Mattias Lönnebo
Värderingar och romantik
Få saker är så tacksamma när det gäller att spegla en tidsanda och värderingar, som serietidningar. Jag har tidigare skrivit om skräckserier och den indignerade moralkpanik som de utlöste i femtiotalets USA, och i 1970-80-talets Sverige. Men vi har också romanantiska serier som satt sitt avtryck på unga generationer. Hur ska ett förhållande vara? Vad längtar vi efter?
Kärleksserier från igår speglar 50 och 60-talets syn på kärlek och romatik. Hur mycket har förändrats? Ja, en hel del, men många föreställningar lever också kvar i form av fördomar mot både män och kvinnor. Det förvärras av den växnade politiska och religiösa extremisen, både här hemma och i utlandet. Le, gråt eller sucka åt dessa serietidningsframsidor. Valet är ditt.
Avdelning: Serier Taggar: #feminism #könsroller #jämlikhet #romantik
Kommentera
Lena Köster
Vem läser följetongen?
Upsala Nya Tidning bjuder också i år läsarna på en sommarföljetong med ett avsnitt om dagen. Som så många andra tidningar och tidskrifter. Jag som trodde följetongens tidevarv var över!
1960-talets somrar präglades främst av bad och lek och så småningom flirt. Men också av "Sommar, sommar, sommar...". Och följetongen. Eller snarare följetongerna.
Det var på den tiden en av illustratörerna till följetonger och noveller i veckopressen hette Yrjö Edelmann. I dag känd för sina illusoriska målningar av skrynkligt papper i olika former. Kurt Ard och Hans Arnold hette två andra illustratörer.
Veckotidningen Allers publicerade romaner, som varit följetonger i tidningen, som en serie sk Allersromaner, spännande läsning när jag var i tolvårsåldern eller däromkring. Vem minns inte "Barn 312".
Det där med följetong i massmedia var inget nytt: tänk på Charles Dickens och hans mustiga, för att inte säga förskräckliga men ibland också roliga, berättelser. Allt från "Pickwick-klubben" till "Oliver Twist".
Andra författare som ibland skrev följetonger är Dostojevskij och Leo Tolstoj i Ryssland, Alexandre Dumas i Frankrike, Arthur Conan Doyle och Jane Austen i Storbritannien... Listan kan göras lång.
I Sverige skrev August Strindberg ""Taklagsöl" för veckotidskeiften Hvar. 8 dag och "Syndabocken" för Idun, som senare blev Idun-Vecko Journalen.
Böcker som Edgar Rice Burroughs "Tarzan" och Isaac Asimovs "Stiftelsen", favoriter från min barndom och mina tonår, gick också som följetonger. Fast inte när jag läste dem.
Typiskt för följetongen vare sig den var romantisk eller spännande var cliff hangers: ett så spännande slut av varje avsnitt att läsaren ivrigt väntade på nästa för att få veta hur det gick.
Jag inbillar mig att tidningsföretagen särskilt hade sina läsare bland människor vilkas väggar inte var täckta av bokhyllor. Dåförtiden. (Vi hade gott om bokhyllor i stan, men bara en pytteliten på landet!)
Under 1970-talet nästan försvann följetongen. Men nu har den kommit tillbaka, särskilt på sommaren när det gäller dagspressen.
Alltså, nuförtiden. När biblioteken har filialer här och där och även bokbussar (än så länge), när inte bara boklådorna utan även mataffärerna säljer böcker, när världslitteraturen liksom den nyskrivna kommer-att-glömmas-bort-snabbt-litteraturen finns tillgänglig på nätet - vem har tålamod att läsa romaner ett kapitel om dagen i dagstidningen?
Kanske vi gamla eller halvgamla som har det i vår egen tradition. Tänk hängmatta eller filt på gräset, följetong, saft och bulle. En spännande text att se fram emot varje dag eller kanske varje vecka. En läsning som höll sommaren i sitt grepp.
