Mattias Lönnebo
När magin faller samman – Mindhunter
Mindhunter är en fascinerande, välspelad och välskriven TV-serie på Netflix, som baserar sig på verkliga personer och händelser. Första säsongen kom 2017.
Avdelning: Spänning Taggar: #Mindhunter #deckare #FBI #skrivande #TV #Netflix
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Gråt i mörker
Året är 1981. Jag är 16 år gammal och skall börja på gymnasiet. Då ger Rabén & Sjögren ut den allra första Sten Wall deckaren tillika Björn Hellbergs skönlitterära debut. Vid den tiden läste jag inte så mycket deckare, inte så många böcker överhuvud taget för den delen. Så kul då att Lind & Co har valt att i samarbete med författaren ge ut en nyutgåva av Sten Walls första fall ”Gråt i mörker”.
Avdelning: Spänning Taggar: #kriminalroman #recension #deckare
Kommentera
Mattias Lönnebo
Svekets spel
När jag i våras fick reda på att Word Audio Publishing ville göra ljudbok av mitt manus så blev jag verkligen glad. Och idag har den sin premiär på streamingtjänsterna och som nedladdning, om man vill köpa den som en enskild ljudbok.
Avdelning: Spänning Taggar: #Ryssland #gatubarn #deckare #polis #svek
Kommentera
Mattias Lönnebo
Mord i midsommartid
Varför är just midsommarhelgen så tacksam att skildra i litteraturen och särkskilt i thrillern och deckarens form? Det finns nog flera anledningar till det. Midsommarhelgen är viktig och vi kan relatera till den. För många finns både sorgliga eller roliga minnen efter firandet. Vi vet hur lätt det kan spåra ur, samtidigt som det ska vara den där lyckliga familjehelgen för barnen. Sverige stannar nästan upp under firandet. Det är ett tillfälle när polisen är överbelastad och underbemannad och det finns gott om berusade möjliga offer, och opålitliga vittnen.
Det blir dramatiskt när trevligheten och glädjen ställs mot ondskan under midsommarnattens mytomspunna timmar.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #midsommar #mord #boktips
Kommentera
Maria Sidén
Recension av Den frystorkade Brudgummen- Nio berättelser
"Du behöver salta", säger Ewan rakt i örat på henne. Första gången han tilltalade henne ryckte hon till och blev rentav uppskrämd-efterom Ewan sedan minst fyra dygn inte längre fanns i påtagligt tillstånd-men numera tar hon det mer avspänt hur oförutsägbar han än är."
Det ovanstående är ett citat från den första novellen i Margaret Atwoods bok som består av 9 noveller totalt. Med mer än 40 romaner, priser och pjäser i bakfickan kan jag inte annat än säga att hon förtjänar sin berömmelse.
Ewan har lämnat sin kropp men fortsätter hemsöka sin hustru med goda råd, som att salta uppfarten inför vintern. Hustrun Constance är en bästsäljande fantasyförfattare som inte tar sig själv på allvar trots att hon till och med har så hängivna fans att en av dem skriver en avhandling om henne....
Atwood målar skickligt upp karaktärer som får mig att både beundra och känna bävan inför deras dåraktiga val. Den mänskliga faktorn är skyhög. Mord och hämnd avlöser kärlek och svek.
Jag dras in i vardagliga intriger om tvillingar med traumatiskt barndom som försöker samexistera i den galna värld de föddes in i. Atwood skildrar åldrande människor som varken blivit kloka med åldern eller förlorat sin sexlust utan ger tjuvnyp till höger och vänster.
Fängslande historier som lämnar blodiga fingeravtryck efter hämnd och sedan får mig att fälla tårar över tragiska livsöden. Jag blir väldigt nyfiken på Atwood, vilka komplotter och personer hon väver in, är det bara fiktion eller är det taget ur verkligheten månntro...Hur som helst rekommenderas denna som pulshöjande läsning när kylan sveper in.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novelsammling #deckare #rysare #Atwood Bookerpriset
Kommentera
Sandra Sandström
Nykläckta böcker del tre
På gott och ont är hösten i annalkande och sist ut i årets sommarläsning är följande intressanta titlar:
”Albions dotter” – Ilka Tampke
Bara för att det är så tilltalande med forntida England, kelter, romare och magi!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nykläckta #nyfikenpå #sommar #blandat #deckare #kärlek #thriller #feelgood #andra världskriget #nytryck #mystik #idéer
Kommentera
Lena Köster
Leta lockande lådor!
Det är något harrypotterskt över vissa boklådor. Ta till exempel Lello i Porto i Portugal. Min favoritbokhandel. Träpanelerna, den svängda trappan, portvinet…
Jag har besökt Lello&Irmâo, med den häftigt nygotiska fasaden, fem-sex gånger. Varje gång slagit mig ner i en fåtölj en trappa upp med en konstbok och lite portvin eller en kopp kaffe. Bläddrat, läst, om texten funnits på engelska. Njutit av atmosfären, av den överdådiga träinredningen (designer: Xavier Esteved) och av den märkliga känslan att höra till, fast jag ju verkligen inte gör det, som den tillfälliga besökare jag varit varje gång.
Önskar att jag kunde läsa portugisiska…
Lonley Planet anset Lelle&Irmâo vara världens tredje vackraste bokhandel. För mig, som inte sett alla, är den vackrast. So far.
Jag letar alltid boklådor när jag besöker städer. Ibland blir jag grymt besviken. Murder One Bookshop på Charing Cross Road i London gick efter 121 år som boklåda irl över till att verka via internet. 2009, ett sorgesamt märkesår…
För den inbitna anglofilen och deckarfantasten är Murder One dock fortfarande ett toppställe för att hitta brittiska deckare och böcker om deckare, om författare och allt kring dem. Men det är väldigt svårt att få till någon mysig bokhandelsatmosfär på nätet…
Den hittar jag i stället på hemmaplan i The English Bookshop i Uppsala, liksom i Drottninggatans bokhandel. I båda bokaffärerna finns intimiteten, den personiga servicen, mysfaktorn – om än inte den storslagna eller myskoskumma inredningsarkitekturen.
