Henrik Elstad

Bok- presentation:	Under kupolen
Författar- presentation:	Stephen King
Utg.år:	2011

Under kupolen

Dale ”Barbie” Barbara är på väg att lämna småstaden Chester Mills där han jobbat som kock. Just när han närmar sig stadsgränsen sänker sig en kupol som stänger in hela staden likt en osynlig ostkupa. Det första han ser är ett murmeldjur som delas på mitten av kupolen, det andra ett flygplan som störtar. Kupolen ger förutsättningarna för att beskriva en innesluten stad med rädda invånare och en värld utanför som tittar på. Två frågor blir viktiga att lösa för Chester Mills ledande personer, bl.a. den osympatiske Jim Rennie som är bilhandlare, vice borgmästare och i praktiken högsta hönset; vem har skapat kupolen och hur kan man få bort den igen? Flygkraschen och attacken mot civila får naturligtvis amerikanerna att misstänka terrorister för det som hänt och armén engageras i fallet, liksom hela landet. Barbie som tjänat i armén i Irak utses på order av president Obama att ta över ledningen i staden, men hamnar i en förödande maktkamp med Rennie som själv letar syndabockar.

När folket i Chester Mills drabbas av förvirring och panik söker de sig till en stark ledare något som Jim Rennie utnyttjar. Han tillsätter en marionett som polischef och bygger upp en egen polisstyrka bestående av unga, våldsamma män som inte ifrågasätter order, hur märkliga de än ter sig. Istället för att arbeta för lugn och ordning i staden trappas motsättningarna upp mellan gott och ont. En av Kings starkare sidor är att bygga upp trovärdiga och intressanta karaktärer och det goda eller onda finns i alla stadens invånare och drar dem åt olika håll. Det är en fördel med dessa stora episka berättelser där författaren har tid att rita upp de olika personerna och organisera deras inbördes relationer. Man får känslor för alla inblandade trots att de är ganska många och det som de utsätts för berör. En känsla som dominerar läsningen av denna bok är frustration, över att de som vill tänka klart och göra gott hela tiden utsätts för egoistiska, cyniska eller bara fega människor som förstör möjligheterna att lösa den svåra situationen.

Med hjälp av en kupol över en småstad i Maine (var annars) lyckas King med att berätta mycket om vår samtid. Amerikansk utrikespolitik i form av Irakkrig och rädsla för terrorism ligger som en bakgrund genom hela boken. Jim Rennie som allt mer utvecklas till en despot genom berättelsen är också starkt involverad i den fundamentalistiska kyrka som har samlat många medlemmar. Han låter tron motivera politiska beslut och rättsväsendet förändras till ”skjut först – fråga senare” och ”guilt by association” som gör det lättare att fängsla människor på lösa grunder. ”Allt för stadens bästa” är mottot och alla som protesterar mot polisens provokationer och rättsliga övertramp ses som möjliga förrädare. Den kritiska lokaltidningen utsätts också för påtryckningar. Händelseförloppet i boken visar tydligt varför det är viktigt att följa regler om rättssäkerhet, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, särskilt vid krissituationer. Det finns många paralleller med den tidigare administrationen i USA även om det i denna berättelse är tillskruvat några varv. Det är också en kommentar till klimatförändringar, trots instängdheten fortsätter många av Chester Mills invånare att använda bilen…

Detta är en klassisk stor King-roman, både i volym (1074 sid.) och innehåll och det enda som inte riktigt känns helt klockrent är själva kupolen. Den är inte trovärdig när den slår ner över Chester Mills och förklaringen av dess existens är inte heller riktigt tillfredsställande. Bortser man från det, (även om det är en förutsättning för hela berättelsen…) så får man en spännande, omtumlande, tänkvärd och ganska skrämmande läsupplevelse!