Mycket långt från begreppet bråttom.
Att få längta och vänta lite. Att vara med i en långsam händelseutveckling, hinna fundera över hur det ska gå, inte få veta allt på en gång.
Lite nostalgivarning här, tror jag. Tankar på somrar som mest var soliga, innehöll obegränsat med sol, bad och jordgubbar och lång ledighet.
Fanns de somrarna i den verkliga världen utanför följetongerna?
Ärligt talat: jag vet inte. Kanske är det bara photoshoppade bilder på själens sötsliskiga vykort till mitt nutida jag.
För i dag har jag inte tålamod med en följetong. Oavsett sommarväder. Blir bara irriterad. Klämmer ibland en bok om dagen genom att läsa hela kvällen och en bit in på natten - och glömmer ganska raskt det mesta av det slukade.
På sitt sätt bra eftersom jag kan läsa många böcker två gånger utan att störas av mina spridda hågkomster. Men självklart också dåligt på grund av den fullkomligt onödiga lässtressen.
Just nu får jag spader av att UNTs följetong, Jenny Åkervalls "På ditt samvete", har 40+ delar, som jag skulle vilja plöja mig igenom på en gång omedelbart genast nu! Men jag tänker inte glöra det, utan plåga mig med att läsa ett avsnitt i taget. Trots klådan i själen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #följetong #cliff hanger #spänning #romantik #sommarläsning #deckare #bibliotek #nätet #tålamod #bokbussar
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carl Magnus Juliusson
Kärlek i tjugonde seklet
För inte så länge sedan besökte jag min morfar och fick av honom tipset att läsa Hjalmar Gullberg – poeten som gett namn åt bland annat Gullbergs kaj här i Göteborg.
Han ska ha varit exremt populär på sin tid, men är idag nästintill bortglömd förutom genom platserna han fått uppkallade efter sig.
Jag valde hur som helst Kärlek i tjugonde seklet från 1933 – en diktsamling som nu på senare år även har fått ge namn åt Kerstin Vinterheds biografi över Alva och Gunnar Myrdal från 2003.
Kärlek i det tjugonde seklet innehåller dessutom bland annat diktsviten "Förklädd gud" (om guden Apollon) och som har tonsatts av Lars-Erik Larsson, en av Sveriges främsta klassiska tonsättare. (Om man sjunger i kör är det svårt att undgå att åtminstone någon gång sjunga denna klassiker.)
Det här är en ganska intressant och vacker text och som befinner sig i skarven mellan tradition och modernitet. Å ena sidan är den skriven på rim, full av referenser till antiken och en del, idag ganska omoderna, religiösa-mystiska teman; å andra sidan skildrar Gullberg vad man skulle kunna kalla den moderna kärleken – och på ett sätt som får en att undra ifall den har utvecklats något alls sedan 1933 (!). Den hade lika gärna kunnat vara skriven på 60-70-talet.
Avdelning: Poesi Taggar: #kärlek #romantik #smärta #sorg
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Tintomara - en naturvarelse i operans värld
Jag blev inspirerad av ett par andra bloggare som fotade och skrev om gula böcker för att det är påsk. Lite tokigt upptåg, men varför inte. Den första med gult omslag som jag såg i min bokhylla var Carl Jonas Love Almqvists ”Drottningens juvelsmycke”. Lite bokstavsordning har jag i alla fall. Och vilken tur! En så fascinerande bok!
”Drottningens juvelsmycke” kom ut 1834 som fjärde delen av Törnrosens bok, en mäktig samlingsvolym. Almqvist hade ambitionen att skriva ett romantikens allkonstverk. Törnrosens bok innehåller romaner, lyrik, dramer och essäer. Fiktionen är att dessa verk berättas eller uppförs i en litterär salong på ett jaktslott. Under 1830-talet var Törnrosens bok den största litterära händelsen i Sverige!