Många har förutspått boklådans död. Den tror jag inte på. Men för att hålla sin rumsliga bokhandel igång, måste man förstås göra, som många också gör i dag: arrangera författaraftnar, läsecirklar och kurser. Som när The English Bookshop låter författaren och psykologen James van Loon (Blue Magic Woman) berätta för crime novel writer-wannabees om hur man skriver deckare, formar intrig och karaktärer och allt vad det är.
Antikvariaten har också stor nätverksamhet. Och när det gäller lättare skönlitteratur konkurrens från olika former av välorganiserade loppisar där man i bokhyllorna numera kan hitta inte bara chic lit, deckare, kärleksromaner och barnböcker, utan också konstböcker, reseskildringar, poesi och…tja, det mesta.
Från min barndom och uppväxt i Norrköping minns jag Anderssons bokhandel som hade en antikvariatsdel i källaren och nya bökcer på gatuplanet. Den grundades 1843 av bokhandlare J.S. Nissen. 1907 rymde dåvarande bokhandlaren Ivar Ossian Humbla från sin familj, bokhandel och från Norrköping. Med sig hade han alla bokhandelns pengar. Bokhandeln gick i jonkurs och övertogs av Karl Wilhelm Andersson som bytte namn på rörelsen. Under det senaste halvseklet har den både bytt ägare några gånger och flyttat från sina gamla lokaler till ett centralt köpcentrum.
Men jag vill slå ett slag för de små lokala boklådorna. Handla där! Läs dina texter för liten publik där! Uppmuntra din lokala bokhandlare att engagera dig och andra för att göra den lilla bolådan till något alldeles extra med författaraftnar, bokdiskussioner och annat!
Och glöm inte att leta bokhandel i nästa stad du besöker!
Avdelning: Taggar: #harrypotterskt #träinredning #bokhandel #boklåda #mysfaktor #internet #deckare #poesi #skönlitteratur
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mattias Lönnebo
Make Me av Lee Child
Jag har läst det engelska originalet. I skrivande stund har inte den svenska översättningen kommit. Handling: Som vanligt befinner sig vagabonden och den före detta militärpolisen på färd genom USA utan något bättre för sig än att utforska och få svar på kuriösa frågor. Han åker tåg till en liten håla som heter ”Mothers Rest”. Varför och hur har den fått detta namn? undrar han.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #vapen #klyschor #hårdkokt
Kommentera
Lena Köster
Läsgalningen suktar
Vad är en bokmässa annat än stökig, trång, stressig och... fullkomligt underbar! Fast det blev ingen för mig i år. Så nu sitter jag här med ett sug. Ett vacum som vill fyllas av...
...väntade och oväntade möten med bekanta och obekanta författare, seminarieupplevelser, sorlet och trängseln runt förlagsmontrar och småscener.
Jag hade velat delta i manifestationen för ett gott flyktingmottagande.; hade velat läsa eget material från nya boken och kommande diktsamlig på poesiscenen; hade velat lyssna på och fika med författande och forskande vänner som Anna Ehn - nu är "Läskigt Sally!" i boklådorna - och Åsa Warnqvist.
Och jag hade velat fylla en stor bag med böcker av alla de slag. Kanske något nytt från förlagen Sekwa, Beijbom, Weyler och Vertigo. Den där känslan när man far hem på det fullsmockade tåget med rågad väska och extra kassar med böcker. Anteckningar efter intervjuer som ska bli artiklar. Och hjärnan proppad med minnen av möten. Aaargh#%&€!
Det får bli nästa år.
Ett varmt grattis till alla författare, läsare och förläggare, som haft sådana där goda, spännande, inspirerande, roliga, svettiga dagar på Bokmässan!
PS. Fick ni böcker över, (deckare, poesi, romaner, serier, essäer...) får ni gärna skicka dem till mig. Jag kan utan tvekan diagnosticeras som läsgalen. So be it.
PPS Ja, jag erkänner. Boktiggaren, c'est moi. Möjlig titel på en bok, Boktiggaren?
PPPS Bästa böckerna på Bokmässan? Någon?
Taggar: #bokmässa #läsgalen #författare #förläggare #poesi #deckare #essäer #romaner #förlagsmontrar
Kommentera
Mattias Lönnebo
Ett svek mot Stieg Larsson?
Stieg Larssons Millenium-trilogi är en av svensk kriminallitteraturs största framgångar. Det behövs inte någon ytterligare presentation för LitteraturMagazinets läsare. Och pga. av Stieg Larssons tragiska död och det faktum att han och Eva Gabrielsson inte hade ordnat upp sin relation juridiskt (med tanke på alla miljonerna), blir det hela än mer dramatiskt. Det som är en mardröm för Eva Gabrielsson är troligen en dröm för verkets marknadsförare.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #uppföljare
Kommentera
Lena Köster
Om rysk pedofili under pseudonym
En av mina författarvänner har skrivt sin senaste bok under pseudonym. Jag frågar hen varför. Och får svaret att det beror på det svåra ämnet: pedofili och handel med barn. Inte minst i Putins Ryssland.
