LitteraturMagazinets recension
av Den långa resan, Sofia Hedman
Betydligt mer än ännu en bilderbok om döden
Länge har Vandra och Undra levt tillsammans och rest tillsammans. Upplevt äventyr tillsammans som vänner, kompanjoner och partners. Men nu är Vandra på väg in i sitt allra sista äventyr, och den här gången kan Undra inte följa med.
Sofia Hedman (text) och Emelie Gårdeler (bild) ger oss med ”Den långa resan” ett klassisk och lyckat bilderbokssamarbete. Det som vid en första anblick kan tyckas 'bara' vara ytterligare en fin skildring av döden visar sig vara mycket mer. Med heltäckande bilder på varje uppslag och text som bara ytligt snuddar vid vad som faktiskt sker är allt tryggt skildrat samtidigt som läsaren efter förmåga får söka allt det där lilla extra. För det är mycket som inte är utskrivet eller utmålat men likväl är oumbärligt för bilderboken.
För vilka är alla Vandras och Undras äventyr och vad är egentligen deras relation till varandra?
Sakta inser vi att döden ju egentligen inte är den långa resan bokens titel syftar till. Det är livet som levs innan döden som är den riktiga resan. Resan som spelar roll. Det är äventyren Undra och Vandra upplevt tillsammans, och minnena som lever vidare även efteråt.
Det är mycket vi inte vet om döden, men desto mer vi vet om livet. Det är svårt att andas gammal luft och att det är svårt att ta farväl. Men med fönstret öppet och en blick mot horisonten är det inte lika svårt att minnas. Relationen mellan Vandra och Undra är så kärleksfullt skildrad att känslorna stegvis svämmar över.
För att vara ett sådant litet förlag är Speja förlag ovanligt starka i sin utgivning, och det är just i bilderböckerna för barn mellan 3 och 6 år som de har allra mest att ge. Med ”Den långa resan” ger de oss en bilderbok om livets slutskede. Om döden och att både behöva lämna och lämnas kvar. Men ännu mer om vänskap, kärlek och stöttning.
Mottagen: 4 december 2019
Anmäl textfel