Kommentera

Henrik Elstad

Bok- presentation:	Generation Kill : Devil Dogs, Iceman och kapten Amerika - en ny generation amerikanska krigare
Författar- presentation:	Evan Wright

Generation Kill

Spaningsbataljonen ligger i Kuwait och väntar på invasionen av Irak 2003. Det finns en förväntan hos soldaterna att äntligen få komma iväg. Varför de ska inleda ett krig mot ett land lång hemifrån funderar man inte så mycket på. Journalisten Wright ska följa med som inbäddad och ta del av allt som sker på vägen mot Bagdad. Det blir en resa genom öken och städer på vägar och gator som kantas av skadade människor, jublande människor, döda människor, stridande människor om vartannat. En chockerande upplevelse av krig och lidande i syfte att befria irakierna från Saddam. Ytterligare en ung generation ska dra in i strid:

De här unga männen representerar vad som mer eller mindre är Amerikas första generation slit-och-slängbarn. Mer än hälften av killarna i plutonen kommer från splittrade hem och har växt upp med frånvarande, ensamstående, arbetande föräldrar. Många har närmare kontakt med tv-spel, realityteve och Internetporr än med sin egen familj. Innan ”kriget mot terrorismen” proklamerades var det inte så mycket som förväntades av den generationen annat än att de skulle ta sig genom high school utan alltför många mordorgier, som i Columbine. Men efter attackerna den 11 september har ansvaret för detta ”krig mot terrorismen” fallit på deras axlar.

Som läsare kommer man in under skinnet på soldaterna, det känns som en ärlig redogörelse av deras vardag i stridande förband. Kriget är spänning, tristess och blandade känslor. De unga soldaterna lockas av striden, samtidigt som man brottas med många etiska frågor kring dödandet och de risker man tvingas ta. Förutom de strategiska avvägningar som trupperna gör varje dag försvåras livet också av att man har svårt att skilja på beväpnade fiender och civila. Reglerna är klara när det gäller att man inte beskjuter civilbefolkningen om inte annat för att inte förlora goodwill hos omvärlden. I fält ändras dock regler allt eftersom när fienden kan klä sig i civila kläder för att lura invasionsstyrkorna. Skildringen av de civila offrens umbäranden är också det som ger störst intryck. Den irakiska befolkningen visar en häpnadsväckande förståelse för de civila offren, kanske av erfarenhet eller av rädsla och soldaterna visar i dessa sammanhang en hel del medkänsla.

Colbert har nu ett ansiktsuttryck som jag har kommit att se allt oftare på den senaste tiden. Han ser hjälplöst bekymrad ut. När soldaterna ställs inför mänskliga tragedier, när de tvingas möta dem på nära håll, så sluter sig de flesta. Deras ansikten blir uttryckslösa. Trots sitt rykte som Iceman är Colbert inte speciellt bra på att dölja sina känslor. I strid ser han nästan extatisk ut, nu verkar han närmast uppgiven fastän han fortfarande försöker åstadkomma något vettigt under omständigheterna. Han lämnar över barnet till modern och sätter en vattenflaska i handen på henne. ”Badda ditt barn med vatten”, säger han på engelska rätt in i mammans oförstående ansikte. Hon nickar tacksamt, kanske hon tror att han har gjort mer än han verkligen har gjort.

Man slås av flera saker när man läser om invasionen av Irak t.ex. det entusiastiska mottagandet av många civila (det är lite ovant att läsa hyllningskörer till George W Bush) och bristen på planering i modern krigföring. Visst får man ta del av nya sidor av hur livet krig ter sig, men jag kan inte låta bli att tycka att det blir tråkigt. Trots alla händelser där soldaterna utsätts för extremt känslofyllda situationer kan jag som läsare inte riktigt ta till mig det. Troligen beror det på det Wrights journalistiska språk som inte riktigt funkar i bokform. Han försöker måla upp miljöer och personporträtt som ska få läsaren intresserad och det finns mycket kritik inbäddad. Ändå tappar jag intresset för bataljonen och deras färd mot Bagdad.