|
Du publicerar romanen Rött kort under pseudonymen Viktor Kant, varför? -Det gör jag för att sätta Viktor Kant som varumärke för mina kommande thrillers, eftersom den skiljer sig så kraftigt från mina tidigare böcker. Eftersom jag dessutom är en sk offentlig person så känner jag mig friare så här. Rött Kort är kontroversiell och inte helt lättsmält. Hur har du gjort efterforskningar inför Rött kort? Och varför skriver du om just detta ämne? -Rött Kort är en politisk thriller om trafficking med barn, pedofiler och korruption, i en tid då Putin börjar bli aggressiv mot omvärlden. Samtidigt har vi haft stora skandaler i Sverige med bla en polischef som dömts för våldtäkt. Jag spinner vidare på denna verklighet tänker mig in i olika drabbade människors öden. -Vad händer om trafficking–ringen infiltreras av någon med ännu ondare avsikter? Det är i denna skärseld Rött Kort utspelas. Jag har gjort noggrann research. Sett dokumentärer om ryska gatubarn, läst utredningar, pratat med hjälparbetare och poliser. Jag har även läst webbinlägg och argument av pedofiler, där de förklarar sin syn på saken. Vuxna har berättat för mig om vad de utsatts för som barn hos svenska fosterfamiljer. Jag lovar – verkligheten överträffar dikten. Och formen: spänningsroman, deckare, varför valde du den? -Deckare kan fungera som samhällskritik och så även denna gång. Jag är upprörd över hur framförallt vissa män utnyttjar samhällets svaga: Idrottstränare, lärare mfl som utnyttjar barn i beroendeställning. -I Ryssland är situationen mycket dålig för avvikande och för gatubarnen, och de ansvariga förtjänar en rövspark. Samtidigt misstänkliggörs nästan alla män här i Sverige av en viss klick politiskt extrema feminister. (Typ alla män är potentiella förövare ) Jag är själv för total jämställdhet, och vill skildra god manlig kärlek till ett barn kontra den perverterade sk kärleken. Det är mycket aktuellt angående debatten om manliga förskolelärare. Jag hoppas att denna spänningsroman kan bidra till diskussionen. Har olika förlag fått läsa manuset, berätta gärna om processen! -Reaktionen har ofta varit att det ärt välskrivet men för magstarkt eller kontroversiellt. Putin och trafficking; pedofiler och poliser. Och ”……våra utländska samarbetspartners skulle tycka att det är för explicita sexskildringar” etc. Det senare förstår jag inte alls, för skildringarna är inte explicita. Jag tar det som en komplimang att jag lyckas beröra och skaka om. Ingen av de stora förlagen ville eller vågade ge ut, men ett litet gör det. Det räcker ju inte att skriva en bok. Boken och författaren behöver ju få plats på tidnings-och-tidskriftssidor och i tv-soffor om boken ska nå ut. Hur ser du på det? Alltså: hur långt ska författaren gå för att marknadsföra sin bok? -Det bli svårt. Förlaget får skicka ut recensionsexemplar och betala för reklam, men jag ställer inte upp på öppna intervjuer denna gång. Jag hoppas att människor ska köpa min bok för dess starka innehåll och viktiga budskap. Den är ju otroligt aktuell. Jag försökte skriva en modern Oliver Twist, men med ett innehåll som skulle kastat mig i fängelse på 1800-talet. Jag hoppas att ingen ska missförstå mina intentioner. Spänning och samhällskritik kan förenas. Barn i världen i dag - vad hotar dem mest: svält av olika orsaker, sjukdomar, krig, människohandel...? Vilka är barnens fiender? Hur KAN man göra illa barn, vad gör det förövaren till? -Jag är för tuffa tag mot friska vuxna. Jag avskyr daltande och omyndigförklarande och tyck synd om. Är man vuxen ska man ta ansvar och göra så gott man kan. Livet är inte rättvist, nej. Kom över det. Sluta gnälla och gör något bra utifrån dina möjligheter. Skyll inte på din uppväxt eller samhället. - Men barnen, det är en helt annan sak. Där är jag mjuk. Jag har väldigt svårt för barns lidande och hur vuxna utnyttjar dem. Just nu upprörs jag alla mest över IS och vad de gör, inte minst mot unga flickor. Fruktansvärt! Krig är det största hotet, och en omvärld som inte ingriper. -Slå till hårt mot den som skadar sina medmänniskor, särskilt barn. Men visa också förståelse för psykiskt sjuka. En pedofil är också en människa med friska såväl som sjuka sidor. Den som tror att man kan göra världen bättre genom att rensa ut det som inte passar in, skapar ett ännu värre helvete. Hur var det att skriva boken? Både vad sittfläsk och själsliga processer beträffar. Vad känner du för den idag? -Den började skrivas 2009 och samhället har redan förändrats. I Ryssland till det sämre. Texten har bearbetats många gånger och till slut var jag tvungen att låsa tiden vid en viss historisk tidpunkt pga utvecklingen i Ryssland. Att skriva den var både påfrestande och intressant. Jag har lärt mig massor. Jag kan garantera att det inte blev något slarvigt hafsverk, och lämnar ifrån mig romanen med tillförsikt. Jag hoppas att läsarna ska upptäcka den. * Rött Kort har just släppts på nätbokhandeln och kan beställas på alla boklådor. |
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #pedofili #trafficking #Ryssland #Putin #pedofilring #gatubarn #manlig #kärlek #barn #vååldtäkt #deckare #tv-soffor #marknadsföring #sexskildringar #pseudonym
Kommentera
Mattias Lönnebo
Våld i deckare och spänningslitteratur
Alltid när man författar en bok, eller ett filmmanus så gäller det att göra skildringen så trovärdig som möjligt. Berättelsen behöver inte vara realistisk, men läsaren ska ändå ”köpa” det som händer. I fantasyböcker sker en mängd otroliga händelser med magi och drakar, men det kan ändå vara trovärdigt utifrån sin ”ram”, den värld författaren byggt upp. I deckare och spänningslitteratur ska skildringen också kännas trovärdig. Man kan tänka sig att ”det här skulle kunna ha hänt” trots att handlingen är rätt skruvad. Jag menar, hur många mord kan inträffa i lilla Sandhamn? Osannolikheten gör inte så mycket, bara det ”skulle kunna hända”. Och ofta överträffar verklighetens terrorattentat de vildaste fantasier, tyvärr. Verklighetens IS och Boko Harams grymhet överträffar splatterfilmernas sadism. (Tex att låta barn bita ihjäl sina fd vänner och göra vägspärrar av deras tarmar.) Förintelsens massmord lämnar oss stumma.
Avdelning: Spänning Taggar: #våld #vapen #deckare #krig
Kommentera
Emma Kreü
Kanske är det deckardags igen...?
Jag är en passionerad läsare som i perioder grottar ner mig i olika genres. Sådär som man gör. Länge har det varit fantastik, romance och feelgood som har dominerat stort. Inte helt och hållet, men överlag har det varit den litteraturen som jag sökt mig till för underhållning. Men, nu har jag en känsla av att deckarna håller på att göra comeback.
Avdelning: Spänning Taggar: #läsglädje #deckare #läsperioder
Kommentera
Mats Strandberg
När Guldlock hittade den perfekta semesterboken
Första semesterveckan, och jag försökte hitta den perfekta sommarläsningen.
