Christin Ljungqvist

Ett förlag är valt!

Eftersom papper skrivs först i höst håller jag lite på vilket förlag det är, but rest assure; här ska firas!"

... vill jag bara meddela. Efter diskussioner, grubbel och en fin insats av Ylva på agenturen, mitt i sommaren och allt, och alla jätteglada, jag lättad och pepp; det här blir KANON!

Eftersom papper skrivs först i höst håller jag lite på vilket förlag det är, but rest assure; här ska firas!

Nu ska jag fortsätta semestra! 

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Christin Ljungqvist

Det ligger på is

Jag avskyr att vara mitt i något utan att kunna påverka det, att sitta fast"

Jag hade förlagssamtal i onsdags, förlagsmöte i torsdags, en väldigt yrig fredag med massor av mail fram och tillbaka, fram och tillbaka, och ett agentmöte i lördags; inget har blivit bestämt. Två förlag är intresserade och har lämnat förslag av varierande sort, ytterligare två förlag läser, och trots att jag önskar att affären bara vore klar, att papperna blivit skrivna, att jag kunde säga vilket förlag Vita Tigern och Svarta Tigern kommer ut på är det inte så än. 

Istället är det såhär: 

1. beslut och förlagsavtal skjuts fram till augusti, efter semestrarna
2. VT och ST läggs på is
3. jag tar semester vecka 28-31 och skriver inte ett skit då, knappt en handlarlista

Jag avskyr att vara mitt i något utan att kunna påverka det, att sitta fast. Det är det värsta jag vet! Men nu är det så, och det är ett lyxproblem, och den oro som gör att jag biter ner naglarna ses väl av de flesta som något att skatta sig lycklig över. 

Jag skattar mig lycklig.

Och tar semester nu. 

Vi hörs igen i augusti!

Kommentera

Christin Ljungqvist

Torsdagsmöte

Bara att ha ett förlagsmöte på torsdag att se fram emot, där förlaget som kallar Vita Tigern "välskriven och spännande" och "bedårande" vill "diskutera utgivning av din bok", är liksom värt ett primalskrik"

Det första, skissartade ja:et har äntligen trillat in i mailen, äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! Jag försöker fatta att det är på gång nu, att det drar ihop sig, men brukar alltid vara så trög både med tankar och känslor inför sånt här. Innan papper är skrivna, rentav innan första redigeringsrundan, håller jag tillbaka förhoppningar och förväntningar för att liksom slippa bli besviken men det är en ganska dum grej att göra, egentligen. Jag menar, då kan man aldrig vara riktigt glad?

Så jag ska jobba på glädjen, jag ska skärpa mig. Bara att ha ett förlagsmöte på torsdag att se fram emot, där förlaget som kallar Vita Tigern "välskriven och spännande" och "bedårande" vill "diskutera utgivning av din bok", är liksom värt ett primalskrik.  

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Christin Ljungqvist

Bok- presentation:	Rävsång
Författar- presentation:	Christin Ljungqvist
Danskt band Finns i lager, 181 kr

Bokkollo

Eller "lyxjobba", som det också kan kallas; att under ett par timmar göra en dags jobb utan att känna jobbkänslor alls. Det var en helt underbar erfarenhet! Dessa söta människor, denna vackra plats!

Måndag förmiddag körde jag efter mobilen på krokiga, håliga, steniga skogsvägar norr om Härryda, genom perfekta scenerier för deckarböcker, och småskrattade åt det absurda i vart författarskapet leder mig. Så nådde jag fram till Härsjösands lägergård; röda stugor med vita knutar, strödda över en lysande, smaragdgrön gräsmatta alldeles bredvid Stora Härsjön, dränkt i glödande solsken.