Avdelning: Klassiker Taggar: #Gustav III #svensk romantik
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Kärlekens litteratur (1): Gustave Flaubert
Vad handlar egentligen Flauberts Madame Bovary om?
-
En hysterisk kvinna som är ständigt otrogen och inte kan hantera pengar?
-
Att alltför mycket läsning kan vara dåligt för dig?
- Eller någonting annat? Något tredje?
Självklart handlar romanen om 1. och 2. också i viss bemärkelse. Men det jag här ska undersöka är om det inte är möjligt att se det som enbart ytan på ett större tema.
Gustave Flaubert brukar i litteraturhistoriska sammanhang hamna – tillsammans med en författare som Émile Zola – inom kategorin ”naturalist”. Med det brukar man mena en författare som angriper sina berättelser och karaktärer med en vetenskapsmans kyla och distans, vilket ofta gärna låter sig förenas med en oerhörd detaljrikedom – alltihop i enlighet med positivismens framfart under 1800-talet med namn som Auguste Comte och Hippolyte Taine.
Denna klassificering haltar dock lite kan jag tycka (i likhet med kanske de flesta klassificeringar); den passar för mig inte helt och hållet in på en författare som Flaubert.
Istället föredrar jag en beskrivning som jag en gång stötte på på tal om November, en roman Flaubert skrev när han var 21 år gammal. Denne person menade att Flaubert hade ”å ena sidan en bitter desillusion som liknar den ingrodda pessimismen hos en åldring, å den andra ungdomligt romantiska fantasier, naturliga för författarens ålder”. Att Flaubert ”innerst var en romantiker vars realism var ett resultat dels av vetenskaplig uppfostran, dels av sträng självkritik och behärskning. Han var en romantiker som disciplinerade sig till att bli realist”.
I denna konflikt mellan romantik och realism tror jag vi närmast kommer Flaubert själv, en konflikt som även kan anses karaktärisera just Madame Bovary.
Avdelning: Klassiker Taggar: #kärlek #läsning #idealism #romantik #dröm #verklighet
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anette Blomqvist
Lätt och fluffig litteratur sökes
Jag läser en sådan fantastiskt sorgsen men bra bok just nu om sorgen över att förlora ett barn. Ett ämne som är så otroligt viktigt att våga ta upp och en berättelsen som går verkligen rakt in i hjärtat. Men det går långsamt att läsa den då den är tung och jag känner att jag behöver en liten liten paus av något väldigt lätt och fluffigt i helgen. Helst skulle jag villja pausa med en bok av Simona Ahrnstedt. Jag önskar verkligen att Simona Ahrnstedt kunde spotta ur sig böcker men i och med att hennes nästa inte kommit ut än så är jag på jakt efter något annat liknande. Just nu kikar jag på Nora Roberts bok Begravd i Glömska. Vad tror ni om det? Är den sådär lagon lätt och fluffig eller har ni kanske något annat bättre förslag? Jag är totalt öppen för förlag gällande något otroligt lättsamt och lite smått härligt fjantigt just nu.
Avdelning: Feelgood Taggar: #feelgood #lättsamt #romantik
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anette Blomqvist
Hemsökelser och romantik i en blandad kompott
För ett bra tag sedan skrev bokbloggen Calliope ett litet inlägg om någonting som jag inte kommer ihåg men det jag kommer ihåg var att hon hade tagit ett foto på en pytteliten del av den bok hon höll på att läsa. Det lilla fotot fick mig då att börja googla som en galning. För både omslaget och titeln på boken tilltalade mig så att jag bara visste att detta var en bok för mig. Sen så vet jag ju också att Calliope har väldigt bra boksmak så sagt och gjort hamnade boken The Haunting of Maddy Clare högst upp på min önskelista. Sen kom både Calliopes och Skuggornas Biblioteks recension så då fanns det ingenting att tveka över längre.
Avdelning: Skräck Taggar: #spöken #skräck #romantik
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Carolina Landin
Ibbotson och romantiken. Och hindren, glöm inte dem!