Kommentera

Henrik Elstad

Bok- presentation:	Att våga hoppas: Tankar om den amerikanska drömmen
Författar- presentation:	Barack Obama

Att våga hoppas

Idag svär Barack Obama eden som Amerikas nyvalde president. Han har skrivit historia, inte bara som politiker utan också som författare. Att våga hoppas är skriven efter det att han blivit invald och verkat i senaten i några år och efter det att han höll sitt omskrivna tal vid demokraternas konvent 2004, då han blev känd för en större publik. Även om han själv inte vill kalla det för ett politiskt manifest har boken ändå blivit en riktningsvisare för vilken politik han står för.

Många har naturligtvis höga förväntningar på Obama som tar över efter en president som både världen och en stor del av amerikanerna har lärt sig att förakta och parodiera. Det blir troligen hans största utmaning, att i tider av ekonomisk kris, stora budgetunderskott, två krig kunna leverera förbättringar. Det finns också en risk som han skriver om i boken att man tillskriver honom uppfattningar som han bör ha som liberal. Obama har varit tydlig med att han vill söka förstå olika grupperingar och det kan nog komma att störa hans anhängare.

Obama vill få läsaren att förstå några saker om politik. Det är inte så svart eller vitt som det framstår när olika sidor försöker vinna i en debatt. Verkligheten är mer komplicerad än så och det borde fler politiker inse. Att inte alltid leta fel hos motståndaren utan att faktiskt se till vad man kan komma fram till gemensamt, är en attityd som är ledstjärna för Obama. Det vill han ska prägla amerikanernas syn på varandra och även i kontakter med andra länder.

I boken finns många förslag till förändring, men framför allt är det en diskussion om politikens former. Obama är knappast ensam om att anklaga Bush-styret för att ha misshandlat den amerikanska konstitutionen och dess grundläggande värderingar. Han påpekar det ganska självklara i att för att kunna hävda demokrati och mänskliga rättigheter så måste man leva upp till det även när det känns obekvämt:

Och varför ska vi göra på det viset? Jo, för att ingen har mer att vinna på att världens ”trafikregler” följs än vi. Vi kan inte få folk att bli anhängare av detta regelsystem om vi själva beter oss som om det gäller för alla utom oss. När världens enda supermakt däremot frivilligt lägger band på sig själv och följer de internationellt överenskomna normerna skickas en signal om att dessa regler är väl värda att följa, och då neutraliserar vi terroristernas och diktatorernas argument om att systemet enbart skulle vara verktyg i händerna på den amerikanska imperialismen.

Boken har många intressanta resonemang kring livschanser, tro, familjen, internationella frågor och ras. För den som är lite intresserad av politik och i synnerhet amerikansk sådan är detta en välskriven bok. Obama är en intelligent och balanserad politiker. Det är väl bara att våga hoppas på att han också blir den president som kan genomföra det ambitiösa program som han lägger fram i boken.

Kommentera

Henrik Elstad

Min far hade en dröm

I skrivande stund leder Barack Obama demokratiska partiets primärvalskampanj i USA. I jämförelse med tidigare presidenter ter sig Obama som en ganska osannolik kandidat. En svart relativt ung man från arbetarklass född av en frånvarande pappa med viktig position i kenyanska regeringen och en amerikansk vit mamma. Dessa memoarer skrev han 33 år ung och det är ett självporträtt som innehåller en familjekrönika, en varierad uppväxt med frågor kring sin identitet och många tankar om hur människor i USA och världen placeras i olika fack med olika värde.