Tretton tonåringar och fyra bibliotekarier från Lerums och Alingsås bibliotek väntade på mig, och jag bjöds på te och bulle, högläste ur Rävsång i det gröna och svarade på frågor om mina böcker och skrivande i stort (älsk på skrivtips!). Sedan signerade jag varsitt ex av Rävsång till allihop, inköpta av biblioteken, fikade lite till, ville dröja mig kvar men åkte tillbaka hem. Så fortsatte bokkollot ytterligare två dagar med läsande, skrivande, poesibingo-spelande och grillningar vid sjökanten. 

Detta är en fantastisk idé! Jag skulle kunna göra sådana författarbesök igen och igen och igen; jag fick inte ens en energidipp dagen efter, så som jag brukar inför framträdanden, av all spänning. Jag bara var, mig själv, fast lite mer uppfylld. 

Annars har detta hänt:

• vi tittade på huset vi trodde var vårt drömhus; det visade det sig inte vara, alldeles för lång körväg ut bland buskarna!
• ett av förlagen vill ha mer tid på sig, till efter semestrarna, vilket dessvärre gör dem till ett andrahandsval (övriga tre förlag lämnar besked NU, i slutet av juni! Aaaah!)
• jag har sökt en del arbeten som administratör/chefsassistent i Kungsbacka och Göteborg (håll tummarna!)
• jag har bokat klipptid (vilket var närmast omöjligt; alla gifter sig nu, frisörsalongerna är nedlusade!)

132 sidor av Svarta Tigern skrivna; nu är jag definitivt vid Fördjupning, bara några stora kliv till Upptrappning:

Och jag stirrar på markören och får liksom inte till inledningen, ens. Det är SÅ SVÅRT att skriva snabbt och äventyrligt, SÅ SVÅRT! Jag vill liksom att texten fortfarande ska vara snygg och välskriven, men ska det gå snabbt finns knappt utrymme till finlir, då är det rakt på, utan omskrivningar. Jaja, det ger väl sig. Bara jag får till början brukar orden strömma. 

Kommentera

Christin Ljungqvist

Total tystnad

Jag är helt hopplös på att skriva när sommaren väl tågat in"

Ursäkta totaltystnaden - jag skriver. Dessutom befinner jag mig på oerhört lummig plats efter viss tur med bilen, varför tiden då jag inte skriver mest går åt till att stirra och flyga iväg i tankarna. Men detta har hänt; 

• ännu ett förlag har bett om att få läsa det jag skrivit av Svarta Tigern, bok två that is, vilket jag tolkar som positivt (varför vilja läsa manus till bok två om man inte skulle gilla bok ett, liksom?)
• agenturen har mailat om ett nytt möte
• ett beundrarbrev väntade i mailen i morse
• allting har bestämts angående bokkollot jag ska gästa 15 juni (måndag)
• vi kanske, möjligen, har hittat vårt hus (vi ska kolla på det samma måndag, 15 juni)

Det verkar alltså inte bli särskilt mycket av denna writers journal. Jag är helt hopplös på att skriva när sommaren väl tågat in. Dessutom har fasadarbetarna avancerat till mitt arbetsrumsfönster, så jag undrar om jag alls kommer hinna klart med Svarta Tigern till slutet av juni. Jag hoppas verkligen det, annars blir det svårt att ta riktig semester. Jaja; ett lyxproblem. 

Svarta Tigern fördjupas hur som helst nu, det blir mer äventyrspuls på texten, mindre mysterium, vilket, som sagt, är en väldig utmaning för mig. Jag tycker det är skitsvårt att skriva spännande, alltså snabbt! Istället fastnar jag i detaljer och segar ner texten ... men jag gör mitt bästa. Så kanske redaktören kan fånga upp mig. 

Och nej, ännu inget rakt ja från något av förlagen. Mer än så vågar jag inte säga. 

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Christin Ljungqvist

105

105 sidor! En tredjedel av boken och närmast hela juni kvar! "

105 sidor! En tredjedel av boken och närmast hela juni kvar! 

Väldiga, härliga lättnad.

