Lite bokstavsordning har jag i alla fall. Och vilken tur! En så fascinerande bok!
”Drottningens juvelsmycke” kom ut 1834 som fjärde delen av Törnrosens bok, en mäktig samlingsvolym. Almqvist hade ambitionen att skriva ett romantikens allkonstverk. Törnrosens bok innehåller romaner, lyrik, dramer och essäer. Fiktionen är att dessa verk berättas eller uppförs i en litterär salong på ett jaktslott. Under 1830-talet var Törnrosens bok den största litterära händelsen i Sverige!
Avdelning: Klassiker Taggar: #Gustav III #svensk romantik
Kommentera
Hanna Modigh Glansholm
Fyra fina böcker
Vissa böcker glömmer man så fort man läst ut dem. Andra minns man.
Det var några år sedan jag läste Lars Widdings Sorundasvit. Men jag tänker säkert på den flera gånger i månaden. Anledningen är att böckerna utspelar sig i mina hemtrakter, fast i historisk tid. Jag fick tipset av en bibliotekarie jag träffade på en fest. När han hörde var jag bodde sa han att jag måste läsa Sorundasviten. Grämer mig att jag inte har fått tillfälle att tacka honom! För det är något visst med att läsa böcker som utspelar sig där man bor.
Avdelning: Klassiker Taggar: #historiska romaner
Kommentera
Emma Kreü
Nu är det bevisat!
Jag skulle bara in och beställa några exemplar av klassikern "Kallocain" av Karin Boye till en av mina bokcirklar. Bara, alltså. En sjukt lätt grej, kan man tycka. Frid och förjd, eller hur?
Avdelning: Klassiker Taggar: #köplust #bokrea #klassiker
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Fler könsbyten i antikens Rom
För ett tag sedan skrev jag om kön och könsbyten i Ovidius Metamorfoser. Den listan (eller ja, lista och lista) visade sig inte vara fullständig. Jag ber om ursäkt. Mea culpa.
Till berättelsen om Iphis och den om Tiresias ska nu även den om Caenis tillfogas (finns att hitta i bok 12 för den intresserade).
Elatus' dotter Caenis var skön till sin skapnad och allra ypperst bland mör i Thessaliens land. Därför var det också otaliga män som suktade efter att få henne till hustru. Själv kände hon dock inte för det. Rätt och slätt.
En dag blir hon våldtagen av havsguden Neptunus. (Neptunus är det latinska namnet på Poseidon.) Men när han fått vad han velat ger han ändå Caenis chansen att önska sig vad hon vill. Hon svarar: "Måtte sådant ej hända mig mer! Tag kvinnonaturen från mig! Då har du givit mig allt!"
För att aldrig mer kunna bli våldtagen önskar hon sig bli förvandlad till man – och blir det. Och som bonus på köpet bestämmer Neptunus sig också för att se till att Caenis kropp ska vara "hård emot all slags sår och ej kunna dödas av vapen".
Avdelning: Klassiker Taggar: #antiken #könsbyte #våld #motstånd
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mikael Rapp
Skvallerbyttan Hemingway
Ibland tror jag att det enda som håller mig ointresserad av skvallertidningar är att jag verkligen inte bryr mig om Kungafamiljen, Brangelina eller Kanyedashian (eller vad de nu kallas). Men om jag får höra att det finns en liten bok med skvaller om 20-talets Paris med så intressanta figurer som Joyce, Fitzgerald, Stein och Pound och co. kittlas nog ändå mitt sug efter lite skvaller. Även om det inte är dagsfärskt.
Hursomhelst finns det en sådan bok i form av En fest för livet av Ernest Hemingway. Den har jag sysselsatt mig själv med ett par dagar såhär under senvinter-förkylningen. Nu ska det sägas att jag gillar Hemingway.
Okej, visst, Farväl till vapnen var verkligen ingen höjdare. Har ni sett Silver Linings Playbook? Klart ni har! Ni vet den där scenen när huvudrollen Pat läser klart just den romanen och blir så arg att han kastar ut boken genom fönstret? Exakt så kändes det att läsa klart Farväl till vapnen.
