Anne-Charlotte Östman

Edith Södergran, poet för en ny kvinna

Svenskan var hennes känslas språk, men det var det enda som hon inte fått någon undervisning i"

Det är hundra år sedan den finlandssvenska poeten Edith Södergran dog. Hon var sjuk i tuberkulos och blev bara 31 år gammal. Agneta Rahikainen har forskat om Södergran i många år och skrivit flera böcker om henne. Finska Schildts & Söderströms ger nu ut “Edith Södergran. Stjärnfångerskan” som är en förkortad version av Rahikainens omfattande biograf från 2014, “Kampen om Edith”.

När Edith Södergran föddes 1892 var Finland ett storfurstendöme inom det ryska riket. Södergran växte upp i Sankt Petersburg, den dåvarande ryska huvudstaden, som var Europas fjärde största stad. Hon levde i en flerspråkig miljö och växlade mellan svenska, tyska, franska, engelska, finska och ryska. Hon valde modersmålet för sin diktning. Svenskan var hennes känslas språk, men det var det enda som hon inte fått någon undervisning i.

Hon förberedde sin debut med “Dikter” 1915 genom att skaffa sig svenskspråkiga litterära kontakter i Helsingfors. Dikterna fanns samlade i hennes berömda vaxdukshäfte. Vid 16 års ålder diagnosticerades Södergran med lungsot, och då började hennes sanatorievistelser i Finland och Schweiz. Där fick hon och andra författare konstnärlig och intellektuell näring genom diverse kulturella evenemang och samtal med övriga patienter.

Bara det faktum att Södergran skrev på fri vers väckte uppseende. Några recensenter menade att hennes dikter saknade förnuft, de var “rena vansinnet” och blev kallade “dårdikter”. Men dessa epitet kom från vanliga journalister. Författare och kritiker beskrev henne som en djärv och originell skald. Det var en symbolisk och futuristisk lyrik med musikalisk träffsäkerhet. Ungefär så lät det.

En ny kvinna introducerades, som i dikten “Vierge moderne”: “Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum / Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut”. I debutsamlingen handlar det också om kärleksmöten som leder till besvikelse. I “Dagen svalnar” finns de ofta citerade orden “Du sökte en blomma / och fann en frukt. / Du sökte en källa / och fann ett hav. / Du sökte en kvinna / och fann en själ - /du är besviken.”

Södergran och modern hade flyttat hem till Raviola långt före ryska revolutionen 1917, men deras ekonomi förändrades dramatiskt då deras ryska och ukrainska aktier förlorade sitt värde. Det finska inbördeskriget gjorde inte läget bättre.

Under sitt diktarliv växlade Södergran stilar mellan symbolism, expressionism och naturlyrik och lät sig inspireras av olika författare och filosofer som Nietzsche och antroposofen Rudolf Steiner. Hon var krävande som vän. Hon förväntade sig till exempel att väninnan Hagar Olsson skulle vara lika entusiastisk inför varje växling. Hon beklagade sig över att Hagar skrev för sällan och inte besökte henne tillräckligt ofta. Hon förärade väninnan en ärvd ring som ett bevis för deras systerskap och för att binda dem närmare varandra. Och faktiskt fick Hagar Olsson med sig systerringen i graven 1978.

Kommentera

Linda Odén

Bok- presentation:	Breven inifrån
Författar- presentation:	John Marsden

En brevroman som förvirrar

Faktum är att jag inte läst John Marsdens kända serie som inleds med Imorgon när kriget kom, faktiskt har jag inte läst någonting av denne australiensare förrän nu då Letters fråm the inside skulle läsas i min engelska litteraturkurs. Tyvärr är det en brevroman, något som jag sällan gillar.

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Linda Odén

Med språket i fokus

Janes ångest, hennes funderingar, identitetskrisen och de små stunderna av lycka skildras på ett riktigt fint sätt"

En av mina favoritgenrer är prosalyrik, dvs böcker som består av ett stort antal dikter som bildar en helhet. Nu har jag läst Shark girl av Kelly Bingham, som trots det fruktansvärda omslaget är en riktig höjdare.

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Linda Odén

Ljuvlig lyrikroman för unga

Jag tycker mycket om att läsa lyrik,  men frågan är om jag inte tycker ännu mer om prosalyrik. Senaste boken jag läste i genren är The Day Before av Lisa Schroeder.

Det här kan vara min absoluta favoritgenre, böcker bestående av dikter som bildar en helhet. Om jag någon gång lyckas skriva en skönlitterär bok är det en lyrikroman jag vill skriva. I USA verkar genren vara större och där skrivs en hel del lyrikromaner för unga. Jag har tidigare läst Sonya Sones (som jag till min glädje såg har gett ut en vuxenbok) och Ellen Hopkins, samt Aase Berg som skrivit den fantastiska Människoätande människor i Märsta och ofta har jag tänkt att jag skulle läsa mer. Nu har jag äntligen fått tummen ur att läsa en bok av Lisa Scroeder och det kommer jag definitivt att göra fler gånger.

The day before handlar om Amber och hennes sista dag innan något riktigt livsomvälvande sker. Jag tänker inte avslöja vad, för det är liksom lite av grejen med boken. Hon tillbringar större delen av dagen på stranden där hon träffar Cade. Också han har något stort framför sig. De försöker njuta av dagen utan att tänka på det som ska komma. Det blir en på många sätt perfekt dag, där det svarta får lov att sippra ut ibland, men där fokus är på nuet och livet.

Det handlar om att hitta en ny roll i en familj som plötsligt förändras och om att forma ett nytt liv som är lika bra som det gamla. Amber och Cade möts i in frustration över livet och dess tillkortakommanden. Deras öden engagerar mig mycket.

The Day before  är en otroligt fin bok. Mycket, mycket läsvärd. Så otroligt smart skriven. Jag är extremt imponerad av hur mycket Schroeder får sagt med så få ord. Jag tycker om att många av dikterna fungerar både fristående och som en del av helheten. Skickligt. Engelskläraren i mig  blir lite extra lycklig av böcker som denna och det finns en viss risk att några elever i min närhet kommer att få läsa i alla fall delar av den.

Nu är jag sugen på att läsa mer av Schroeder, men är lite skeptisk till böckerna om spöken. Det får nog därför bli Falling for you.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Avstamp i det blå
Författar- presentation:	Olle Orrje

Två diktsamlingar av Olle Orrje - Poesirädda bör hålla avståndet

Såhär skrev jag på nu insomnade Dikt 360 om Olle Orrjes diktsamling Avstamp i det blå:
 

 

Kommentera