Nu tar jag helg. Det vankas studentmottagning, födelsedagskalas i det gröna, nationaldagsfirande och två husvisningar; det känns verkligen av att vara mitt i livet, mitt i allting som någonsin ska hända en. Det finaste är ju att känna sig nöjd? Så jag är nöjd, jag är lycklig. 

Har du oplanerad tid till helgen blir mitt tips detta; Spår, en podcast av Anton Berg och Martin Johnsson som tar upp det underliga Kalamarksmordet. Idén är en spin-off på podcasten Serial som rätt och slätt går ut på att gräva i ett gammalt rättsfall och försöka hitta nya trådar, nya perspektiv, i realtid. Sjukt spännande lyssning. 

Spår ligger uppe med tre avsnitt av fem, och släpper nytt varje tisdagsnatt, bland annat på Itunes. Perfekt i hängmattan. Trevlig helg!

Kommentera

Christin Ljungqvist

Den plågade författaren

Man ska väl stå ut med vanliga boendeljud men detta är direkt plågsamt"

Alltså, jag avlider; vi bor i landshövdingehus, fantastiskt fina hus, urcharmiga, men väggarna är isolerade med lite av varje som man kom över på det miserabla 30-talet, som vass, spån, gammelmormor. Minsta lilla ljud färdas genom dem och jag är ljudkänslig; ingen radio innan frukost, absolut inga ljud medan jag skriver.

Så har grannens förvuxne son flyttat hem, vi snackar rejält förvuxen; han är runt 40 år och har egna barn. Det gör mig inte det minsta, om det inte vore för att han vankar runt i rummet ovanpå mitt arbetsrum, spelar intetsägande musik dagarna i ända, pratar extremt monotont och sprider rastlös, meningslös energi kring sig. Han är overksam, och jag känner det. Men det är inte det värsta; han har dragit hit polisen vid två tillfällen, och umgås med män av tveksam natur, ungefär så som han själv ser ut; rakad skalle, tatueringar ner på händerna, cigg, snus och döda blickar.

Man ska väl stå ut med vanliga boendeljud men detta är direkt plågsamt; jag är en plågad författare just nu. Om huslängtan var som en latent sjukdom i kroppen förut har den nu blommat ut; det kliar, värker och sticks. 

Hjälp, säger jag bara. MAO; jag har skrivit ungefär tre rader idag.

En rolig grej däremot är Bokhoras fotoutmaning, jag har hakat på!
 

Kommentera

Christin Ljungqvist

Sceni

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg på min gamla blogg inspirerat av författaren jag just nämnde, Austin Kléon; att, istället för att stänga ner bloggen, göra den till en writers journal under intensiva skrivperioder, och successivt dela med mig av varje dags skrivande. Det kräver så klart mer, jag menar, det finns bara en viss mängd skriv per dag i min skalle innan den är tom. Men jag tyckte det gav, också, när jag nördade ner mig i skrivet, uteslöt privatliv och annat, verkligen bara koncentrerade mina texter till boken och om boken.

Och jag tänkte göra det igen. Denna blogg har känts lite trevande sedan början, mest för att jag är en vanemänniska som gillar bloggers plattform, men jag tänker; sätter jag upp ett mål blir denna blogg tydligare och mer ”gjord”. Målet blir alltså att ni ska få följa mig dagligen i vad jag gör.

Svarta Tigern är 80 sidor lång och kommer förmodligen bli runt 300 sidor, som ettan. På den dramaturgiska kurvan befinner jag mig någonstans mellan Presentation och Fördjupning:

Karaktärerna är tydliga sedan första boken, även om den primära storyn avslutades då; den större storyn, som ligger som en svepning över båda böckerna, fortsätter. Alltså är personerna och den inbördes ordningen redan presenterade; jag använder några strofer och meningar ur första boken och upprepar dem i den andra för att beskriva utseende och så vidare, med några variationer, och det fungerar; jag gillar sådana flirtar. Första boken har ett lagom stort mysterium till grund och andra boken ett vansinnigt stort mysterium, gränsande till äventyr, och att skriva äventyrligt, att skriva spännande, är absolut en utmaning för mig. Jag har lite lätt för att snava över och bli för mycket, närmast parodiskt, och får hela tiden gå tillbaka och korrigera i efterhand, bryta dialoger tidigare, hejda händelseutvecklingar innan de springer mig ur händerna. Å andra sidan; det är lättare att arbeta om än att vänta in den perfekta meningen.