Började med Amy Poehlers självbiografi Yes please. När jag såg den på tågstationen sa jag just ”Yes please”, och jag gjorde en ganska exakt spegling av Amy på omslaget, uppsträckt hand och allt. Jag är trots allt ett fan av henne. Och visst, boken var rolig på sina ställen. Tänkvärd på några andra. Men den var inte perfekt. Den var för spretig, babblig, den hade behövt redigeras. Kanske är det en sådan där bok som ska läsas lite då och då, korta stycken i taget. Som färgglada karameller att snaska på någon gång ibland. Men semestern är till för att sluka.
Gick vidare till raka motsatsen, Sara Stridsbergs hyllade Beckomberga. Här spretar det inte alls, här är allt hårt hållet och tuktat. Och visst var den fin, sorglig, poetisk, allt det där. Men för mig stod den fulländade stilistiken i vägen. Distanserade mig. Jag kunde inte förlora mig helt i den. Inte så som jag ville.
Sedan hittade jag till slut den perfekta semesterläsningen. Likt Guldlock hittade sängen som var alldeles, alldeles lagom. Det var Tana French kriminalroman The Secret Place. En gåta som var tillräckligt spännande för att kunna förlora sig i, men också med ett så vackert språk att gåshuden reste sig på armarna. Här möts internatskoleflickor och poliser, här finns frågor om klass och kön och identitet, här finns magi och blod och död. Alldeles, alldeles lagom. Perfekt. Äntligen.
(PS: The Secret Place är en fortsättning på Tana French tidigare kriminalromaner, en serie som jag inte tidigare kände till, men som jag nu definitivt tänker titta närmare på. Tyvärr vet jag inget om och när The Secret Place kommer på svenska, och ärligt talat är jag för lat för att googla. Det är semester.)
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nyläst #deckare #biografi
Kommentera
Esther Hansen
Spännande semesterläsning att lyssna till
"Den gränslösa" handlar för mycket om sekterism, för lite avd Q men är dock en Adler-Olsen-deckare som för oss till Bornholm och Öland. Stor glädje har jag som vanligt av Stefan Sauks fina uppläsning som fått mig att älska den svenska (översatta) ljudboken mera än den danska. Adler-Olsen har berättat att romanerna om Avd Q vid Köpenhamnspolisen egentligen är en enda roman på tusentals sidor uppdelad på tio böcker. Det samma gäller för flera andra deckare som man kan sträckläsa/lyssna på.
Till exempel Ann Rosmans romaner från Marstrand som ger oss välunderbyggda berättelser från artonhundratalet kopplat med nutiden på ett mycket spännande och engagerande sätt. Inlevelsefullt upplästa av Mirja Turestedt.
Ett annat exempel är den pågående serien med böckerna om engelska arkeologen Ruth Galloway och hennes kontakter med polisen för åldersbestämning av nya och gamla skelettfynd och de därav uppståndne relationer och komplikationer Här preskriberas inga mord! Upplästa av min favorituppläsare Angela Kovacs.
Nyupptäckt denna sommar är för mig Peter Mays trilogi från ön Sankt Lewis i Hebriderna om (ex-)polisen från Edinburgh och hans uppväxt på ön. Mats Eklund är den utmärkta uppläsaren.
Min personliga deckarfavorit just nu är Christoffer Carlssons trilogi om den sobrilberoende polisen, som är aktiv i mina egna söderomsöderområden. I likhet med Jan Guillous Hammiltonromaner får man hela tiden känslan av att, ja, det minns jag, det läste jag i tidningen. Fast alltihop är påhittat. Förtjänstfullt uppläst av Niklas Engdahl.
En massmördare räddar en självmordsbenägen pensionerad polis
Stephen King när han är som bäst utan störande "gostbuster" inslag. "Mr Mercedes"
övertygande uppläst av Johan svensson.
Vi är många som fantiserar om hus o människor vi ser från tåg. Här är en dramatik som griper tag. Om överraskande starka kvinnor där inget är som det först verkar. "Kvinnan på tåget" av Paula Hawkins. Uppläst av favoriten Angela Kovacs
Simona Ahrnstedt, vår egen svenska romancedrottning, blir bättre o bättre. I kombination med Julia Dufvenius blir kärlekshistorien oslagbar: "En enda hemlighet". Mest njuter jag av berättelsen om den somaliska “pigan” som visar sig också vara medicine studerande och hennes idol, läkaren från “Läkare utan gränser” som speciellt engagerar sig för ett barnsjukhus i Tchad. Och självklart det lyckliga slutet som knyter ihop alla olika människor till en enda stor familj. Tänk så outhärdligt om vi inte fick njuta av det emellanåt!
Världen som den ser ut i dag kan vi behöva reflektera djupare över någon gång på semestern också. Frågan om mänskliga rättigheter är ständigt aktuell och kan presenteras på olika sätt:
Skönlitterärt som i Johanne Hildebrandts roman "Älsade krig" om en naiv reporters brutala uppvaknande när hon hamnar mitt i krigets Irak. Hildebrandt vet vad hon talar om då hon själv rapporterat från verklighetens krigsdrabbade Irak. Men i den skönlitterära formen finns utrymme för ett bättre slut än vad det annars så ofta blir. Sara Lind gestaltar romanens hjältar och antihjältar med sin uppläsning.
Det undersökande reportaget är som allrabäst i Carina Bergfeldts “Sju dagar kvar att leva”. Boken är spännande som en roman, omöjligt att sluta lyssna. Tvingar oss att själva tänka efter: Vad tycker vi egentligen om dödsstraffet? Karin Bergquist har den rätta, sakliga tonen i sin uppläsning av boken.
Mest drabbande är kanske Martin Schibbye och Johan Perssons “438 dagar” om två svenska journalister som ville ta reda på sanningen om hur jakten på olja drabbade befolkningen i Ogadenregionen i Etiopien. I stället blev det en berättelse om att bli skjuten, dömt och fängslat i det ökända Kalityfängelset. En berättelse som också får en sorts lyckligt slut, för några.
-Det du har hört i "438 dagar" är inte baserad på en sann historia -det är en sann historia! avslutar författarna.