Hursomhelst En fest för livet är en vackert skriven liten memoar som man lätt sjunker in i och romantiseras av men efter ett tag börjar jag känna att Hemingway verkligen fokuserar mycket på att skvallra om det myller av karaktärer som han träffade under sin tid i Paris.
Memoarens kulmen är det, för boken, ganska omfattande kapitlet om Hemingways möte med F. Scott Fitzgerald. Det är någonstans där Hemingways lite stereotypiska (läs: fulare) sidor börjar lysa igenom. Jag menar: att Hemingway kritiserar någon för att vara feminin? Big surprise liksom!
Det gör han hursomhelst. Han har skrivit hela paragrafer om Fitzgeralds utseende. Visste ni till exempel att författaren till Den Store Gatsby hade en mun som hade passat perfekt på en vacker kvinna?
Att Hemingway brukar kallas för Papa av sina fans är rätt känt men att han under sin tid i Paris kallades för ”Hem” får mig att undra om han kanske inte är pappa till Hugh ”Hef” Hefner egentligen.
Känslan efter En fest för livet är alltså lite blandade men trots allt gillar jag Hemingway. Kan vi snälla tjata lite mer om novellen Kullar som vita elefanter liksom?
Hans första och bästa roman Och solen har sin gång tar sig an så bra ämnen såsom omöjlig kärlek, osäkerhet och (överraskning nu utan ironi) förlorad maskulinitet. Han är fortfarande okej i min bok.
Avdelning: Klassiker Taggar: #skvaller #paris #modernister
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Lättsmält om Karin Boye
Jag har tidigare läst en hel del av Karin Boye och även en del om Karin Boye. Jag brukar inte läsa brev, men jag har haft stort nöje av Boyes brev, bland annat Pia Gardes samling med tidigare outgivet material. Nu har jag läst Pia Gardes eminenta lilla bok "Karin Boye och människorna omkring henne". Det är jag inte ett dugg ledsen över! Även om den faktiskt fick mig att gråta.
Avdelning: Klassiker Taggar: #karin boye #recension #lättsmält #fakta #biografi
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Premiär: Rickard III på Dramaten
I går var det generalrepetition. Jonas Karlsson som spelar Rickard III öppnade pjäsen skämtsamt innan ridån gick upp. Han placerade en termos på ett strategiskt ställe och sade att under en generalrepetition kan vad som helst hända. Publiken skrattade, och det är ingen tvekan om att Jonas Karlsson med små medel, mimik och gester, har en komisk talang. Det har han bevisat många gånger tidigare: i filmen Miffo, i pjäsen Erik XIV och på andra ställen.
Så hade vi scenen framför oss: tre väggar med graffiti och en väldig port längst in. På grå stolar på en likaså grå vridscen sitter svart- och vitklädda människor. Det är snarare 2000-tal än 1500-tal. Avskalad scenografi är det som så ofta nu för tiden. Jag tänker på Mutter Courages vagn som är i ständig rörelse utefter krigets frontlinjer. Här vrider sig våldets spiral, mordkomplotter och intriger initierade av den makthungrige Rickard.
Rickard III får vara rolig i sitt hyckleri och sin cynism men också aggressiv. Pjäsen innehåller starka känsloutbrott.
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #dramatik
Kommentera
Mattias Lönnebo
Anne Franks dagbok förstörd. Nynazistisk manifestation?
Anne Franks dagbok har betytt oerhört mycket för oerhört många människors förståelse av Holocaust, förintelsen. Här kryper det inpå skinnet hur det är att vara en utsatt ung flicka, som tvingas hålla sig gömd under svåra förhållanden tillsammans med sin familj. Det är starkt, det är gripande, och det värsta är att det är sant.
Avdelning: Klassiker Taggar: #nazister #rasism #bibliotek
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Anmäl textfel