Idag blir det tvätt varvat med skriv, senare Game of Thrones-kväll hos goda vänner som bor några kvarter bort. Regnet pissar på Göteborg, tydligen den regnigaste maj sedan början av 1900-talet; ett alldeles perfekt skrivväder. Jag är så jävla nöjd. 

Kommentera

Christin Ljungqvist

Bok- presentation:	Stjäl som en konstnär: 10 saker ingen berättat för dig om kreativitet
Författar- presentation:	Austin Kleon

Juni-planer

Jag har en plan;

1. skriva klart Svarta Tigern tills slutet av juni (lycka till?)
2. få Vita Tigern antagen i slutet av juni (!)
3. ta semester vecka 28-31 (!!)
4. redigera Vita Tigern i augusti
5. skriva Rådjurskung (arbetstitel) någon gång i höst
6. redigera Svarta Tigern till våren

... eftersom jag tydligen kommer vara min egen chef ännu en tid framöver, och behövde räta upp mina arbetsdagar. Sedan har jag Den svarta boken, också, full av idéer, och då kan man inte släpa hjärnan efter sig ... jag vet, jag är onödigt snabb och har försökt skriva långsamt, ta mig tid och ta hand om mig själv och ta mig en funderare, men det går liksom inte. Idag skulle jag till exempel träna men åt frukost klockan halv två istället, eftersom skrivet tog hela förmiddagen i intensiv besittning, och jag har ännu inte ätit middag halv sju på kvällen, så ... om man tror författare lever ett glidigt liv får man tänka om; vi sliter ut oss på vårt alldeles egna sätt. Som ni ser klämmer jag in en semester mitt bland planerna, då ska jag inte skriva ett uns, bara träna, leva och må bra, bra va?

Jättebra.

Lite mer hållbara tips till er som skriver eller skapar i största allmänhet; Austin Kléons böcker! Han säger så mycket sant, den människan (läs; gör inte som jag gör, utan som jag säger).

Kommentera

Christin Ljungqvist

Min kamp

Man har bara en viss nivå av tilltro till sig själv och sitt skriv och jag känner att jag vinglar nu"

Jag har gått in i den tionde månaden av kamp och väntan i intervaller; författarens tillvaro till 85% ungefär. För att göra det hela mer intressant, eller plågsamt, nåddes jag av tre olika slags nej på två dagar, varpå tisdag och igår blev ganska stillastående, eller mer som svarta hål att trilla ner i. Så illa att jag inte bara undrade vad jag håller på med utan funderade på att lägga ner, trots att de tre bästa ännu inte har svarat. Man har bara en viss nivå av tilltro till sig själv och sitt skriv och jag känner att jag vinglar nu.

Men det är bra underligt, detta; förlagen kommer med invändningar och synpunkter medan varendaste människa därutöver får någonting glimmande i blicken när jag börjar berätta om Vita Tigern, om retropunk, om trehundra år från nu. Och när jag delar med mig av textbitar ur manuset, eller bitar av en av illustrationerna, vill människor ha mer med en viss nivå av iver, som att jag går ett sådant där prekärt läge till mötes där läsarna gillar men förlagen tvekar och jag tvingas ge ut böckerna på egen hand; jag, som föraktar självpublicering. 

Man ska väl akta sig för det där med att förakta, eller inte vilja; det mesta av det verkar ju bli verklighet, som att det man fokuserar hårdast på händer. 