Boken är uppläst av Martin Schibbye och Martin Wallström
Avdelning: Taggar: #semester #spänning #fiktion #verklighet #mänskligarättigheter #yttrandefrihet #romance #deckare #kärlek #hat #mord #sekterism #ljudbok #boktips #sommarläs
Kommentera
Lena Köster
Vem läser följetongen?
Upsala Nya Tidning bjuder också i år läsarna på en sommarföljetong med ett avsnitt om dagen. Som så många andra tidningar och tidskrifter. Jag som trodde följetongens tidevarv var över!
1960-talets somrar präglades främst av bad och lek och så småningom flirt. Men också av "Sommar, sommar, sommar...". Och följetongen. Eller snarare följetongerna.
Det var på den tiden en av illustratörerna till följetonger och noveller i veckopressen hette Yrjö Edelmann. I dag känd för sina illusoriska målningar av skrynkligt papper i olika former. Kurt Ard och Hans Arnold hette två andra illustratörer.
Veckotidningen Allers publicerade romaner, som varit följetonger i tidningen, som en serie sk Allersromaner, spännande läsning när jag var i tolvårsåldern eller däromkring. Vem minns inte "Barn 312".
Det där med följetong i massmedia var inget nytt: tänk på Charles Dickens och hans mustiga, för att inte säga förskräckliga men ibland också roliga, berättelser. Allt från "Pickwick-klubben" till "Oliver Twist".
Andra författare som ibland skrev följetonger är Dostojevskij och Leo Tolstoj i Ryssland, Alexandre Dumas i Frankrike, Arthur Conan Doyle och Jane Austen i Storbritannien... Listan kan göras lång.
I Sverige skrev August Strindberg ""Taklagsöl" för veckotidskeiften Hvar. 8 dag och "Syndabocken" för Idun, som senare blev Idun-Vecko Journalen.
Böcker som Edgar Rice Burroughs "Tarzan" och Isaac Asimovs "Stiftelsen", favoriter från min barndom och mina tonår, gick också som följetonger. Fast inte när jag läste dem.
Typiskt för följetongen vare sig den var romantisk eller spännande var cliff hangers: ett så spännande slut av varje avsnitt att läsaren ivrigt väntade på nästa för att få veta hur det gick.
Jag inbillar mig att tidningsföretagen särskilt hade sina läsare bland människor vilkas väggar inte var täckta av bokhyllor. Dåförtiden. (Vi hade gott om bokhyllor i stan, men bara en pytteliten på landet!)
Under 1970-talet nästan försvann följetongen. Men nu har den kommit tillbaka, särskilt på sommaren när det gäller dagspressen.
Alltså, nuförtiden. När biblioteken har filialer här och där och även bokbussar (än så länge), när inte bara boklådorna utan även mataffärerna säljer böcker, när världslitteraturen liksom den nyskrivna kommer-att-glömmas-bort-snabbt-litteraturen finns tillgänglig på nätet - vem har tålamod att läsa romaner ett kapitel om dagen i dagstidningen?
Kanske vi gamla eller halvgamla som har det i vår egen tradition. Tänk hängmatta eller filt på gräset, följetong, saft och bulle. En spännande text att se fram emot varje dag eller kanske varje vecka. En läsning som höll sommaren i sitt grepp.
Mycket långt från begreppet bråttom.
Att få längta och vänta lite. Att vara med i en långsam händelseutveckling, hinna fundera över hur det ska gå, inte få veta allt på en gång.
Lite nostalgivarning här, tror jag. Tankar på somrar som mest var soliga, innehöll obegränsat med sol, bad och jordgubbar och lång ledighet.
Fanns de somrarna i den verkliga världen utanför följetongerna?
Ärligt talat: jag vet inte. Kanske är det bara photoshoppade bilder på själens sötsliskiga vykort till mitt nutida jag.
För i dag har jag inte tålamod med en följetong. Oavsett sommarväder. Blir bara irriterad. Klämmer ibland en bok om dagen genom att läsa hela kvällen och en bit in på natten - och glömmer ganska raskt det mesta av det slukade.
På sitt sätt bra eftersom jag kan läsa många böcker två gånger utan att störas av mina spridda hågkomster. Men självklart också dåligt på grund av den fullkomligt onödiga lässtressen.
Just nu får jag spader av att UNTs följetong, Jenny Åkervalls "På ditt samvete", har 40+ delar, som jag skulle vilja plöja mig igenom på en gång omedelbart genast nu! Men jag tänker inte glöra det, utan plåga mig med att läsa ett avsnitt i taget. Trots klådan i själen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #följetong #cliff hanger #spänning #romantik #sommarläsning #deckare #bibliotek #nätet #tålamod #bokbussar
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mattias Lönnebo
Sherlock Holmes - Ett odödligt fenomen
Författaren Arthur Conan Doyles skapelse Sherlock Holmes, behöver väl knappast någon utförligare presentation. Framgången för böckerna var (och förblir) oerhörd. Det blev fyra romaner och inte mindre än 56 noveller, bästsäljande och översatta till många språk. Detta lockar givetvis andra författare att skriva nya romaner med samma karaktärer. T.ex. Ellery Queen ”En studie i rött”. Ett annat roligt försök gjorde Sven Sörmark, som lät honom lösa ett svenskt mysterium i ”En oskariansk skandal”.
Avdelning: Spänning Taggar: #Sherlock Holmes #TV #deckare #fenomen
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mats Strandberg
Rapport från Skåne
Har just kommit hem från Skåne. Jag och Sara var där för att prata om Engelsfors i Malmö och på Litteralund, och vi hade två grymt roliga dygn med fina läsare, proffsiga arrangörer och gamla och nya vänner. Var helt tagen av stadsbiblioteket i Malmö (bilden ovan) som tydligen, med all rätta, blivit utsett tlll ett av världens vackraste bibliotek.
Jag hade också med mig lässällskap, Agatha Christies Ett sting i tummen i en rätt så vedervärdigt ful utgåva från slutet av 1990-talet. Men jag gillade innehållet. Är lite svag för paret Tommy och Tuppence, och här fanns dessutom småkuslig stämning med mördade barn och mystiska dockor i skorstenarna.