Det som gör boken så intressant, förutom att läsa den parallellt med nyheterna om kampen mot Hillary Clinton, är att den är skriven långt innan Obamas politiska karriär tog fart. Man får ta del av hans ganska ärliga funderingar kring vem han själv är, hur han ser på diskrimineringen som han och andra utsätts för, klassamhället i USA och vad man kan göra för att skapa förändring. Den är inte slipad för att passa i en politisk form utan behandlar bl.a. Obamas droganvändande som ung och hans sökande efter en tillhörighet i samhället med bakgrund i två världar. Ungdomens ilska över att bli särbehandlad t.ex. i skolan förändras till energi för att arbeta som organisatör för medborgerliga rättigheter.

I sista delen av boken får läsaren följa med Obama på resan till faderns hemland Kenya. Fadern dör tidigt både i boken och i Obamas liv, men släkten i Afrika är stor och de välkomnar honom. Han får en insikt i de värden som finns långt från den bekväma tillvaron i Chicago (där man bara brottas med droghandel, ungdomskriminalitet och diskriminering i förorten). Han menar att en sak som kolonialismen medförde förutom den vite mannens förtryck av den afrikanska kontinenten är medvetenheten om fattigdom. Känslan av att vara fattig handlar mycket om jämförelsen med hur andra har det och man skapar sig nya behov. Resan till Kenya ger en del svar och upphov till fler frågor, men verkar skapa en fastare grund för Obama att stå på i livet.

Memoarer och biografier är som bäst när man mellan kapitlen ibland glömmer bort att det inte är en skönlitterär bok man läser. Min far hade en dröm är välskriven och de historier som berättelsen rymmer är intressanta utdrag ur ett brokigt liv. Obama framstår som en intelligent, ambitiös och empatisk person och efter att ha läst hans bok så får han i alla fall min röst.

Kommentera

Henrik Elstad

Bok- presentation:	Tillrättalägganden
Författar- presentation:	Jonathan Franzen

Tillrättalägganden - Jonathan Franzen

Enid Lambert gör ett försök att samla familjen till Saint Jude en sista gång eftersom hennes man Alfred är på väg att tyna bort i ålderdomens vedermödor och demens. Det visar sig lättare sagt än gjort då hennes tre vuxna barn lever spritt över USA och världen och har sina egna plikter och intressen att följa.

Gary är äldsta brodern och jobbar som framgångsrik investerare. Relationen till hustrun och de tre barnen är ganska knackig och på väg in i depressionen blir han allt mer lynnig och tjurnackad. Dessutom blir vändorna till spritskåpet allt fler. Han har ett behov att styra över sina föräldrar, men kan inte få med frun till Saint Jude över helgen, vilket leder till ytterligare konflikt.

Chip har fått sparken från det universitet han har undervisat på efter en affär med en student, som han har blivit mer eller mindre beroende av. Han kastar sin intellektuella karriär åt sidan för att pröva lyckan i Litauen hos en f.d. politiker som lurar amerikanska investerare. Det tilltalar Chips antikapitalistiska ideal, samtidigt som han tjänar pengar på det.

Lillasystern Denise är en kock med mycket högt anseende, men hennes röriga kärleksliv ställer till det för henne. När hon dessutom inleder en relation med chefens hustru går det ut över karriären. Efter ett äktenskap och flera andra stadiga förhållanden är hon dock inte beredd att lägga till rätta livet efter andra längre.

Franzen har fått mycket positiv kritik för samtidsskildringen i boken och det är väl inte fel. Ändå hade jag svårt att bli riktigt fångad av Tillrättalägganden. Kanske har det att göra med svårigheter att sätta sig in i den amerikanska miljön. Jag vet inte riktigt vad Franzen vill säga med den splittrade familjen Lamberts problem att komma överens, samt syskonens minst sagt komplicerade liv. Kontrasten mellan att leva i amerikansk storstad och mellanvästern verkar bidra till splittringen och det långa avståndet i familjen är inte bara geografiskt. Franzen är skicklig på att skildra personlighetsdragen och det är de inledande kapitlen där karaktärerna presenteras som jag uppskattar mest. Men det blir för långdraget för att jag ska behålla intresset hela vägen.

Kommentera