Igår tränade jag i vart fall tvivlet ur kroppen och kom på banan igen. Det blir tidig lunch i Kungsbacka med syster och systerdotter idag, sedan eftermiddags/kvällsskriv, och jag längtar. Jag är där nu, där jag vet vad som ska hända men ändå inte vet förrän jag skriver och samtidigt upplever det, som när jag var tonåring och skrivet pirrade i hela magen.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Christin Ljungqvist

Stipendieutdelning

Jag och 20 stycken andra göteborgare fick under torsdagskvällen förra veckan våra efterlängtade stipendier, och vilken kväll det blev! Jösses ... med mitt ganska tröga författarflyt sedan september, där framträdandet i en boklåda dit ingen kom var absolut värst, kände jag mig skakig på väg till Dicksonska Palatset i Göteborg. För jag skulle inte bara ta emot ett stipendium inför publik, jag skulle högläsa ur Vita Tigern, som inte ens är antagen, och jag som närmast avskyr att högläsa. Men jag hade en förhoppning, en känsla, och den förverkligades; det gick bra.

Det började med mingel på Dicksonska Palatsets andra våning i fullkomligt makalösa salar, med kristallkronor, stuckatur, höga fönster och tjocka mattor. Efter en stund satte sig stipendiater och politiker på stolar i rader kring ett uppdukat bord, och tre personer ur Kulturnämnden turades om att läsa upp motiveringarna medan varje stipendiat stod bredvid. Göteborgs kommunfullmäktiges ordförande delade sedan ut stipendiet, som liknade ett slags diplom. Alltså, extremt högtidligt! Och varje applåd var så intensiv och hjärtlig att det värmde i hela bröstet.

När jag stod där framme, och min motivering lästes upp, kom små goda utrop precis i slutet och jag rös i hela kroppen. 

Efter stipendieutdelningen samlades vi på markplan för en middag. Lagom till kaffet tog Anna Fock, författare, till orda och högläste en bit ur sin kommande bok. Sedan spelade Teresa Indebetou piano, och sist högläste jag; många tankar snurrade i huvudet inför hur denna blandade publik skulle ta emot någonting så snävt som retropunk för unga vuxna, men alla satt knäpptysta, som att de lyssnade intensivt, och efteråt sa en av mina bordsgrannar att han tyckte genren lät väldigt spännande; dagen efter skrev Raili Karlsson, arbetande vid Kulturnämnden, i sitt mail att det smakade mer, väldigt intressant. Jag suger åt mig som en svamp, för himmel, vad jag behöver höra detta!

Inte nog med att stipendiet räddar min ekonomi för en tid, det är ett arbetsstipendium, menat åt det jag arbetar på nu; det är som att Göteborg tror på duetten om Ava och uppmuntrar mig till att fortsätta. Hela grejen har gett mig så mycket energi att jag nått hela 71 sidor på Svarta Tigern och bara fortsätter och fortsätter. 

Så tack, tusen, tusen tack Göteborg; nu blir det åka av!

Kommentera

Christin Ljungqvist

Back to black

Eftersom idag är en gott självförtroende-dag bjussar jag på ett smakprov ur Svarta Tigern (arb.titel), 62 sidor lång, hurra! "

Eftersom idag är en gott självförtroende-dag bjussar jag på ett smakprov ur Svarta Tigern (arb.titel), 62 sidor lång, hurra! 

Det går bra nu, fingerscrossed; jag har skrivit rejält varje dag sedan måndags, fyllt mig med te och överblivna pepparkakor, tränat yoga. Alltså, tillvaron är ett slags kreativt kaos av odiskad disk och odammsugade golv, men boken blir till. Och när boken blir till är jag sällan bra på annat. Så detta med att jag tränat är helt fantastiskt. 

I morgon kommer dock hemmet bli rent; jag tilldelas Göteborgs Stads Författarstipendium och förväntas dessutom högläsa en bit ur Vita Tigern, och sådant brukar jag fasa inför, varför jag inte kommer kunna skriva särskilt mycket alls. Bästa sättet att bli av med kollrig energi är liksom att flänga ur sig den. 

Och planera vad man ska ha på sig. 

Kommentera