Avdelning: Spänning Taggar: #nyläst #deckare
Kommentera
Mats Strandberg
Den första bok jag läst som gift...
...blev Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, som just kommit ut i nyutgåva på pocket. Jag undrar om jag alltid kommer att förknippa boken med känslan av att vara nygift?
Avdelning: Spänning Taggar: #nyläst #deckare
Kommentera
Sara Lövestam
Den magiska gränsen mellan deckare och romaner (som inte finns)
Jag visste inte att man kunde ha genreångest, men idag har jag det. Tendenser till annan ångest kan också skönjas.
TT var här och gjorde en intervju i måndags, och idag finns den i alla tidningar. Min granne skickade den här bilden från tunnelbanan, nämnda grannes tumme kan skönjas till vänster i bild.
Det är det där med deckargenren. Vi har diskuterat den på förlaget ända sedan manuset var färdigt i december 2013. Min förläggare har redan från början sagt: Det här är ingen deckare. Hon borde veta, för Piratförlaget är i princip byggt på deckare. Vi har haft tre möten sedan dess, och varje gång har vi avhandlat genren på min bokserie. Senast var vi sex personer, som kom överens om att Sanning med modifikation inte är en deckare och att böckerna om Kouplan inte är en deckarserie. "Det är en romanserie om någon som råkar försörja sig som privatdetektiv", var en av formuleringarna som vi alla nickade åt.
Avdelning: Skriv! Taggar: #deckare #genre #spänning
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Sanningen om fallet Harry Quebert
Med risk för att vara tjatig men jag har vid ett flertal tillfällen beklagat mig över hur långa dagens kriminalromaner är. Att läsa en Nesbö innebär att man måste vara beredd att ta sig igenom 500 sidor. För att "namedroppa" några klassiker kommer här; Gösta Pettersson - "Vådaskottet" (223 s.), Kjerstin Göransson Ljungman - "27 sekundmeter,snö" (201 s.), Helena Poloni - "Mord i barm" (202 s.), Ellery Queen - "Och på åttonde dagen..." (176 s.) samt Sjöwall Wahlöö - "Den vedervärdige mannen från Säffle" (230 s.). Alla dessa böcker är, trots begränsat antal sidor, fantastiska kriminalromaner. Vad har då detta med "Sanningen om fallet Harry Quebert" att göra? Jo, här har författaren Joël Dicker inte alls sparat på trycksvärtan! Denna kriminalroman räknar in på 709 sidor och därmed borde jag ösa en skopa ovett över författarens oförmåga att inte kunna hålla ihop storyn. Det tänker jag inte göra utan jag nöjer mig med att konstatera att jag för min del lämnar boken med saknad!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #deckare #kriminalroman
Kommentera
Henrik Elstad
Lovordad deckare om sociala skillnader
När storheter som Lehane, McDermid och Ellroy hyllar en deckardebut så blir man ju nyfiken. Attica Lockes roman utspelar sig i Houston i början av 1980-talet och skildrar ett samhälle med klyftor och diskriminering.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare
Kommentera
Henrik Elstad
French först ut
Att inleda året med Tana French kändes som ett säkert kort. Irländskan är en personlig favorit i deckargenren eftersom hon är skicklig med karaktärs- och miljöbeskrivningarna samt levererar originella fall.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare
Kommentera
Mattias Lönnebo
Den döende detektiven
Det här är faktiskt min första Leif GW-bok, jag är nämligen inte någon större deckarentusiast, men en dos svensk bestsellerförfattare måste man naturligtvis i alla fall ”provsmaka”. Det har inte alltid smakat så gott, och Leif GW har ibland själv antytt vad han tycker om vissa andra ”deckardrottningars” grytor. (Inga namn nämnda.)
Avdelning: Spänning Taggar: #Leif GW Persson #deckare #recension
Kommentera
Mats Strandberg
Som att dricka te med deckardrottningen
Jag har just läst ut Agatha Christies självbiografi. Hon var känd för att värna om privatlivet och sky reportrar som pesten, men här gläntar hon på dörren mycket mer än jag väntat mig. Det bränner till exempel till ordentligt när hon skriver om skilsmässan från sin första man och nervsammanbrottet som följde. Christie dikterade boken till och från under många år, och ibland blir det svamligt och rörigt, men det är helt okej. Det känns som att sitta och dricka te och äta scones med urtypen för en brittisk gammal dam. Värdig, men också full av torr och självironisk humor.
Hon har levt ett spännande liv, och det blir en stundtals spännande bok. Jag brukar vanligtvis bli ganska uttråkad av barndomsskildringarna i biografier, men här är det faktiskt en av de delar jag gillar bäst. Det är sluttampen av den viktorianska eran, och Agatha och syskonen växer upp i ett vackert hus fullt av husor och nannys och kokerskor, men familjen står ständigt på ruinens brant.
Jag tycker också mycket om skildringarna av första världskriget, då Agatha jobbar som sköterska. Hon beskriver hur krigets ankomst chockade dem alla; de trodde att krig var något som hörde till det förflutna eftersom det var så självklart att alla blev förlorare. Det var helt enkelt något som mänskligheten utvecklats förbi.
Allra bäst tycker jag om de partier som handlar om själva skrivandet. Det hade gärna fått vara betydligt mer av den varan, för min del. Men det finns gott om goda råd här, och jag häpnar över igenkänningen mellan varven. För hur kan en så vansinnigt produktiv författare ha gått igenom samma självtvivel var eviga gång som en ny bok skulle påbörjas? Det är märkligt tröstande att till och med en genremästarinna som Agatha Christie gick igenom sådana våndor. Som i följande stycke:
Det finns förstås alltid de där fruktansvärda tre veckorna, eller månaden, som du måste gå igenom när du påbörjar en ny bok. Det finns ingen ångest som liknar den. Du sitter på kammaren, biter i pennor, stirrar på skrivmaskinen, går fram och tillbaka, eller kastar dig ner i en soffa och känner att du vill gråta ögonen ur dig. Sedan går du ut och stör någon som är upptagen.
