LitteraturMagazinets recension
av Sahar som inte syns, Anna Platt
Försynt om utanförskap
Om du aldrig får vara med, om ingen verkar se dig, kommer du till sist att försvinna helt och hållet då?
”Sahar som inte syns”, skriven av Anna Platt och illustrerad av Li Söderberg, är en estetiskt tilltalande med en text som är mycket välgjord. Tillsammans skapar Platt och Söderberg en väldigt fin bilderbok som är tänkvärd för ett brett åldersspann, om än optimal för åldern 3-6 år.
Sahar har stora intressen. Hon gillar att surfa, hon samlar på frimärken och hon kan massor om rymden. Men det är det ingen som vet, för Sahar syns inte. Det började med att alla utom hon blev bjudna på ett födelsedagskalas. Sen var det ingen som ville leka längre. Och till sist kunde folk till och med sätta sig på henne för att de inte såg henne. Så Sahar har lärt sig att hålla sig undan så att hon inte är i vägen och hon är rädd att hon ska försvinna helt och hållet till sist. Men en dag ser en flicka på lekplatsen rakt på henne, och när Sahar försiktigt vinkar så vinkar flickan tillbaka…
På bilderboksavdelningen på stadsbiblioteket i Göteborgs finns en specialhylla med texten ”Böcker att prata om”. Den är precis tillräckligt hög för att vara utom räckhåll för de flesta nyfikna småbarnshänder. Där finns de böcker som behandlar svåra eller stora ämnen. Mobbing, död, misshandel, krig och flykt däribland. Där finns bilderboksskaparna som utmanat gränserna för vad en bilderbok kan vara, vars bilderböcker innehåller sådant som kan anses opassande för barnaögon och barnaöron. Där finns ”Den arge” av Gro Dahle och Svein Nyhus, ”Annas himmel” av Stian Hole, ”Flykten” av Franceska Sanna och ”Åka buss” av Henrik Wallrås och Matilda Ruta. För att nämna några. Det är böcker som kräver lite mer av den vuxna medläsaren, böcker som fordrar på diskussion.
Anna Platts och Li Söderbergs ”Sahar som inte syns” är lite mer lättillgänglig än böckerna nämna ovan och kommer nog därför inte placeras i den hyllan. Men den vidrör ett ämne som väl passar där: utanförskap. Boken påminner om Dahle och Nyhus ”Snäll” på många sätt, om en flicka som ständigt uppmanas att vara så tyst och försynt och snäll att hon till sist försvinner in i väggen och helt tappas bort. ”Sahar som inte syns” är lite för kort och påskyndad för att riktigt riva till i hjärtat, men utförandet kompenserar och temat framgår tydligt. Bilderboken om Sahar berör istället utanförskap på ett sådant aktsamt sätt att temat inte behöver kännas tungt, och det är något väldigt fint i just det. Texten är fin och härligt illustrerat på tolv heltäckande uppslag. Omslaget är tilldragande och väger mellan kraft och försynthet, skapad med en teckningsstil som känns inspirerad av collagetekniken vi är vana att se hos bland annat Stian Hole.
Li Söderberg säger själv i en intervju att hon alltid börjar med färgskalan och låter resten växa fram ur det. I ”Sahar som inte syns” är det just färgerna som väger tyngst. Färgskalornas förändringar tillåts ständigt representera Sahars känslor och inre. Färgerna tonas ned när Sahar inte syns, blir grumlade och nästintill icke-existerande. För att sedan långsamt tonas upp igen. Färgerna gror ur ett par gula stövlar, jobbar sig stegvis uppåt, för att avslutas i full kulör och toppas med Sahars första leende. Det där livsviktiga leendet.
Speja förlag är ett Göteborgsbaserat barnboksförlag med knappt ett år på nacken, men som redan lyckats ge barnboksmarknaden i Sverige en fin tillökning. Som förlagsnamnet antyder är deras mål att ge barnen böcker där de kan upptäcka något nytt. Där de kan använda sitt mod, söka och mötas. Där de kan speja. Speja förlags ”Sahar som inte syns” är ett fint exempel på en sådan barnbok.
Mottagen: 13 juni 2017
Anmäl textfel