Det ska vara hinder för kärleken i en romantisk bok. Två personer ska mötas, gärna i början på boken, ljuv musik ska omgående uppstå men därefter kan de förstås inte få varandra på sidan 30 för då blir det inte mycket till bok. Nej, sedan ska problemen uppstå som gör att de älskande skiljs åt och kvider och lider på var sitt håll ett tag. Men läsaren kan inte lämnas med att de älskande har oöverstigliga problem – nej, det måste vara lite ljuspunkter här och där, lite hopp, kyssar, hålla handen (eller rykande sex om det är en mer erotisk bok), lite mer ljuv musik innan fler hinder uppstår, de skiljs åt igen för att sedan till fullt blås med smäktande fioler återförenas i solnedgången i slutet av boken. Så ska det vara. Så därför blir jag missnöjd när jag läser Ibbotsons The Morning Gift.
Avdelning: Feelgood Taggar: #romantik #England #andra världskriget #Wien #recension
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Levandegjord historia (Elisabet Nemert, Röd måne)
Det började med att jag fick en ljudbok i present, Ljusets dotter. Jag hade bara lyssnat på en bok-cd en gång förut och var skeptisk. Dessutom var författarnamnet obekant för mig: Elisabet Nemert. Men jag blev fast och köpte Ödets hav när jag var färdig med den första. Elisabet Nemert är en historielärare som de senaste 15 åren på heltid ägnat sig åt att skriva, skönlitterärt och läroböcker. Hennes fiktiva berättelser lämpar sig för högläsning, och de har fått bra inläsare. De jag lyssnat på har Louise Raeder respektive Gunnel Fred lånat sina röster till. Ni kan läsa vad jag tyckte om dem här.
Nu har jag läst hennes senaste, Röd måne, som pappersbok. I den hamnar läsaren i 1600-talets Sverige. Det är tid för häxprocesser, det trettioåriga kriget och en drottning, Gustav II Adolfs dotter Kristina, som vantrivs på tronen.
Ridande på väg hem en höstnatt hittar Ingrid Ingmarsdotter ett barn som lämnats vid vägkanten. Hon upptar flickan som sin egen och ger henne namnet Indra. Jag slår upp namnet i Wikipedia och finner att det är en indisk manlig gud. Men mina tankar går till Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel som stiger ned på jorden till de olyckliga människorna.
Nemerts Indra har av sin mor lärts upp till att bli läkekunnig och har även begåvats med helande krafter. Det är riktigt farligt på den tiden. I början iscensätts en häxprocess som liknar våra dagars som uppstår inom ramen för en juridisk prövning. Skyldiga utpekas för att kunna användas i en tvist av något slag, och barn suggereras att avge falska vittnesmål.
Indra blir en hjältinna som kämpar mot ondskan och får läsarens sympati. Författarens kvinnor är starka, men det finns också män som hjälper dem fram till lyckan. Liksom Ljusets dotter är Röd måne en askungesaga. Det är romantiskt, ja visst. Och det är lättläst. Handlingen flyter på. Jag tänker på Vibeke Olsson som också ser språket som ett redskap och inte något att experimentera med.
Kanhända gör sig boken ännu bättre som ljudbok. Det går att få den i det formatet också med Anna Maria Käll som uppläsare. Även í den refererande texten finns talspråkliga upprepningar som man riskerar att något reta sig på i en bok mellan hårda pärmar.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #historisk romantik #recension
Kommentera
Carolina Landin
Grevinnan
Detta är storartad underhållning. Innan jag läste om den här boken hos Bokhyllan i pepparkakshuset så visste jag inte att Eva Ibbotson hade skrivit vuxenlitteratur. Det har hon alltså, men det andas ändå Ibbotson i varje mening och i varje karaktär.
Avdelning: Feelgood Taggar: #recension #romantik #England #1920-tal #engelska slott
Kommentera
Anmäl textfel