Avdelning: Fakta Taggar: #nyläst #författare #självbiografi #deckare
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Polis: En Harry Hole-thriller
Grattis! Harry Hole fyller tvåsiffrigt! "Polis" är alltså den tionde boken om den minst sagt oortodoxa poliskommissarien Harry Hole. Sin vana trogen så sträcker Jo Nesbö ut på innehållet så mycket det någonsin går, lite drygt 600 sidor blir det denna gång. Ja, jag vet att jag brukar klaga på detta men när författaren själv i boken på sidan 400 längst ned skriver (för övrigt Harry Hole själv som säger det) "...är att vi är tillbaka på noll." Känns onekligen lite frustrerande...
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #deckare #kriminalroman
Kommentera
Mats Strandberg
Böckerna du inte visste att du längtat efter
Nu ska ni få ett riktigt bra lästips, gott folk! Tyvärr riktar det sig bara till er som läser på engelska - för än har inget svenskt förlag köpt in de här böckerna.
Elizabeth Hand är en av mina favoritförfattare, och allra bäst tycker jag om Generation Loss och Available Dark, hennes böcker om Cass Neary. Det är spänningsromaner som är spännande på riktigt, och med en huvudkaraktär som jag älskar. För Cass är en antihjälte av det slag som nästan alltid är män. Hon är en föredetting som knappt hann bli något över huvud taget innan hon sjabblade bort allt. En kontroversiell fotograf under punkeran i New York, nu bara ett namn med viss kultstatus i små, små kretsar. Hon är inte det minsta insmickrande, hon är sin egen värsta fiende, och hon dövar gärna smärtan och tomheten med sex, sprit och droger. Hon är rolig och rapp, intelligent och självdestruktiv. I Generation Loss får hon ett erbjudande om att komma till en isolerad ö utanför Maine, för att intervjua en annan kultförklarad fotograf - och där blir hon motvilligt inblandad i ett mörkt mysterium som får långtgående konsekvenser för hennes liv.
Nu läser jag på Elizabeth Hands Facebook-sida att hon just skrivit klart Hard light, den tredje boken om Cass. Den kommer inte ut förrän 2016, men jag ser REDAN fram lite extra mot den fjärde boken. Där kommer nämligen Elizabeth Hand att förlägga handlingen till Sverige - hon har varit här flera gånger, och jag tror våra karga landskap kommer att passa hennes Cass alldeles utmärkt.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #spänning
Kommentera
Mats Strandberg
Gårdagens byte
Var på middag hos blivande svärföräldrarna igår, och jag dammsög deras bokhyllor på fler Agatha Christie-böcker. Nu vet jag precis vad jag ska belöna mig med när jag är klar med manuset; en vecka i sängen med Poirot och Miss Marple.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Block - En deckare ur balans i tiden
Josef Block presenteras som Sveriges enda metatemporala privatdetektiv på baksidan av boken. Jaha, vad skall det nu bli av detta undrar jag lite tvehågset. En någotsånär 37 år gammal gubbe som far fram och tillbaka i tiden och desutom löser kniviga fall. Kan väl erkänna att jag inte direkt kastade mig över boken. Daniel Hånberg Alonso är författaren som här tar ut svängarna rejält!
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #deckare
Kommentera
Mats Strandberg
Flynn på film och tv
Mörkt, spännande, skruvat och fruktansvärt välskrivet. Om ni inte redan upptäckt Gillian Flynn, så gör det nu. Hennes tredje roman Gone Girl (som heter Gone Girl även på svenska) har blivit hennes stora genombrott, men personligen tycker jag att den är svagaste länken i hennes utgivning.
Gone Girl ska bli storfilm med Ben Affleck. Min favorit-Flynn, Dark Places (Mörka platser), ska bli storfilm med Charlize Theron och Chloë Grace Moretz. Och nu ska debuten Sharp Objects (Vassa föremål) bli tv-serie, med hjälp av bl a Marti Noxon som skrev många av de bästa avsnitten av Buffy the Vampire Slayer och Angel.
Som så ofta så har jag bara läst böckerna på engelska, och jag har tyvärr hört att översättningarna lämnar en hel del att önska. Så om du kan, läs originalen.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #spänning
Kommentera
Mats Strandberg
Agatha Christies alter ego
Fortsätter mitt Agatha Christie-knarkande – vid det här laget har jag läst 1200 sidor Christie på ett par månader…
Just nu är jag på sluttampen av Poirot-mysteriet Mrs McGinty är död. Jag har blivit väldigt förtjust i återkommande karaktären Mrs Oliver, en framgångsrik deckarförfattare som är så förvirrad att ingen förstår hur hon kan skriva så intrikata böcker. Jag måste anta att hon är Christies alter ego. I den här boken sliter hon bokstavligt talat sitt hår under sina möten med en egocentrerad, obegåvad manusförfattare som ska göra pjäs av hennes roman. Pjäsförfattaren vill göra den manliga huvudpersonen yngre, sexigare, och skala bort hans mer udda drag och ändra hans nationalitet. Vid ett tillfälle förklarar Mrs Oliver sitt missmod genom att fråga Poirot vad han skulle tycka, om han skulle tvingas se en man med helt andra karaktärsdrag spela ”Poirot” i en föreställning. Det är faktiskt väldigt roligt.
Jag gillar meta när det görs på rätt sätt, och inte stör läsningen för mycket. Det är en balansgång. Medan man läser en bok vill man ju tro på det som står där, och inte bli påmind om att författaren är en person som bara hittar på allt. Jag har själv använt riktig meta en gång, i min debutroman Jaktsäsong. Då lät jag författaren Mats Strandberg ta emot pris för sin första roman, och en av mina huvudpersoner berättade att han legat med mig – och kallade mig ”välhängd som en hamster”. Jag tror inte jag klarade den där balansgången med det infallet, men jag har åtminstone fått rätt mycket kul respons på det.
Avdelning: Spänning Taggar: #läsning pågår #deckare
Kommentera
Mats Strandberg
Däckar med deckare
Ännu en dag, ännu en utläst Agatha Christie. Perfekt en lätt bakis röd dag, men nu måste jag TVINGA mig själv att varva med något annat ur läshögen. Poirot-pusslet Död mans fåfänga var inte den bästa Christie jag läst hittills, men den har definitivt det snyggaste omslaget.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #nyläst
Kommentera
Mats Strandberg
Min besatthet av Agatha Christie fortsätter
Min besatthet av Agatha Christie-deckare bara fortsätter. Sånt som händer när man får tillfälle att länsa pojkvännens föräldrars bokhylla... Sms:ade just till dem att de inte får slänga de som jag eventuellt råkat lämna kvar.
