LitteraturMagazinets recension
av Om kvällen, Akiko Miyakoshi
En sömnig promenad genom staden
Städerna blir allt vanligare i bilderböckerna igen. Det går lite i vågor, ibland är det landskap och ibland är det stad. I år har svenska bilderboksmarknaden gillat städer, och klasskildringar, och mångkultur. Vardag och verklighet. Gärna kväll. Gärna mångtydighet. Så är även fallet i japanska Akiko Miyakoshis bilderbok ”Om kvällen”.
Allt blir annorlunda på kvällen. Allt ser annorlunda ut. Det blir tydligt när Akiko Miyakoshi i ”Om kvällen” låter oss följa en liten kanin som på kvällen blir hemburen av sin mamma genom en stad. Det som tidigare varit fullt av liv är nu ganska lugnt, men tomt är det verkligen inte. För i staden blir det dunkelt när solen gått ner men det blir ändå aldrig riktigt mörkt. Gatlyktorna lyser upp marken med sitt sken och fönster och hus som på dagen knappt syns blir plötsligt upplysta och omöjliga att inte se. Försiktigt kikar vi med en väldigt trött liten kanin in genom några fönster längs med vägen hem.
Någon stänger sin butik, en annan tar ett bad. Någonstans lagas det middag, i en annan lägenhet är det fest. I lägenheten bredvid är någon ensam, så väldigt ensam. Skilda åt bara med tunna väggar och olika uppfattning om vad ”hemma” faktiskt är. Gemensamt för dem alla är att de ännu är vakna, men kanske snart på väg i säng. Dags att sova. I sinom tid. Miyakoshi återvänder ofta till drömvärldar i sina bilderböcker, och förmänskligade djur. Så även här.
Det här är en godnattsaga med något att visa snarare än berätta. Och kanske vidare någonting att känna snarare än att visa. För med bara några ord per uppslag och med bilder ritade med kol lyckas Miyakoshi skapa ett stilla tempo och en vy som i ett sömnigt dis. Just den där närgångna grumligheten vi alla kan relatera till gränslandet mellan vaken och dröm.
”Om kvällen” är den första av Miyakoshis böcker som översatts till svenska trots att hon är en utav Japans största bilderboksskapare, är etablerad i många andra länder och fått flertalet priser över hela världen. Men vi kan nog räkna med fler översättningar, för Miyakoshis melankoliska tonläge är allt annat än främmande för den svenska utgivningen. Faktiskt står hon sig väldigt fint bredvid andra tvetydiga bilderboksskapare som slagit stort i Sverige, inte minst Anna Höglund och Shaun Tan.
Mottagen: 4 december 2018
Anmäl textfel
