Maria Sidén
Kramdalen och girlpower i Sveriges historia
Barnen i kramdalen- sagan om det du inte vågar prata med barnen om
Böcker är viktiga. Men vissa böcker är väldigt viktiga. Makarna Sjölander har skrivit boken kramdalen, en saga som kan lära barn om integritet. Det känns väldigt rätt i dessa tider med #me2. Boken talar om nättroll, tafsare och rätten till sin egen kropp. Integritet. Hur pratar man egentligen med barnen om det? Antydningar om fula gubbar och att det finns de som ljuger på nätet kan lätt flyga förbi barnen. Men denna bok tar upp dessa svåra ämnen på barnens nivå. Ett lekande språk gör boken till en humoristisk skildring om integritet. Den här skrivits i samarbete med tre ska bli noll. Den känns som ett steg närmare för oss vuxna att göra världen lite tryggare för det viktigaste vi har.
Längst bak finns frågor som när tycker du det är okej att kramas?
Jag vill se denna bok i klassrummet, på sängbordet, hos morfar..Ett perfekt verktyg för pedagogen eller en person i barnets närhet att öppna upp kunskapen kring "fula gubbar" och nättroll.
För det är så det börjar, att vi vågar prata om det svåra. Synliggöra och tydliggöra.
Skrämma fram monstren i ljuset.
När Maggan tog makten
“Våra sagor är för dig som vill lära dig för första gången och för dig som sov på historielektionen”
Vet inte hur du kvalar men själv skriver jag tyvärr under på båda punkterna...
Det är inte längre vinnarna som skriver historia. Utan paret Sjölander. Och tur är väll det. De borde få ett litteraturpris eller annat pris för sin insats i barnlitteratur!
De dammar av Sveriges historia och lyfter fram kvinnor. Fortfarande osynliggörs kvinnors roller i historien, vi var så mycket mer än pigor, bordellmammor eller bondmoror! Historien
I Maggan tog makten får vi följa drottning Margareta från vaggan till makten. Det är en förenklad tolkning med roliga intressanta detaljer, exempelvis att hon kallades för kung byxlös. Vilket den kreativa mobbaren bittert fick ångra. Han blir instoppad i finkan och Maggan blir drottning över tre länder samtidigt! Girlpower och multitaskning på hög nivå!
Själv saknade jag starka kvinnoskildringar generellt i skolan, det var och är fortfarande mycket fokus på männen och deras historia. Tänk vilken gåva att ge våra barn. Starka kvinnliga förebilder och en mer sann historia om Sveriges regenter. I kjol eller byxor!
De har många bra liknande böcker på boksmart, gör dig själv och barn du känner en stor tjänst. Låna på Bibblan eller köp!
Det är dags att Maggan och andra starka kvinnor att slå hål på myterna om det manliga styret i Sverige!
Avdelning: Barn Taggar: #ntegritet #nättroll #tafsare #kramar #barn #nätet #fula gubbar #tre ska bli noll #genus #drottningar #kvinnor i historien #kvinnor med makt #drottning kristina #drottning byxlös
Kommentera
Lena Köster
Vem läser följetongen?
Upsala Nya Tidning bjuder också i år läsarna på en sommarföljetong med ett avsnitt om dagen. Som så många andra tidningar och tidskrifter. Jag som trodde följetongens tidevarv var över!
1960-talets somrar präglades främst av bad och lek och så småningom flirt. Men också av "Sommar, sommar, sommar...". Och följetongen. Eller snarare följetongerna.
Det var på den tiden en av illustratörerna till följetonger och noveller i veckopressen hette Yrjö Edelmann. I dag känd för sina illusoriska målningar av skrynkligt papper i olika former. Kurt Ard och Hans Arnold hette två andra illustratörer.
Veckotidningen Allers publicerade romaner, som varit följetonger i tidningen, som en serie sk Allersromaner, spännande läsning när jag var i tolvårsåldern eller däromkring. Vem minns inte "Barn 312".
Det där med följetong i massmedia var inget nytt: tänk på Charles Dickens och hans mustiga, för att inte säga förskräckliga men ibland också roliga, berättelser. Allt från "Pickwick-klubben" till "Oliver Twist".
Andra författare som ibland skrev följetonger är Dostojevskij och Leo Tolstoj i Ryssland, Alexandre Dumas i Frankrike, Arthur Conan Doyle och Jane Austen i Storbritannien... Listan kan göras lång.
I Sverige skrev August Strindberg ""Taklagsöl" för veckotidskeiften Hvar. 8 dag och "Syndabocken" för Idun, som senare blev Idun-Vecko Journalen.
Böcker som Edgar Rice Burroughs "Tarzan" och Isaac Asimovs "Stiftelsen", favoriter från min barndom och mina tonår, gick också som följetonger. Fast inte när jag läste dem.
Typiskt för följetongen vare sig den var romantisk eller spännande var cliff hangers: ett så spännande slut av varje avsnitt att läsaren ivrigt väntade på nästa för att få veta hur det gick.
Jag inbillar mig att tidningsföretagen särskilt hade sina läsare bland människor vilkas väggar inte var täckta av bokhyllor. Dåförtiden. (Vi hade gott om bokhyllor i stan, men bara en pytteliten på landet!)
Under 1970-talet nästan försvann följetongen. Men nu har den kommit tillbaka, särskilt på sommaren när det gäller dagspressen.
Alltså, nuförtiden. När biblioteken har filialer här och där och även bokbussar (än så länge), när inte bara boklådorna utan även mataffärerna säljer böcker, när världslitteraturen liksom den nyskrivna kommer-att-glömmas-bort-snabbt-litteraturen finns tillgänglig på nätet - vem har tålamod att läsa romaner ett kapitel om dagen i dagstidningen?
Kanske vi gamla eller halvgamla som har det i vår egen tradition. Tänk hängmatta eller filt på gräset, följetong, saft och bulle. En spännande text att se fram emot varje dag eller kanske varje vecka. En läsning som höll sommaren i sitt grepp.
Mycket långt från begreppet bråttom.
Att få längta och vänta lite. Att vara med i en långsam händelseutveckling, hinna fundera över hur det ska gå, inte få veta allt på en gång.
Lite nostalgivarning här, tror jag. Tankar på somrar som mest var soliga, innehöll obegränsat med sol, bad och jordgubbar och lång ledighet.
Fanns de somrarna i den verkliga världen utanför följetongerna?
Ärligt talat: jag vet inte. Kanske är det bara photoshoppade bilder på själens sötsliskiga vykort till mitt nutida jag.
För i dag har jag inte tålamod med en följetong. Oavsett sommarväder. Blir bara irriterad. Klämmer ibland en bok om dagen genom att läsa hela kvällen och en bit in på natten - och glömmer ganska raskt det mesta av det slukade.
På sitt sätt bra eftersom jag kan läsa många böcker två gånger utan att störas av mina spridda hågkomster. Men självklart också dåligt på grund av den fullkomligt onödiga lässtressen.
Just nu får jag spader av att UNTs följetong, Jenny Åkervalls "På ditt samvete", har 40+ delar, som jag skulle vilja plöja mig igenom på en gång omedelbart genast nu! Men jag tänker inte glöra det, utan plåga mig med att läsa ett avsnitt i taget. Trots klådan i själen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #följetong #cliff hanger #spänning #romantik #sommarläsning #deckare #bibliotek #nätet #tålamod #bokbussar
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anmäl textfel