Nu har det figurerat förmodat förgiftade praliner i två av deckarna jag läst, men jag förlåter så gärna tanten för att hon upprepar sig lite med 66 utgivna romaner. Hon har sålt FYRA MILJARDER BÖCKER. Näst mest efter Shakespeare!
En av de bästa sakerna med att vara författare är att vissa dagar, när man helt enkelt inte kan skriva, är det faktiskt helt okej att lägga sig med en bok. Att läsa, fylla på huvudet med ord, är faktiskt också på sätt och vis jobb. Det är åtminstone vad jag intalar mig just nu, medan jag sträcker mig efter nästa Christie. Och påminner mig om att jag faktiskt ska skriva på fredag, när alla andra är lediga.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #nyläst
Kommentera
Mats Strandberg
Tant var det här!
Har aldrig riktigt fastnat för deckare, förutom Agatha Christie. De är en alldeles egen sorts upplevelse. Som en blandning av att läsa och att lösa korsord, ungefär. Kommer inte på något bättre ord för att beskriva det än MYSIGT, som kanske är 2010-talets mest överanvända ord.
Just läst Bertrams hotell, och förvånades och fick en tankeställare av att redan på Agatha Christies tid kunde man alltså se tillbaka nostalgiskt på en tid när tanter fick se ut som tanter.
Taggar: #deckare #nyläst
Kommentera
Mats Strandberg
Jag flydde till Kiruna
Idag försökte jag fly undan ångesten efter EU-valet. Läste i gräset, kände lukten av blommorna, kände solen värma mitt ansikte, och det kändes så overkligt att Europa just blivit en kall och mörk plats.
Min flyktväg blev Åsa Larssons Till offer åt Molok. Herreminje, vad hon kan det här med att skriva spänning. Och dialog. Och karaktärer. Och HUNDAR, sådär på pricken så det värker i en för att man inte har en egen vovve liggandes bredvid sig. Och miljöbeskrivningarna, aldrig för långrandiga, men så precisa att man ändå ser allt framför sig.
Och kan vi prata om hennes humor, som aldrig känns påklistrad och som faktiskt är ROLIG? Kan vi prata om det medmänskliga, som tar sådan självklar plats trots blod och död? Det varma som finns där mitt i genomfrusna Norrland? Att tillbringa dagen i Åsa Larssons karga, underbara värld var precis vad jag behövde.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #nyläst
Kommentera
Erika Wallman
Envist vägrar jag deckare i påsk
För ett år sedan skrev jag en krönika om att inte importera den norska påskekrim-traditionen utan hitta på egna att exportera till Norge. Hur gick det sen? Ja, det gick ju så där får man väl säga. Fortfarande snackas det om deckare och skräckfyllda ägg hit och dit. Ingenstans ser jag tendenser till att svenska författare skriver pingstporr, midsommarrealism eller fars dags-fantasy.
Men skam den som ger sig. Envist ska jag vägra deckare även i år. Envist ska jag uppmuntra alla skrivande människor jag möter att tänka utanför påskekrims-boxen, för när det svenska deckarundrets tåg har gått, då står vi redo att exportera!
Missade du krönikan?
Läs den här och fylls av inspiration att påbörja ditt mästerverk redan i påsk.
Avdelning: Spänning Taggar: #påsk #påskekrim #deckare #tradition
Kommentera
Viktoria Thornberg
The outcast dead av Elly Griffiths
Så har vi kommit till den 6:e boken om arkeologen Ruth Galloway. Några år äldre och några kilo tyngre (ja, det poängteras hur obekväm hon är med sin vikt vid flera tillfällen) så är Ruth snart redo att ge ut sin bok om ”The Raven King” när hon snubblar över ett fall som kan komma att få ännu mer uppmärksamhet. För i graven hon gräver ut ligger liket av en kvinna med en krok istället för hand. Historien om Mother Hook har blivit en skräcksaga, en barnvisa man sjunger för att skrämma små barn. Barnflickan som tog hand om oönskade barn och dödade dem, en änglamakerska i sekelskiftets England. Hon hängdes för ca 100 år sedan för att ha dödat en liten pojke men hans kropp hittades aldrig. Ju mer Ruth och teamet tittar på fallet, desto mer övertygade blir de dock om hennes oskuld. Eller?
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #arkeologi #recensioner
Kommentera
Anette Blomqvist
Hur man läser Theorin baklänges
Innan jag läste Rörgast hade jag aldrig ens petat på Johan Theorins böcker. Varför vet jag inte för egentligen så har jag varit lockad av att läsa dem. Speciellt i och med att han blandar deckare med övernaturligt något som är en finfin blandning för mig. Så sagt och gjort lånade jag hem hans bok Rörgast för att läsa. Varför jag just började baklänges och med hans senaste beror antagligen på att den lockade med svensk sommar. Jag hade helt enkelt bara hemlängtan när jag lånade hem den.
Avdelning: Spänning Taggar: #recensioner #deckare #spöken
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Viktoria Thornberg
Krama ut det sista ur rean!
Ibland får jag frågor av vänner och bekanta om tips på olika böcker. Dels vet de ju att jag arbetar med litteratur men dels vet de flesta också att det är mitt stora intresse så jag jhälper ju MER än gärna till och tipsa och ger förslag på böcker som passar allt från högläsning för 6-åringar till fantasynörden som har fått total torka. I helgen bad en vän mig om tips. Plötsligt, för första gången på flera år, har han fått lite lästid då han är mellan examen och jobb för tillfället. Han brukar mest läsa fantasy och science fiction och bad om tips på böcker som går på rean nu, antar jag pga att ekonomin inte riktigt kommit igång riktigt än pga väntar på inkomst. Och naturligtvis ställer jag upp! Och naturligtvis blir det ett blogginlägg om saken!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokrea #läsning #fantasy #deckare #facklitteratur #dystopier
Kommentera
Anmäl textfel
